Publicerad 1947 | Lämna synpunkter |
NUCKA nuk3a2, f.; best. -an; pl. -or.
om äldre kvinna (i sht ogift, känslotorr l. erotiskt kall o. oftast mer l. mindre oangenäm, ibland direkt frånstötande, samt ofta med bigotta l. förbenade åsikter o. en oförstående inställning gentemot ungdom); äv.: ”gammal ungmö”; äv. bildl.; förr äv. om oansenlig l. obetydlig (o. oförarglig) gumma, i sht gammal ogift kvinna l. änka. Hon är en riktig gammal nucka. Mellin Nov. 2: 542 (1832, 1867). Nucka .. (dvs.) Liten oansenlig qvinna. Dalin (1853; pop. o. fam., föraktl.). Min sångmö är en gammal nucka, / men dansar ännu metervals. Fröding ESkr. 1: 81 (c. 1885). Stadens många nuckor med eller utan kjolar arbetade idogt och utan återvändo vid kaffekonseljerna. Wallengren Mann. 298 (1895). En gammal nucka, torr och grå, / Mot män och äktenskap hörs ljunga. AJonason (c. 1900) hos Fredberg Jonason 88. — jfr EMANCIPATIONS-NUCKA.
NUCKERI104, n. (tillf.) nuckors sätt att vara o. tänka; (utslag av) för nuckor typisk mentalitet. Strindberg Giftas 1: 281 (1884). —
NUCKIG, adj. som har de för nuckor karakteristiska egenskaperna; utmärkande l. karakteristisk för nuckor; som liknar l. erinrar om l. har avseende på l. passar för en nucka l. nuckor. Tholander Ordl. (c. 1875). Du nuckigt klädda, kyliga kvinna. Bergman Chef. 14 (1924). En .. fruktansvärt nuckig huvudbonad. Upsala(A) 1927, nr 285, s. 1.
Avledn.: nuckighet, r. l. f.
Spalt N 754 band 18, 1947