| Publicerad 1967 | Lämna synpunkter |
SENAT sena4t, sbst.1, r. l. m. (OxBr. 5: 62 (1613) osv.) ((†) n. Schroderus Liv. 459 (1626), Dens. Albert. 1: 148 (1638)); best. -en (ss. n. -et); pl. -er.
1) ss. benämning på rådsförsamling l. folkrepresentation o. d. i vissa stater, utgörande (ett av) statsstyrelsens högsta organ (med rådgivande l. beslutande l. administrativa funktioner).
a) rådsförsamling i det antika Rom (med under olika tider varierande uppgifter o. maktställning) som i äldsta tid utgjordes av ett antal representanter för de romerska patricierfamiljerna o. i senare tid bestod av på olika sätt (av olika myndigheter) utsedda ledamöter. Romerska senaten och folket [efter lat. senatus populusque romanus], beteckning för (sammanfattningen av) den romerska statsmakten. Schroderus Liv. 459 (1626). Rådet eller Senaten utgjorde en wäsentlig del i Roms Constitution. Eberhardt AllmH 2: 346 (1768). Grimberg VärldH 3: 377 (1928).
b) i fråga om (senare) icke fornromerska förh.; dels om ett kollektivt statsorgan utgörande en ämbetsmyndighet (med administrativ l. judiciell befogenhet, i vissa fall fungerande ss. regering), dels (i stater med tvåkammarsystem) om den av de två i folkrepresentationen ingående avdelningarna (”kamrarna”) som är utsedd på ett sådant sätt att den i mindre grad än medkammaren avspeglar den för tillfället härskande politiska opinionen o. är avsedd att utgöra ett konserverande l. stabiliserande element i riksstyrelsen. Denn Pålnske .. senat. OxBr. 5: 62 (1613; om konungens råd i Polen). Detta förbud (att i vissa mål vädja till påven) är af Senaten i Venedig nu uphäfwit. PT 1758, nr 76, s. 3 (om rådsförsamling med beslutanderätt i de flesta in- o. utrikespolitiska frågor). (Förenta staternas) Congress, hvilken delar sig i 2 Grenar: Senaten eller Rådet och Deputerades Samling. Djurberg GeogrSmndr. 4: 358 (1795). Senaten (i Ryssland), som arbetar dels samlad dels delad i åtta departement, har att promulgera och inregistrera lagar och ukaser samt dömer i högsta instans. Nyström Svedelius 2: 23 (1887). Alexandri .. var vice-president i (den rumänska) senaten, då han 1885 utnämndes till rumansk envoyé i Paris. NF 19: 159 (1895). Vid konsulernas sida stodo (enligt den franska författningen av 1799) ett statsråd .. och en sig själf kompletterande senat .. af 80 personer. 2NF 8: 1155 (1908). De salar, där staten Massachusetts’ representanter och senat sammanträda. Lagergren Minn. 8: 33 (1929). Som senat betecknade överhus .. förekomma .. i Argentina, Australiska statsförbundet, Belgien, Bolivia, Brasilien (osv.). 2SvUppslB 25: 841 (1953). — särsk.
α) (numera bl. ngn gg, arkaiserande) om riksråd (se d. o. 1) l. statsråd l. regeringskollegium o. d. i vissa länder; särsk. om det svenska riksrådet; förr äv. i överförd anv., om sammanträde med det svenska riksrådet. Denn .. Danske senat. OxBr. 5: 62 (1613). Senaten och ständerna i Sverrige, mine nu mehra principaler. AOxenstierna 8: 2 (1633). I medler tidh höltz ingen senat för H. K. M:tz krankheetz skuldh. RP 11: 513 (1646). Brask Pufendorf Hist. 259 (1680; om det nederländska statsrådet på 1500-talet). Den höga Kongl. Senaten, eller Råd-Cammaren i Stokholm. Henel 1729 3 (1730). Oscar II V. 3: 13 (1863, 1892). jfr RIKS-SENAT.
β) (icke i officiellt spr.) om den svenska riksdagens första kammare. SöndN 1879, s. 163. Jag gjorde en titt in i senaten och kom då att höra den ärade ledamoten herr Fritz Hallberg. Nilsson Kabb. 114 (1916). GHT 1963, nr 13, s. 4.
