| Publicerad 1898 | Lämna synpunkter |
ALLT al4t, adv.
— jfr ALL, adv.
Anm. Med afs. på uttalet i stående förb. se anm. 2:o i artikelns slut.
1) [fsv. alt] († utom i vissa af de under a ε, b o. c upptagna uttr. o. förb.) alldeles, helt och hållet, i allo; jfr ALL, adj. I 2. (Han) hade .. slagat (dvs. -it) hende alt förderffuat. HSH 29: 136 (1542). Om menniskian är alt förstoppat. B. Olavi 98 a (1578). Kiärlen .. äro alt aff .. Guldh. Kiöping 47 (1667). En Holma allt omfluten. Rudbeck Atl. 2: 589 (1689). Ärans fackla skull’ han (dvs. Astrild) tända, / Och den alt åt dygden vända. Nordenflycht QT 1745, s. 146. Hans kläder voro allt nedsölade. Chydenius 21 (1763). — särsk.
a) förstärkande vid uttr., som beteckna identitet l. öfverensstämmelse mellan i sammanhanget nämnda l. antydda föremål l. förhållanden. jfr ALLTSÅ 1.
α) allt detsamma. Rydelius Förn. 87 (1720, 1737). Då voro Herse och Baron alt det samma i Engeland. Dalin Hist. 1: 441 (1747). Livin 103 (1781). jfr: Det är mig allt det samma: nihil interest. Lindfors (1815); jfr anm. till a. jfr äfv.: Altsammaledes säger Apost(eln) Paulus .. at han war Jesu Christi Tienare. Rudbeckius Kon. reg. 363 (1618).
β) [jfr fsv. alt i sänder] allt i sänder, på en gång. Gvdh uphöijer icke sina alt i sänder: uthan så småningom. Rudbeckius Kon. reg. 386 (1618). — äfv. ss. konj.: på samma gång (som). Alt j sender hon (dvs. människan) tyckes wara heel och helbregda, så är hon lika som itt swagt liws vthsloken. L. Petri Kyrkoord. 57 b (1571). jfr 3 d.
γ) [jfr fsv. ær alt i enu drape maþer ok kona, nor. d’ær alt eitt, äfvensom ALLENA] allt en, samme; en enda, en och samme. Haffuer icke alt en Gudh skapat oss? Mal. 2: 10 (Bib. 1541). Alt på enom dagh wordo the alle omskorne. 1 Mos. 17: 26 (Därs.). (Kristus) är (oaktadt sina tvenne naturer) .. alt en (dvs. en enhetlig person). Carl IX Bevis B 4 b (1604). Bambolus eller Niger, hwilka Floder äro alt en. Rudbeck Atl. 1: 344 (1679). En skrifwer offta alt ett ord vti en enda mening på åtskilligt och mongahanda maner. Swedberg Schibb. 421 (1716). Dalin Hist. 1: 139 (1747). De hålla ju .. Nattvarden och försoningen för alt et. Nohrborg 873 (c. 1765). Fischerström 2: 309 (1780). jfr: Thet hafwer waridt alt enn och then samme, som alt thetta vthrettat hafwer. Skytte Or. A 4 b (1604); jfr α. jfr äfv.: Siunga alt en och en Wijsa, eller thet samma och samma. Lex. Linc. (1640, under cantilena).
δ) allt efter (jfr 9 b). Medh glädhie och fridh faar jagh nw hädhan, Alt effter Gudz wilia. Handb. 1614, s. 68 a. Thet hadhe gått honom alt effter hans eghen begäran. Rudbeckius 3 Pred. B 1 a (1622). Ps. 370: 1 (1695); jfr Ps. 440: 1 (1819). Allt efter thy lag förmår. UB 4: 3 (Lag 1734). jfr: Vare then närmare at lösa i börd (dvs. inlösa med förköpsrätt), som närmare är at taga arf, alt efter som i .. Ärfda Balken sagdt är. JB 6: 3 (Därs.); jfr 9 b.
