| Publicerad 1898 | Lämna synpunkter |
ALLT al4t, n.; best. -et.
1) [jfr d. alt(et), holl. het al, t. das all, efter lat. universum, fr. l’univers, gr. τὸ πᾶν] (i sht i filosofisk o. poetisk stil) om sammanfattningen af allt (i sht materiellt) varande l. om världssystemet ss. ett helt: universum; värld. — jfr VÄRLDS-ALLT samt ALLTING, pron. sbst. 2.
a) [jfr t. das grosse all] (mindre br.) utan slutartikel; vanl. bestämdt af ett attribut. Det Stora Allt, i .. hela dess omätliga omfattning. Leopold 3: 41 (1802, 1816). Ett hjerta blott slår i det eviga Allt. Atterbom Lyr. 1: 23 (1811). Ett evigt Allt. Dens. LÖ 1: 158 (1824, 1854). En kärlek till det stora allt / Är den makt, som vid din famn mig binder. Runeberg 2: 273 (1830). — [jfr t. in dem all der welt] (föga br.) i uttr. världens allt o. d. I verldarnas Allt. Atterbom Lyr. 3: 40 (1813). Dens. LÖ 1: 98 (1824, 1854).
b) i best. form. En helig rysning genom alltet går. Stagnelius 1: 162 (c. 1812). (Världsträdet är) Altets oändliga urbild. Ling As. 33 (1833). Blott rena toner genom alltet spela. Runeberg 2: 225 (1852). Verldsanden, som skapande, ordnande, lifvande, går fram genom alltets rymder. Böttiger 4: 214 (1857). Det oändliga alltets djup. Wikner Vitt. 34 (1869). Frön af lif på alltets böljor simma. Wirsén N. dikt. 89 (1880). De försök, som barn .. göra att bilda sig en uppfattning af alltet. Rydberg Varia 1: 285 (1890).
2) (hvard., i vissa delar af Sv.) i uttr. hela alltet, alltsamman, alltihop, hela tutten.
Spalt A 1080 band 1, 1898