Publicerad 1947   Lämna synpunkter
NOETIK nω1eti4k l. nå1-, r.; best. -en; pl. (i bet.: läroböcker i noetik) -er.
Etymologi
[ytterst till gr. νοητικόν, det som är l. kan vara föremål för νοῦς, förstånd m. m.]
filos. vetenskap(en) om den sanna värkligheten; äv. om lärobok i noetik. Boström 2: 55 (1838). Därs. 200 (1840).
Avledn. (filos.): NOETISK040, adj. som har avseende på den sanna värkligheten. Boström 2: 21 (1838). Larsson Spinoza 100 (1931).

 

Spalt N 606 band 18, 1947

Webbansvarig