Publicerad 2021 | Lämna synpunkter |
Å, prep. o. adv.2 ssgr (forts.; jfr anm. sp. 12):
(II 2) -HÄNGA. (†)
1) åligga l. tillkomma l. hänga på (ngn l. ngt); äv.: vara avhängig av (jfr hänga, v. I 11 b). Sådant betygades att alla, som regementslasten åhenger, kunne med fogh .. (avsked) sökia, men effter som dee betrachte sin skyldigheet eemoot fädernesslandett, vele dee intett dette efftertrachta. RP 8: 80 (1640). Då eger .. (kungen) ej något företaga, handla och besluta uti de saker och mål, som riksens och all allmogens välfärd åhänger. IllSvH 3: 450 (1878).
2) om fara o. d.: hänga över (ngn) (se hänga, v. I 6), hota. Att möta sådana åhengiande fara med börlig mootstånd. RP 8: 97 (1640). Detta tillstånd och fahra, som dem nu åhänger. RARP V. 1: 101 (1652). HSH 10: 209 (1715).
Spalt Å 41 band 38, 2021