Publicerad 1985   Lämna synpunkter
SPLITTA split3a2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE.
Etymologi
[sv. dial. splitta; jfr d. splitte; avledn. av SPLITT, sbst.3, SPLITTA, sbst.]
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat) (rensa o.) hänga upp (garn o. d.) på splitt (se SPLITT, sbst.3 4) l. splitta (se SPLITTA, sbst.). Haneson o. Rencke Bohusfisk. 211 (1923). TurÅ 1944, s. 288 (i fråga om förh. på Tjörn).
Särsk. förb.: SPLITTA UPP10 4 l. OPP4. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) hänga upp (garn o. d.) på splitt (se splitt, sbst.3 4); äv. utan obj. Hasslöf SvVästkustf. 36 (1949; utan obj.). SvFiskelex. (1955).

 

Spalt S 9886 band 29, 1985

Webbansvarig