Publicerad 1898   Lämna synpunkter
AFLÅT, n.?
Ordformer
(aflotth RA 1: 469 (1546). afflattz (gen.) RR 6 Juli 1544)
Etymologi
[jfr d. aflad, t. ablass]
(†) brukadt ss. abstr. vbalsbst. af AFLÅTA. — särsk.
1) motsv. AFLÅTA 1, 2. Ther haffwer ju waridt mere spanne(må)le till afflattz (dvs. till afsalu) påå gården. RR 6 Juli 1544, fol. 225 b.
2) motsv. AFLÅTA 8. Uthan åtherwände och aflåth. Thyselius Handl. reform. 2: 296 (1546) [jfr t. ohne ablass].

 

Spalt A 339 band 1, 1898

Webbansvarig