AFVÄXT a3v~väk2st, r. l. m.; best. -en; pl. -er.
I. [fsv. afväxter, biform till aväxter; jfr d. afvæxt, isl. ávǫxtr] (†) gröda, afkastning. Avaxt .. Frucht, afwäxt. Verelius Ind. (1681). Utom halfva afväxten betalar hallnabonden (dvs. hälftenbrukaren) inge utlager (för -or) til Jordäganden. Abrahamsson 385 (1726). (Enl. västgötalagen hänfördes) blott afväxten (auaxt) af arfvejord till den gemensamma massan. Nordström Samh. 2: 52 (1840). — jfr ÅVÄXT.
II. [af VÄXA o. AF 7 a γ] (föga br.) ngt, som växer l. vuxit fram l. upp (ur l. från ngt); i bild: Arbitrager .. äro .. egentligen en afväxt från vexlarnes ursprungsgrund. Nordström Cred. 162 (1853). — jfr UTVÄXT.
Ssg (till I): AFVÄXT-SMÖR. (†) Afväxte Smör, en Marck effter hvar Koo, som Bonden på Gården äger. K. M:s svar 25 Sept. 1722, mom. 2.