γ) [efter motsv. anv. i ry.] ss. benämning på det högsta statliga styrelseorganet (regeringen) i Finland under tiden 1816—1918; särsk. i uttr. kejserliga senaten. SPF 1816, s. 179. Den allmänna öfverstyrelsen öfver storfurstendömet är den i Helsingfors residerande kejserliga senaten för Finland, hvars ordförande är generalguvernören. SvAlm. 1891, s. 52. Spångberg BanbrHövd. 76 (1939; om förh. 1899).
δ) om det högsta styrelseorganet (regeringen) i vissa fria tyska städer. Senaten (i Bremen) utgöres af 4 borgmästare .., 2 syndici och 24 senatorer. Ritter GeogrStatLex. 180 (1858). Enligt författningen .. utöfvas den lagstiftande makten (i Hamburg) af senaten och borgerskapet, den verkställande af senaten. NF 6: 607 (1882). Västberlins stadsförvaltning utövas av en borgmästare, en senat och ett representanthus på 200 medl. BonnierLex. 2: 216 (1961).
2) i allmännare l. oeg. l. bildl. anv., om församling (inom förening l. organisation l. industriföretag o. d.) som i ett l. annat avseende påminner om l. överensstämmer med en senat (i bet. 1). Ej ditt pris, o Senat för Snillet och Smaken, vi hoppas. Atterbom Lyr. 2: 45 (c. 1815, 1838; om Svenska Akademien). 2NF 36: 613 (1924; om församling av arbetschefer ss. avdelning av organ för industriell demokrati vid industriföretag i Förenta staterna). SFS:s senat. Studenten 1961, nr 5, s. 26 (om församling bestående av samtliga tidigare ämbetsmän i Sveriges förenade studentkårer). — särsk.
a) [efter nylat. senatus academicus l. senatus academiæ] (numera bl. i skildring av ä. förh.) om större akademiska konsistoriet vid universitet; särsk. i uttr. (den) akademiska senaten. Annerstedt UUH Bih. 1: 393 (i handl. fr. 1648). Så storvulna planer (som G. Wallins rörande tillbyggnad av Gustavianum) tilltalade icke den akademiska senaten, som helt kort förklarade att man denna gången icke kunde befatta sig med frågan om bibliotekets utvidgning. Andræ i 3SAH 45: 353 (1934; om förh. 1731).
b) vid vissa skolor förr använd benämning på skolas elevråd (dvs. sammanslutning av elever med uppgift att sköta vissa frågor rörande trivsel o. ordning o. att föra elevernas talan). Ett pojkråd vid Lunds läroverk. .. en s. k. senat. Upsala(A) 1917, nr 90, s. 7. Därs. nr 235, s. 4 (vid Djursholms samskola).
B: (1 a) SENATS-ADEL. om den högsta samhällsklassen i det antika Rom, bestående av medlemmar av senaten o. deras familjer. Boëthius HistLäsn. 2: 12 (1898). —
(1 a) -ARISTOKRAT. (om fornromerska förh.) person tillhörande senatsadeln. Almquist VärldH II. 2: 45 (1935). —
-BESLUT. [jfr t. senatsbeschluss] beslut fattat av senat; äv. konkret, om skriftlig handling som innehåller ett sådant beslut. Lindfors RomAntiqv. 49 (1814; om fornromerska förh.). Grimberg VärldH 3: 429 (1928; konkret, om fornromerska förh.). —
-BYGGNAD. (om utländska förh.) byggnad för senats sammanträden; jfr -hus, -palats. Edlund Chandler EneDöd 35 (1952; om förh. i Förenta staterna). —
-DAG. (numera bl. tillf.) dag för senatssammanträde. Kolmodin TacAnn. 1: 237 (1833; om fornromerska förh.). särsk. (†) till 1 b α: dag för svenska riksrådets sammanträde. RP 2: 19 (1630). —
