Publicerad 1933 | Lämna synpunkter |
IN ssgr (forts.):
1) överensstämma (med). Ther någon hadhe drömdt en Dröm, som indrabbade medh vthlägningen, honom berömde han högheligen vthi sin Predikan. Schroderus Os. III. 1: 64 (1635); jfr 2. SColumbus (1679) i 2Saml. 22: 104. Schenberg (1739).
2) om förutsägelse, dröm o. d.: slå in, gå i fullbordan. Läkiare (kunna förutsäga) om then krancke wederfås: Stiernkikare, Solenes och Månans Förmörkelser, etc. Ändock somt af sådant intet altijd indrabbar. Isogæus Segersk. 1017 (c. 1700). Schenberg (1739).
3) om person: träffa det rätta. Om hundrade finnes, som vthi Fremmande saker wäl indrabba, så finnas ther emot tusende, som vthi sine egne saker feela. Schroderus Hoflefw. 192 (1629). —
1) [efter t. einzug] boktr. till INDRAGA I 14 a; dels abstr., särsk. i uttr. göra indrag; dels konkret, om det stycke som en rad indrages. Fahlgrén Boktr. 54 (1853). (Utgångsraden på ett textstycke får icke bestå av) ett ord, vilket är så kort att det ej täcker indraget på nästkommande rad. Elge BoktrK 32 (1915).
Spalt I 371 band 12, 1933