| Publicerad 1936 | Lämna synpunkter |
(vard.)
3) för att beteckna smetigt o. klibbigt ämnes fastklibbande vid ngt i klumpar; i förb. KLUDDA SIG FAST, KLUDDA VID.
4) sätta fläck(ar) på (ngt), nedsöla, nedsolka, smutsa ned, smörja ned; äv. i p. pf. med mer l. mindre adjektivisk bet.; utom i förb. KLUDDA NED numera knappast br. Förlåt, att iag råkat på ett sådant kluddat papper. KKD 6: 115 (1708). Lind (1738; under klittern).
5) måla slarvigt l. vårdslöst l. dilettantmässigt l. oskickligt; fuska i måleri; äv. (nedsättande l. föraktligt l. skämts.): måla; dels (o. vanl.) abs., dels (mera tillf.) med obj. betecknande tavla o. d., ngn gg äv. färg. Nordforss (1805). Jag önskade .., att en bättre målare befattade sig dermed än den, som kluddat dessa (målningar). Stiernstolpe DQ 4: 396 (1819). Ligger annars i Richmond, lever flodliv och kluddar litet ibland. SvD 23/3 1924, Söndagsbil. s. 3 (cit. ur brev fr. målaren A. Zorn 1882). Jag ser att du kluddat dit litet grönt (på tavlan). Rydberg Vap. 76 (1891). Neråt Djurgårdsbron satt en bohemfigur och kluddade. SvD(A) 1934, nr 107, s. 24.
6) (numera mindre br.) klottra (se d. o. 2); i sht dels abs., dels med obj. betecknande figur, bokstav, ord, namn o. d. Holmberg 1: 984 (1795). Usla pennor skola nu kludda, där våra svärd höggo igenom. Rutström Schiller Röfvarb. 17 (1799). Kludda sitt namn på papperet. Lindfors (1815). SD(L) 1901, nr 124, s. 4. Östergren (1930). — jfr SAMMAN-KLUDDA. — särsk.
a) i uttr. kludda (sida o. d.) full, fullskriva (sida o. d.) med klotter. CJLAlmqvist (1838) i 2Saml. 12: 82.
b) (†) i uttr. kludda till vägs, utföra skrivarbete l. åstadkomma skriftlig framställning fort o. vårdslöst l. slarvigt; äv. med bestämning inledd av prep. med, betecknande skrivarbetet l. den skriftliga framställningen. Iagh .. ber mon Coeur pardonerar, at iagh nu i hast så ovulligt rammlar och kluddar till vegz dhenna gången. Carl XII Bref 45 (1701). Jag har äfven kluddat tillvägs med en Tragedie. Leopold (SVS) II. 1: 13 (1775).
c) (†) med avs. på skrift o. d.: göra klottrig l. svårtydbar; äv. i p. pf. med mer l. mindre adjektivisk bet.: klottrig, oläslig; stundom övergående i bet. 4. En gammal kluddad handskrift, på flera ställen nästan oläslig. JournLTh. 1810, s. 1059. JernkA 1835, s. 247.
7) (†) veckla ihop (ngt) på ett slarvigt l. vårdslöst sätt, skrynkla ihop (ngt). Sahlstedt (1773). Nordforss (1805).
8) (mindre br.) i allmännare anv.: utföra ett arbete på ett slarvigt l. vårdslöst l. klåparaktigt l. oskickligt sätt, fuska, klåpa, ”kladda”. Widegren (1788). CAEhrensvärd Brev 1: 220 (1791). Sundén (1886).
KLUDDA IGEN. (†) till 1: täppa igen (öppning med klibbigt ämne). At Svalorne .. kludda igen ingången (till boet) med Leer .. thet sker här intet. Broman Glys. 3: 292 (c. 1730). —
KLUDDA IHOP10 04, äv. TILLHOPA040 l. 032, äv. HOP4.
1) (†) till 2, refl.: klibba ihop sig till klumpar. Kluddar .. (sanden) sig tilhopa under knådandet, så kan han utan skada brukas (till stybb). Wallner Kol. 26 (1746).
2) (vard.) till 5 o. 6: gm oskicklig l. slarvig målning resp. skrivning framställa (ngt). Järta 2: 383 (1824). Hur många hundra tusen badande kvinnor har det inte kluddats ihop i världen! Cederschiöld Kerg. 29 (1917). —
KLUDDA NED10 4 l. NER4.
1) till 4: smutsa l. fläcka l. söla ned; numera bl. (vard.) i fråga om osnyggande l. nedsölande med ngt klibbigt ämne, i sht vid murning, målning o. d. Lindfors (1815). Murare och målare .. kludda ned och ostäda öfverallt. Melander UnderlL 3 (1912).
2) (vard.) till 5: förfula (ngt) l. förstöra utseendet av (ngt) gm illa utförd l. olämplig målning. Ni (har arbetat i fjorton dagar med) at kludda ner hans väggar och taklister. Envallsson Förm. 31 (1799).
3) (vard., numera mindre br.) till 6: fullskriva (ngt) med klotter; fläcka ned (ngt) l. göra (ngt) osnyggt l. fult med klotter. Så händer det, at jag på ett par timar ibland kluddar ner några ark papper. Bergius Småsak. 1: 156 (1757). Jag skall bedja biskopen låta bli att kludda ner mitt manuscript med utstrykningar och ändringar. Cavallin Herdam. 4: 57 (cit. fr. c. 1775). Auerbach (1909). —
KLUDDA SIG FAST. (†) till 3: klibba l. häfta sig fast l. fästa sig (vid ngt). Sylvius Curtius 370 (1682). —
KLUDDA TILL10 4. särsk.
2) (vard., numera knappast br.) till 6: klottra l. knåpa ihop (brev l. skrift o. d.). (Den föga skrivkunniga frun) fann .. prostinnans tillstånd så betänkligt, att hon, så godt hon kunde, kluddade till ett slags bref. Zeipel Set. 1—2: 248 (1847). —
KLUDDA VID. (†) till 3, intr.: klibba fast vid (ngt) i klumpar. Gytjog lera, som gerna kluddar vid hiulen (om hösten). Serenius EngÅkerm. 74 (1727). —
1) till 5: oskicklig l. dilettantmässig målare, person som fuskar i måleri. Weste (1807). Remmer Theat. 1: 45 (1814). Själf är jag bara en gammal kluddare. Hildén Indians. 20 (1910; anfört ss. yttrat av en lärare på en målarakademi).
2) (numera mindre br.) motsv. KLUDDA 6: person som klottrar. Holmberg 1: 984 (1795). Weste (1807). jfr PAPPERS-KLUDDARE.
3) till 8: klåpare, fuskare. Handtverkarne å orten .. böra å alt vis lindrigt handteras, och icke af kluddare och bönåsar förfördelas. Bergv. 1: 832 (1720). Roman Holbg 130 (1746). Sundén (1886).
Spalt K 1386 band 14, 1936