ε) allt som (all som Holof. 50 (c. 1580)) (jfr 9 b), alldeles som, just som; som. Alt som vor kroph bespisath är / .. Såå lath vor siell tich (Gud) bliffua när. Ps. 1536, s. 94. Somme tine naboer äre arglistige, / Vthi behendigheet och swick fast dristige, / Alt som förgifftige draker. Svart Gensv. K 7 b (1558). Led, Herre, migh alt som tu weet. Ps. 25: 8 (1695). Tegnér 1: 69 (1825). jfr: Och nordens gudar trädde fram i söderns marmorskrud, / Men lugna, väldiga, alltsom det höfs en nordisk gud. Topelius Sånger 314 (1855, 1863); jfr 10. — särsk. (föga br.) Allt som Ni vill. Lindfors (1815) [jfr fr. tout ce qu’il vous plaira].
Anm. till a. I vissa under α o. γ upptagna uttr. kan man med lika stort l. större skäl anse, att ett sammanfattande allt ingår; jfr ALL, adj. IV 3 a δ [jfr eng. that’s all one (all the same) to me, äfvensom t. das ist alles ganz egal].
b) förstärkande vid uttr., som beteckna öfverensstämmelse med l. afvikelse från ett gifvet normalmått; se ALLTFÖR, ALLTNOG 1. jfr: (†) Denna enda tanke är allt tillräcklig, att bringa henne till vrede. Chydenius 32 (1763).
c) [jfr ä. holl. al soetkens, fr. tout doucement] med försvagad bet., förstärkande vid andra uttr.; jfr ALLDELES 2 a, HELT. Sedan skulle Hadingh alt heemliga hållit sigh i markene. L. Petri Kr. 18 (1559); jfr 3. Then .. synd; som är affguderij, .. är alt gemeen (dvs. helt vanlig) hosz the Papister. Baazius Upp. 84 b (1629); jfr ALLGEMEN. (Ryssar o. sachsare) som stodo alt fördelacktigt bak om starcka strömar posterade. M. Stenbock (1713) hos Nordberg 2: 356; jfr 7. — se för öfr. ALLTSLÄTT, ALLTVÄL, äfvensom ALLTHÄR samt 3 e anm. 1:o.
Anm. till c. Samtliga språkprofven äro i ngn mån osäkra. De hafva förts hit särsk. af hänsyn till ordföljden, som synes antyda, att allt hör till ett adv. l. adj. o. ej direkt till verbet.
2) om rum: hela vägen, ända.
a) i förb. med uttr., som beteckna utgångspunkten; jfr 3 b.
β) (föga br.) Detta Efterträdelse-Sätt hade fölgt med Svear och Göter altutifrån Gamla Scythiska bygden. Dalin Hist. 1: 222 (1747). Allt derifrån söder ut. Strinnholm Hist. 1: 298 (1834).
b) [jfr fsv. alt til, alt nidher a iordhena; jfr äfv. d. helt til København] i förb. med uttr., som beteckna slutpunkten; jfr 3 c.
β) (numera nästan bl. arkaiserande) i andra förb. Ps. 1536, s. 50. (Gud) satte thy (dvs. hafvet) boom och dörar före och sadhe, Alt här in til skalt tu komma och icke widhare. Job 38: 11 (Bib. 1541). The Lübeska .. wordo .. alt vth om Falsterbo Reeff fullfolgde (dvs. förföljda). Girs G. I:s hist. 156 (c. 1630). Allt op till Lappland. P. Brahe d. y. i HSH 31: 440 (1638). Alt dijt. Rudbeck Atl. 2: 103 (1689). Alt in på axlarna. Därs. 3: 204 (1698). Allt till gamla stadsmuren. Eneman 1: 151 (1712). Allt in i kyrkan. Dens. 2: 23. Från södern allt till norden. Topelius Dram. 205 (1853, 1881). Allt till Sulitälma. F. Svenonius i Turistfören. årsskr. 1893, s. 148. — i bild. Her står glädhin alt vp j taak. Ps. 1536, s. 13. Hans straff recker alt vp til himmelen. Jer. 51: 9 (Bib. 1541). Ifrån kämnersrätten allt till konungatronen. Chydenius 43 (1763).
c) i förb. med uttr., som på annat sätt bestämma utsträckningen.