-FÖRHANDLING. jfr förhandling I 2; oftast i pl. Kolmodin TacAnn. 1: 196 (1833; om fornromerska förh.). Gummerus Zilliacus 83 (1933; om äldre finska förh.). —
-HUS. (om utländska förh.) jfr -byggnad. Callerholm Adam 1: 12 (1843; om fornromerska förh.). TT 1898, Allm. s. 42 (om finska förh.). —
(1 b γ) -KAMMARFÖRVANT. (i Finl., förr) kammarförvant vid expedition hörande till den finska senaten. FinlStatskal. 1887, afd. 600. —
-KOMMISSION. kommission (se d. o. 5) utsedd av senat; särsk. = -utskott. Almquist VärldH II. 2: 65 (1931; om fornromerska förh.). TSvLärov. 1955, s. 15 (om senatsutskott i Förenta staterna). —
-KONSULT, se d. o. —
-LEDAMOT~002, äv. ~200. = senator; jfr -medlem. Ritterberg Sall. 180 (1832; om fornromerska förh.). —
-MEDLEM~02 l. ~20. = senator; jfr -ledamot. Säve Thomsen RomAntiqv. 18 (1870; om fornromerska förh.). —
-MÖTE. (numera bl. mera tillf.) = -sammanträde. Callerholm Adam 1: 11 (1843; om fornromerska förh.). —
(1 a) -NOBILITET. (om fornromerska förh., mera tillf.) = -adel; jfr nobilitet 2. 3NF 4: 468 (1925). —
-ORDFÖRANDE~0200. särsk. (i Finl., förr) om ordförande i den finska senaten l. något av dess båda departement. FinT 1936, 2: 323. —
(1 a) -PARTI(ET). (om fornromerska förh.) om politiskt parti bestående av senatsadeln o. dess anhängare. Boëthius HistLäsn. 1: 346 (1895). —
-PLATS. (senat- 1930 osv. senats- 1963 osv.) jfr plats, sbst.1 7 a, o. senators-plats; äv. (icke i officiellt spr.) till 1 b β, om plats i den svenska riksdagens första kammare, som innehas av l. skall besättas med riksdagsman. Norling Mänskl. 77 (1930; om svenska förh.). GHT 1963, nr 13, s. 4 (om svenska förh.). —
(1 b) -PRESIDENT. [jfr t. senatspräsident] (om utländska förh.) president i senat. SvT 1852, nr 19, s. 3. —
-REGERING. särsk. (om fornromerska förh.) till 1 a, om senatens utövande av styrelsen i det romerska riket; företrädesvis konkret, om senaten ss. utövare av regeringsmakten. Boëthius HistLäsn. 1: 335 (1895; konkret). —
-RÄTTIGHET~002, äv. ~200. (senat- c. 1800 osv.) särsk. (†) till 1 b α, om rättighet tillkommande det svenska riksrådet. HSH 7: 265 (c. 1800). —
-SAMLING. (numera föga br.) = -sammanträde. Norrmann Eschenbg 2: 217 (1818; om fornromerska förh.). —
-SAMMANKOMST~002, äv. ~200. (mera tillf.) = -sammanträde. Centerwall Fornk. 386 (1884; om fornromerska förh.). —
(1 b γ) -TRANSLATOR. (i Finl., förr) befattningshavare vid den finska senaten med uppgift att tjänstgöra ss. översättare till ryska l. finska l. svenska språken. FinBiogrHb. 150 (1895). FörtSvLittSällskFinl. 1911, s. 16. —
-UTSKOTT~02 l. ~20. [jfr t. senatsausschuss] utskott (för beredning av olika ärenden) utsett bland senats ledamöter; jfr -kommission. SvRiksd. 11: 57 (1934; om belgiska förh.). —
-VAL. val till senat; äv. (icke i officiellt spr., mera tillf.) till 1 b β: val till den svenska riksdagens första kammare; jfr senators-val. GHT 1963, nr 13, s. 4. —
(1 b γ) -ÖVERTRANSLATOR. (i Finl., förr) befattningshavare i ekonomidepartementets kansli vid den finska senaten med uppgift att förestå översättningsverksamheten (beträffande ryska språket) vid kansliet. PT 1905, nr 179 A, s. 3.
Spalt S 1895 band 25, 1967