Publicerad 1957 | Lämna synpunkter |
RELUKTANS re1luktan4s l. rel1-, r. l. f. l. m.; best. -en.
1) (†) motstånd (som en person gör mot ngt). Ansök(ninge)n (om tillstånd att trycka HD:s protokoll) bifölls, men med någon synbarl. reluctance hos dem, som tillstyrckt den i HofR(ätte)ns dom gjorda ändring. Calonius Bref 296 (1797).
Spalt R 1004 band 21, 1957