Publicerad 1938 | Lämna synpunkter |
KULA kɯ3la2, v.1 -ade. vbalsbt. -ANDE, -NING.
(i vissa trakter) om vallhjon: med sjungande röst locka på kor. Valljäntornas ”kulande”. TurÅ 1907, s. 239. Hon ropar och kular — Ko-barna, å kom! Forsslund Bergf. 53 (1919).
Spalt K 3132 band 15, 1938