β) [fsv. alt omkring; jfr mnt. al umme, äfvensom eng. all around, fr. tout autour] (numera mindre br.) allt omkring, äfv. alltomkring, rundt omkring.
α’) ss. adv.: på alla sidor; äfv. med försvagad bet.: öfverallt i omgifningen, på alla håll. Peninsula .. nääss, vdd ther siö gåår så när alt om kring. Var. rer. 40 (1538). Rimsan lärer icke kunna umbäras alt omkring (på kjolen). Sv. frunt. kläd. 8 (1778). Eljest äre vi blinde och se intet, om ock Evangelii sanning lyser alltomkring i sin fulla dag. Wallin 2 Pred. 1: 117 (1820). Om fiender i väldig ring / Det (dvs. fosterlandet) hårdt belägga allt omkring. Gumælius Engelbr. 93 (1858). Ljungen .. blommade alltomkring. Topelius Vint. II. 2: 112 (1882). — (föga br.) allt rundt om(kring). Allt rundt omkring stod allmogen. Fryxell Ber. 1: 110 (1823). Topelius Läsn. f. barn 2: 20 (1866, 1883).
β’) ss. prep. Then andre tridie delen skal falla för swerd alt om kring tigh. Hes. 5: 12 (Bib. 1541). Wallin 1 Pred. 1: 62 (c. 1830). jfr: Alt rundt om klöfwa (dvs. hofven). Fosz 325 (1621).
γ) [jfr eng. all over] (föga br.) allt öfver, äfv. alltöfver, öfver hela ytan. En öfverråck .. alt öfver med gull stickad. Ehrenadler 11 (1723). (Skeppsdockan) blir aldeles torr, at Skeppet kan altöfver beqvämligen förbättras. Tuneld 1: 543 (1746, 1773). Adlerbeth Ov. 353 (1818). jfr: Alt öfver alt. Rudbeck Atl. 2: 551 (1689) [jfr t. allüberall].
δ) (föga br.) i ngra andra förb. Store försten af Rusland hafuer uthaf ålder tagit .. hufuudt schatten .. alt öster om Trinnes lengz uth medh Carellstranden och huite hafuet. J. Persson i HSH 39: 100 (1581). Vi foro alltutför Mississippi. Bremer N. verld. 3: 63 (1854).
3) [fsv. alt; jfr d. o. nor. alt, mnt. al, alle(n)t, holl. al] om utsträckning i tid: hela tiden.
a) (numera bl. i vissa delar af Sv. o. i Finl.) fristående: alltjämt, beständigt. The fare alth med förtækte stycker (dvs. hemliga planer). G. I:s reg. 1: 63 (1523). Tu (Gud) bliffuer alt then samme. Mess. 1531, s. C 2 b; jfr 1 a α. Konungen wistades alt i Danmark. O. Petri Kr. 167 (c. 1540). Marckatenter .., som .. altt fölie arméen effter. Gustaf II Adolf i Oxenst. brefv. 1: 312 (1626). Mången af fattigt blod .. / Stijger alt op åt, och op. Stiernhielm Herc. 468 (1668); jfr 5. Processen (dvs. processionen) allt skred. Bellman 5: 58 (c. 1775); jfr 10. Alt ser man detsamma, bättre Altid, Beständigt. Weste (1807). De båda systrarna tego, Gerda allt lutad mot Hedvig. Bremer Sysk. 1: 251 (1848). Febern bibehöll allt sina grundegenheter. Ilmoni 3: 196 (1853). Allt fortgick under tiden ett sakta knackande. De Geer Minnen 2: 269 (1892). — med koncessiv bibetydelse. Och var det varmt, och var det kallt, / I regn, i snö, om dag, om natt, / Allt syntes Kulneff öfverallt. Runeberg 2: 98 (1848). Han hade sprängt dit öfver sten och stock, / Och allt stod gubben qvar mot order dock. Dens. 5: 53 (1860). Så deltagande och så öfverlägsen; så upprättande andra och dock — sjelf så ensam allt! Topelius Planet. 3: 239 (1889). Redan började dagen gry, och allt satt han och spelade. SDS 1897, nr 453, s. 3.
