Publicerad 1937 | Lämna synpunkter |
KRATTA krat3a2, v.2 -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING; -ARE (mera tillf.; Holmberg 2: 729 (1795), Dalin (1852)).
med kratta bearbeta (ngt); med kratta rensa o. jämna (gårdsplan, trädgårdsgång, trädgårdsland m. m.) l. uppluckra (jord o. d.); äv. abs. Dahlman Humleg. 4 (1748). Ett graflag bör bestå af fem raska gräfvare och en förman, som krattar och har tillsyn vid arbetet. Lundström Trädg. 1: 24 (1831). Jorden gräfves och krattas. HbTrädg. 1: 30 (1872). Ute krattades (på lördagen) gården och alla gångarna i trädgården. MinnGPrästh. 5: 36 (1929). — särsk. (†) bildl.: (Sedan Plotinus) hafwer alla the gamblas mehningar igenomfahrit, och sitt förnufft ther medh krattat och höflat. Sylvius Mornay 153 (1674).
KRATTA UPP10 4, äv. OPP4.
1) med kratta (ngn gg harv) uppluckra (jord). Gadd Landtsk. 2: 321 (1775). Obedd gräfde och krattade han upp min jord. Ahrenberg Männ. 1: 4 (1904).
2) med kratta föra upp (jord) så att en upphöjd ”säng” kommer till stånd. Man krattar upp jorden på höjden (vid anläggning av gurklister). HbTrädg. 2: 32 (1872).
Spalt K 2675 band 15, 1937