| Publicerad 2023 | Lämna synpunkter |
ÖVERDÅDLIG ø3ver~då2dlig, förr äv. ÖVERDÅDELIG, adj. -are. adv. = (†, LPetri Œc. 39 (1559), UHiärne (SvNatL) 225 (1665)), -A (†, OPetri 2: 456 (1535), Borg Luther 1: 156 (1753)), -EN (†, KyrkohÅ 1931, s. 222 (1540), Juslenius 451 (1745)), -ET (†, G1R 27: 283 (1557)), -T (Östgöten 1/3 1879, s. 2, osv.).
1) (†) motsv. ÖVERDÅD 1: våldsam l. hänsynslös; äv.: brottslig; i sht ss. adv., äv. ungefär liktydigt med: med berått mod; i vissa språkprov svårt att skilja från 2; jfr ÖVERDÅDIG 1. Ytterst tilse ochså, att någor kyrkones ägodelar icke öfwerdådeligen bortrappar. KyrkohÅ 1931, s. 222 (1540). Thesze 2 skalckar hafue stältt sigh mächte öfuerdådelige, och huar iche hielp hade kommit i tidh, då hade the skamferet mångenn mann. 3SthmTb. 5: 118 (1603). Trenne båtzmän, som öfuerdådeligen .. hafva lopedh in i scholestugun. BtÅboH I. 6: 160 (1634). En studioso .. hwilken om natten hafwer kommit till hans poort öfwerdådeligen, der å slagit och bultat, och fönsterlemmen sunder huggit. ConsAcAboP 1: 35 (1641). N. och N. som stäldt sig i försåt för N. N., och honom på en allmän gato öfwerfallit samt öfwerdådeligen slagit, äro efter detta Capitel fälde til Edzöret. Arnell Stadsl. 704 (1730).
2) (†) motsv. ÖVERDÅD 2: (obetänksamt) övermodig l. förmäten l. lättsinnig; äv.: självsvåldig l. fräck; i sht ss. adv.; jfr 1 o. ÖVERDÅDIG 2. Epter thet nw heedningana .. så offuerdådeliga föractade (Gud). OPetri 2: 456 (1535). At han hade låtit öfwerdådligen flyttia Constantini Magni Lijksteen vthi en annan Kyrkia. Schroderus Os. 1: 394 (1635). När ma(n) dömer öfwerdådeligen sin nästa, tå skeer thet .. aff vpblåst höghfärd. Muræus Arndt 3: 57 (1648). Elskade man Gud, tå giorde man honom icke så öfwerdådeliga emot med sabbatens ohelgande. Swedberg Cat. 44 (1709). Fuller mycket .. styggeliga, öfwerdådeliga ordasätt. Cavallin Herdam. 4: 264 (cit. fr. 1717). Hwad .. (förnuftet) tycker om, det kallar det godt .. och sluter öfwerdådeliga, at des utwalda goda bör gjöras. Borg Luther 1: 156 (1753). JmtT 1905, nr 53, s. 3.
3) (mera tillf.) överdådig (se d. o. 3); särsk. dels: omåttligt l. slösaktigt lyxig l. extravagant (jfr ÖVERDÅDIG 3 a), dels ss. adv. (jfr ÖVERDÅDIG 3 c). Han hade aldrig varit mer öfverdådligt munter vid någon bankett än just denna afton. Östgöten 1/3 1879, s. 2. Hemmalaget gjorde en överdådlig första halvlek och hade då ledningen med 1–0. DN(A) 13/8 1928, s. 11. Stort, överdådligt, traditionsrikt julbord. DN 11/12 1974, s. 57.
Spalt Ö 378 band 39, 2023