b) i förb. med uttr., som beteckna utgångspunkten: ända; jfr 2 a.
γ) (föga br. uttr.) Allt hädanefter. Fryxell Ber. 1: 37 (1826). Alla rikets konungar allt efter Magnus Ladulås’s död. Därs. 2: 142 (1826). Då och allt sedermera. Därs. 6: 160 (1833).
c) i förb. med uttr., som beteckna slutpunkten; jfr 2 b.
β) (föga br.) allt till, ända till. Det är underligit, at en del af den gamla fåkunnigheten hunnit alt til våra tider. Bælter Cerem. 201 (1762). (Dumbom) lefde sen alt til sin död. Kellgren 2: 165 (1790). Och så sken du (Betlehems stjärna) sedan / Allt till våra dar. Topelius Läsn. f. barn 2: 144 (1866, 1883). — jfr: Du räkne / Från ett och allt till sju. Wennerberg 3: 81 (1883); jfr ALLTINTILL 3. — i förb. allt till dess:
α’) ss. adv. En tropp af de Nordiske, som alt til dess varit hållen för oöfvervinnerlig, blef nu genombruten. Dalin Hist. 1: 535 (1747).
γ) i förb. allt hit(in)till(s), allt härtill o. (mindre br.) allt härintill samt (†) allt härtills o. d. G. I:s reg. 1: 298 (1523). Alt här in til haffuer Herren holpet oss. 1 Sam. 7: 12 (Bib. 1541; öfv. 1896: allt härintill). I förre Tijder och alt här til. Risingh Landb. 5 (1671). Telemach, som alt härtils hade varit harmsen och tröstlös. Ehrenadler 681 (1723). Jag .. (har) alt hittils varit litet blyg för (fruntimmer). Eurén Orth. 3: 133 (1794). Vi tacke Dig .., att Du .. inrättat Predikoämbetet, och detsamma allt hit intill nådeligen ibland oss bibehållit. Handb. 1811, s. 163. Samma försök (att förfalska bibeltexten) har .. repeterats, ehuru allthitintills med lika liten framgång. Olbers I bibelöfvers.-fr. 1: 25 (1874).
δ) (numera knappast br.) i annan anv. The hatade honom alt vthi hans dödh. Schroderus Liv. 189 (1626). Altförinan (dvs. till dess jag kommer tillbaka) och altidh tage E(ders) K(ärlighet) Gud then högste vnder sit beskerm. Gustaf II Adolf 564 (1626). Från Morgon, alt in-uti Morgon. Stiernhielm Herc. 120 (1668). Sommaren .. öfverflödade på regn och blåst alltinpå hösten. Ilmoni 3: 551 (1853).
d) i förb. med uttr., som på annat sätt begränsa tiden.
α) allt medan l. alltmedan.
α’) (†) ss. adv.: hela tiden. (Den tyske knekten) sade .. hwar han (dvs. Sören Norby) warder behollen .., bliffuer kriget fördrögt och wor betzolning går iu alt medan fort. Svart G. I:s kr. 62 (1561); jfr Girs G. I:s hist. 34 (c. 1630). jfr: Alt emedan. Peringskiöld Hkr. 1: 680 (1697).
