Publicerad 1898   Lämna synpunkter
AFFINITET af1inite4t, l. afi1– l. afin1-, r. (l. f.); best. -en; pl. -er.
Etymologi
[af t. affinität, af lat. affinitas, grannskap; frändskap (gm giftermål)]
1) kem. kemisk frändskap, två ämnens sträfvan att ingå kemisk förening. Alla kroppar .. hafva en viss grad affinitet til hvarandra. Gjörwell Enc. 133 (1777). Scheele i VetANH 3: 45 (1782). Berzelius Kemi 1: 1 (1808, 1817). Rubenson i NF (1875). — (enst.) på grund af frändskap uppkommen kemisk förening. Ehrenheim Fys. 258 (1822).
2) zool., bot. öfverensstämmelse i grundform l. i de väsentligaste delarna. Likheter och affiniteter mellan (växter). Conv.-lex. 5: 192 b (1831). Fries Utfl. 1: 279 (1843). Närmare slägtskap (affinitet) eller aflägsnare frändskap (analogi). Därs. 2: 142 (1852). Thorell 2: 12 (1861).
Ssgr (till 1): AFFINITETS-FENOMEN1003~ l. 0103~002. fenomen, som beror på kemisk frändskap. Ehrenheim Fys. 257 (1822). —
-GRAD~2. Berzelius Kemi 2: 535 (1812). Ehrenheim Fys. 258 (1822). —
-LÄRA~20. Berzelius Kemi 2: 535 (1812). —
-SFÄR~2. Ehrenheim Fys. 260 (1822).

 

Spalt A 174 band 1, 1898

Webbansvarig