Publicerad 1960   Lämna synpunkter
RUTACÉ rɯ1tase4 l. rut1-, r. l. f.; best. -n, äv. -en; pl. -er.
Etymologi
[till nylat. rutaceæ, pl., avledn. av lat. ruta (se RUTA, sbst.1)]
bot. växt av familjen Rutaceæ; i pl. äv. ss. namn på familjen. Agardh Bot. 2: 242 (1832). VäxtLiv 2: 416 (1934).

 

Spalt R 3162 band 23, 1960

Webbansvarig