β’) (mindre br.) ss. konj.; eg.: hela tiden medan, så länge som; äfv. med försvagad bet.: medan, under det att; i sht med koncessiv bet. [jfr fr. elle pleurait tout en riant]; jfr β, γ α’ samt ALL, adj. I 1 a ε β’, III b. Alt mädan thett slagit stod wpå, skiöt Dakin aldrig ett skutt (dvs. skott) ifrå sig. P. Brahe Kr. 48 (c. 1585). Alt medan Rom intog verlden, hade det inom sine murar et hemligt krig. Dalin Mont. 64 (1755). Gossarne ha bullrat allt medan jag skrifvit det här. Tegnér 5: 27 (1803). Fredin E. dikt. 4 (1889).
β) (mindre br.) allt under l. alltunder; i sht med koncessiv bet.; jfr α β’. Aldrig har min mage, allt under den tid han varit i tjenst, varit strängare öfverhopad af sysselsättningar. Törneros Bref 1: 157 (1825). Gud vet hur bröstet stått ut att sjunga / Alltunder suckar, så centner-tunga! Braun Dikt. 1: 115 (1837). (De amerikanska myndigheterna tolerera lynchlagen) alltunder beklagande af att den ej kan utplånas. NF 10: 366 (1886).
γ) allt under (l. alltunder) det (att).
α’) = α β’; vanl. med koncessiv bet. Detta sker med illa doldt hån (mot kristendomen), allt under det han likväl försäkrar sig vara mycket mån om sin rättighet, att anses för en .. kristen. Ljunggren SVH 1: 97 (1873; om Kellgren). Statens drätsel råkade i den djupaste oordning — allt under det han sjelf (dvs. Mazarin) samlade en ofantlig förmögenhet. Pallin Nya t. 93 (1878). Wulff Dante 153 (1897).
β’) under det .. hela tiden. Jag började samtala, allt under det jag såg henne i ögonen. Nyblom Hum. 131 (1874, 1883). (Konungen sof i järnvägsvagnen), allt under det att en stor skara allmoge .. höll trogen vakt. SD (L) 1897, nr 396, s. 6.
Anm. till d. I de koncessiva uttr. allt medan, allt under (det) hafva trol. urspr. olikartade uttr. sammansmält. I språkprofvet från Dalin (se α β’) framträder grundbetydelsen ”hela tiden medan” fullt klart. I andra fall tyckes det vara naturligare att tänka sig allt ss. urspr. pronominalt adj. med uppgift att sammanfatta innehållet i en sats för att sålunda ställa ngt annat i skarpare motsats till det; jfr ALL, adj. IV 1 b α, β, 3 a. Denna uppfattning tyckes vara fullt möjlig i språkprofvet från Pallin (se γ α’), men framträder ännu mer, då hufvudsatsen har större längd, t. ex.: (Bolags-)Styrelsens hela uppträdande gifver intrycket af ett osäkert famlande hit och dit, ett vinglande fram och tillbaka, allt medan man ängsligt söker efter reklamnummer för att förgylla upp ställningen. VL 1895, nr 10, s. 2.
e) i åtskilliga förb. med väsentligen samma bet. som allt 3 a.
β) allt fortfarande = ALLTJÄMT 2. (Från Tängs station) tar banan en mera nordvestlig riktning, dock allt fortfarande följande Storsjöns östra strand. Ill. Sv. 2: 51 (1886). Cirkus Madigan .. (har) allt fortfarande att glädja sig åt talrika besök. GHT 1895, nr 257 A, s. 2.
γ) (†) allt framdeles = β. Jag har ifrån början ärkändt, och ärkänner alt framdeles min ofullkomlighet. Tessin Bref 2: 203 (1754).
