Publicerad 2023   Lämna synpunkter
ÄNGA, sbst.2, l. ÅNGA, sbst.2, l. ÅNG, sbst.2, l. ÄNG, sbst.2, r. l. f.
Ordformer
(engia 1637–1639. ång 1807 (: Bröstång). ånga 1672 (: Bröstånga)–1770 (: bröstånga). äng 1649 (: bröstäng). änga 1757 (: Bröstänga)–1872. ängia 1538–1696. ängio, nom. 1652)
Etymologi
[fsv. ängia, f., äv. ang, n.?, ange, m., änge, n.; jfr fd. ænge, m., mlt. enge, fht. engi (mht., t. enge); till ÅNGER, adj.]
(†) om (gm sjukligt tillstånd uppkommen) svullnad l. trånghet i hals l. luftvägar; särsk. om sådan svullnad osv. som orsakar svårighet att andas, andtäppa; jfr ASTMA, TÄPPA, sbst.2 2 a, ÄNGD, sbst.2 VarRerV 15 (1538). Ålands-Root .. är them myckit god som hafwa ängia i Bröstet, och en kall Maga, om Rotens Pulwer med pulveriserat Lakrisz siudes vthi Honing. IErici Colerus 1: 154 (c. 1645). Tholander Ordl. (1872). — jfr BRÖST-ÅNG o. BRÖST-ÅNGA o. BRÖST-ÄNG samt BRÖST-, HALS-ÄNGA.

 

Spalt Ä 267 band 39, 2023

Webbansvarig