Publicerad 1938 Lämna synpunkter KVINTERON kvin1terω4n, m.||ig.; best. -en, vard. (utom i södra Sv.) äv. =; pl. -er. Ordformer (förr äv. q-) Etymologi [av span. quinteron, till quinto, femtedel, av lat. quintus, den femte (se KVINT, sbst.1)] (i fackspr.) avkomling av vit o. kvarteron. Dalin (1871). SvUppslB (1933). Spalt K 3435 band 15, 1938 Webbansvarigadmin_saob@svenskaakademien.se