| Publicerad 2021 | Lämna synpunkter |
ÅSKA os3ka2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE; -ARE (se avledn.).
opers. (med det ss. subj.): vara åska l. åskväder, blixtra o. dundra; särsk. (o. numera ofta) med huvudsaklig tanke på ljudet (motsv. ÅSKA, sbst. b); äv. i pers. konstruktion, dels (numera bl. tillf.) med subj. betecknande moln l. himmel o. d. (ibland äv. vädergud o. d.; motsv. ÅSKA, sbst. c), dels i bildl. anv. (se slutet); jfr TORDÖNA, TORNA, v.1 En faslig storm medh liungande och åskiande befängd. UHiärne 2Anl. 204 (1706). Att icke blott Zeus, utan tillochmed gudinnor åskade, är hos Homeros icke någon ovanlig föreställning. Johansson HomIl. Upplysn. 55 (1848). Det så utbrytande, två timmars skyfallande slagregnet ur de tunga, alltjämt åskande skyarna. Högberg JesuBr. 2: 247 (1915). Jag tycker att det är otäckt om det åskar och blixtrar när man är ute på havet, det ska man försöka undvika. AB 11/8 2016, s. 29. — särsk. i bildl. anv., om ngt starkt dundrande l. bullrande; särsk. dels om kanon l. sprängladdning o. d., dels om person l. röst o. d. (särsk. i fråga om känslo- l. vredesutbrott o. d.; ibland äv. ss. anföringsverb); jfr DUNDRA 2 (b), 3. UHiärne Förb. 49 (1706; om detonation). En åskande hämd. Adlerbeth Poët. 2: 296 (1803). Fege, eländige skurk! åskade han. BorlängeT 8/3 1894, s. 4. Larmet stegrades till det otroliga .. kanonerna åskade ifrigare och ifrigare, kulsprutorna sjöngo en ändlös melodi och gevärsskotten föllo så tätt, att flere hundra aflossades i samma sekund. Janson Abr. 5 (1901). Om det någon gång hände, att någon hviskade i klassen under Sundéns lektion, kom vreden, vulkanartadt, explosivt, öfver honom .. Lektorn stod där likblek, och hans ord åskade så, att de hördes in äfven i de angränsande klassrummen. ÅbSvUndH 63: 70 (1941).
ÅSKA TILL10 4. åska (o. blixtra) plötsligt o. kortvarigt. Levertin II. 2: 26 (1887). Molnen skockade sig .. (Därefter) åskade det till och sedan kom regnet. DN 21/5 1985, s. 40.
Spalt Å 238 band 38, 2021