Publicerad 2021   Lämna synpunkter
Å, prep. o. adv.2 ssgr (forts.; jfr anm. sp. 12):
(II 1) Å-LÄTA, v. [sv. dial. åläta, åleta, alätta, stålsätta; senare leden är läta i en bet.: lägga, anbringa, biform till LÅTA (jfr sv. dial. läta, välla nytt material på utsliten plogbill)] (†) med avs. på utslitet eggjärn: (göra större l. återställa i brukbart skick gm att) välla samman med järnbit. För att ålette en yxe haffue the tagit j öre. Skråordn. 316 (1546). Måste och laga sin Åker-Redskap till, låta ålätta och wäsza sin Billar. Rålamb 13: 96 (1690). —
(II 1) -LÄTE, n. [sv. dial. ålätt, åläte; jfr äv. sv. dial. ålete, kil i skaft på yxa; till -läta, v.] (†) om järnbit som är välld på eggjärn. För spik och 3 ÿxers ålätte .. 7 Öre. VästerbHandl. 1558, XII. 2: 32 a. Åletthe på en träd(es)biill. SörmlH 16: 121 (1596). —
(II 2) -LÖPANDE, p. adj. (†) om ränta l. skatt (ngn gg äv. lön): löpande (se löpa, v.1 X 4, 5); jfr på-löpa 4. At .. (låntagaren) må hafwa frihet .. efter en Månads förlåpp, ifrån den dag det utgådt, med ålöpande Interesse lånet betala. PH 2: 1227 (1735). Kom(m)andes doch han Molin at til den(n)a dag njuta sin ålöpande lön. VDAkt. 1784, nr 477. SOU 1936, 23: 295.

 

Spalt Å 129 band 38, 2021

Webbansvarig