δ) allt framgent = β. Blijff tu och boo alt framgeent her. Ps. 1536, s. 36. I hans tijdh vart Christen troo .. så stadfäst, at hoon, alt framgeent sedan blef .. fast beståndandes. L. Petri Kr. 53 (1559). Laurelius i KOF II. 1: 207 (1659). Alt ifrån Apostlarnas tid, och sedan alt framgient. Bælter Cerem. 233 (1762). Han behöll samma anseende allt framgent. Fryxell Ber. 8: 16 (1838). — jfr: Alt framgent fort. Ps. 256: 2 (1695); jfr α.
ε) (mindre br.) allt framåt, hela tiden framåt. Jfrå then daghen och alt fram åt. Hes. 39: 22 (Bib. 1541).
ζ) (†) allt för enings = ALLTJÄMT 1 b. Rytterna .. redho alt för eningz ibland them. Schroderus Liv. 520 (1626). Dens. Uss. H 1 a (1626). — jfr: Alt enings. Dens. Liv. 346 (1626).
η) [jfr sv. dial. allt för ett, allfritt osv. (Rietz, Almqvist), äfvensom ut för ett] (numera bl. hvard. i vissa delar af Sv.) allt för ett (alt för itt Rudbeckius 3 Pred. C 3 b (1622). alt-frett Columbus Ordesk. 15 (1678). alfrett (i rimslut ∪ —) Leyoncrona Vitt. 149 (c. 1685)) = ALLTJÄMT 1 b. Påike qwädh du / alt för ett medhan wij dricka. Prytz G. I D 1 b (1622). Alt-frett tycks wara hoopdragit af alt för ett, är altstadigt, jämt ok samt, tidt ok ofta, seent ok bittig, tima ok stund. Columbus Ordesk. 15 (1678). Till Dig jag nu och alt för ett / Uplyfter hog och sinne. Frese And. dikter 34 (1724). Weste (1807). Det regnar .. allt för ett. Dalin (1850, under en). Scholander 2: 220 (1867). Hon gret alt för ett. Lidforss DQ 2: 618 (1892).
ϑ) (mindre br.) allt i ett = η. Gammal Dumhet allt i ett / Såsom Vishet tänkes. Thorild 1: 171 (1805). Den arme ser mot jorden allt i ett. Kullberg Rol. 3: 137 (1868). — jfr: i ett (under EN, räkn.).
λ) [jfr sv. dial. (särsk. Västergötl.) alt mä et] (†) allt med ett = ALLTJÄMT 1 b. Det var nu inte annat än min söta Maria! och min kära Maria! alt med et! Björn Förf. fl. 24 (1791).
μ) (†) allt stadigt (alt städigt Swedberg Schibb. 127 (1716); jfr alt stadigt Därs. 152) = ALLTJÄMT 1; jfr STADIGT. Pomerantze-, Citrone- och Lemoneträdh, hwilka alt stadigt bära Frucht. Kiöping 4 (1667). Columbus Ordesk. 15 (1678; se under η). Hon menar, smek och lek altstadigt vara skal. Kolmodin Qv.-sp. 1: 199 (1732). Sahlstedt (1773). Strinnholm Hist. 2: 361 (1836; i citat). Öhrlander o. Leffler (1852).
ν) [jfr ä. d. al(t)stille; med afs. på betydelseutvecklingen jfr äfv. eng. still] (†) allt stilla = ALLTJÄMT 1 b. Swenske Flottan lågh alt stilla widh Wiszmar .. Danske Flottan lågh och alt stilla ther vthan före. N. Av. 31 Okt. 1657. Hjärne Anl. Föret. (1702). Ty bör ock svaret .. alt stilla syfta på Rikets bästa, lika som en Compass altid pekar åt Nordstiernan. C. Polhem Præs. i VetA 1745, s. 4. Sahlstedt (1773). Öhrlander o. Leffler (1852). — i öfverförd bet. om rum: hela vägen. Alla hvalf .. böra i tiockleken alt stilla vara så skickade, at en parabolisk linea kan ritas op deruti, utan at behöfva afskära de yttersta linierne på något ställe. C. Polhem i VetAH 1: 158 (1739).
