AFTECKNING a3v~tek2niŋ (se för öfr. TECKNA), r. l. f.; best. -en; pl. -ar.
vbalsbst. af föreg. — särsk. motsv. AFTECKNA I 1 a; konkret: teckning, som återgifver l. visar bilden af ngt; afbildning. Chartan öfver en affattad jordrymd .. (må) deraf .. i alla delar utgöra en sann, redig och fullständig afteckning. SFS 1827, s. 1028. L. fortfor .. att samla afteckningar och planer af kyrkor och andra .. fornminnen. Eichhorn i NF 10: 453 (1886).
Ssg: AFTECKNINGS-MÖNSTER310~20. (mindre br.) Afteckningsmönster .. för målare och poeter. C. A. Ehrensvärd 63 (1782).
