| Publicerad 1898 | Lämna synpunkter |
AFFORDRA, v.1 -ade. —
1) (†) utrusta till afresa, affärda, fortskaffa, befordra (ngn). Zenam .. och Apollon afffoordra medh flijt, at them intet fattas. Tit. 3: 13 (Bib. 1541; jfr NT 1526: foordha .. aff; Bib. 1703: fordra; öfv. 1883: utrusta till deras resa; Luther: abfertige). 3 Joh. 6 (Bib. 1541). Schenberg (1739).
2) (†) göra (en skrifvelse) i ordning till aflämnande; lämna ifrån sig, befordra, expediera. (Sekreteraren skulle) affordra besluthet (näml. till underskrifvande). RARP 1: 169 (1632).
Spalt A 181 band 1, 1898