Publicerad 2021   Lämna synpunkter
Å, prep. o. adv.2 ssgr (forts.; jfr anm. sp. 12):
(II 1, 3) Å-HÅLLA. (†) hålla fast vid l. göra anspråk på (ngt); äv. (o. i sht) i fråga om ed l. försäkran, särsk. i uttr. hand åhålla Guds ord, hålla handen på Bibeln (jfr HAND 2 b γ). Gud huller Iomfru Maria oc alla gudz helgan oc the helgadoma iak aaholler. G1R 1: 1 (1521). Iagh Swen Oluffzson bedher mig så Gudh hullan, och the helga Gudz ordh iag handh åhåller, att iag nödgadhe min son Jönss Swenson giffwa sig i Echtenskap medh Kirstin Persdotter. VDAkt. 1656, nr 41. Sedan han prässat ut penningar emot sina förskrifningar, ehvar de stodo att åhållas. Botin Utk. 288 (1761). —
(II 2) -HÄNGA. (†)
1) åligga l. tillkomma l. hänga på (ngn l. ngt); äv.: vara avhängig av (jfr hänga, v. I 11 b). Sådant betygades att alla, som regementslasten åhenger, kunne med fogh .. (avsked) sökia, men effter som dee betrachte sin skyldigheet eemoot fädernesslandett, vele dee intett dette efftertrachta. RP 8: 80 (1640). Då eger .. (kungen) ej något företaga, handla och besluta uti de saker och mål, som riksens och all allmogens välfärd åhänger. IllSvH 3: 450 (1878).
2) om fara o. d.: hänga över (ngn) (se hänga, v. I 6), hota. Att möta sådana åhengiande fara med börlig mootstånd. RP 8: 97 (1640). Detta tillstånd och fahra, som dem nu åhänger. RARP V. 1: 101 (1652). HSH 10: 209 (1715).

 

Spalt Å 41 band 38, 2021

Webbansvarig