ξ) [jfr d. alsteds] (†) allt städse = ALLTJÄMT 1 b; jfr ALLSTÄDES. Wår syndige begärelse är lijka som een Ström, hon .. flyter alt städse och tager aldrigh ända förr än sielfwa Lijfwet. Spegel Oliv. A 2 a (1675). Dalin Arg. 1: 328 (1733, 1754).
ο) (föga br.) allt ständigt = ALLTJÄMT. Detta .. upväkte ofta hos mig oro och bekymmer, det jag dock altständigt förtog och dämpade med punsch. Robinson Cr. 17 (1752, 1772). Har ej denna verlden varit altständigt til, sådan som den är? Bergklint M. sam. 1: 11 (1781). Atterbom Minnen 287 (1818). I Dresden visas allt ständigt / .. Den hästsko som högst-egenhändigt / I tvänne hälfter han (dvs. konung August den starke) bräckt. Snoilsky 4: 3 (1887); jfr 10.
π) (bl. i Finl.) allt vidare (jfr 5) = ALLTJÄMT 1 b. Alltvidare såg man jemväl nu Mässlingen ganska ofta i sällskap med Kopporne. Ilmoni 3: 475 (1853). Detta mitt tillstånd .. fortfor allt vidare. Hertzberg Bilder 1: 43 (1883).
ρ) (numera bl. i Finl.) allt ännu o. allt än, äfv. ännu allt = ALLTJÄMT 2. Någre försvara alt än the cartesianska concepterna (dvs. uppfattningarna). Rydelius Förn. 85 (1720, 1737). (Den finska hären var) ännu allt lika tillgifven sin .. furste. Cygnæus 1: 244 (1852). Allt ännu stod Bertelsköld på balkongen. Topelius Fält. 5: 303 (1867). Allt ännu regera de döda pluralformerna i bokspråket. Vasenius Und. i spr. 107 (1894). — med adversativ bibetydelse. I fyra runda timmar han redan trätt, / Och allt gick än affären på samma sätt. Runeberg 2: 60 (1848). Willebrand o. Rancken 54 (1886).
Anm. till e: 1:o I en del ofvan uppräknade förb. har det efter allt följande uttr. i o. för sig bet. ”ständigt”, hvadan man äfv. kan anse, att ett allmänt förstärkande allt ingår i dem; jfr 1 c.
2:o I anslutning till här behandlade adverbiella förbindelser göras ngn gg adjektiviska nybildningar, som dock icke vunnit burskap i språket. Under allt framgen motarbetning af ett gammalt agg. Atterbom Minnest. 1: 320 (1844). Den alltfortfarande Bubonpestens gång. Ilmoni 2: 108 (1849). jfr: D(å) v(arande) alltfortsatta krig. Dens. 3: 506 (1853).
4) [närmast utveckladt ur 3; jfr med afs. på betydelseutvecklingen ALLTJÄMT 1 c] om upprepning i tiden l. förekomst på spridda ställen i rummet.
a) om tid.
α) [jfr sv. dial. (t. ex. i Västergötland) ho plockar bär allt å går te stan å säljer, hon brukar plocka; äfv. pleonastiskt: posten plä komma ve denna tia allt] (†) fristående: som oftast, emellanåt; närmast att öfversätta med: bruka, hafva för sed att. Brudhgumarna gå alt medh fodhradhe klädeskiort[lar]. Bureus Suml. 31 (c. 1600). (Min hustru) hafuer fååt en galin sedh: / hon slåås, alt så tröyan remnar wedh. Asteropherus 57 (1609); jfr 1.
β) i åtsk. förb., som hafva väsentligen samma bet. som α.
α’) [jfr eng. every now and then, som dock trol. har annat ursprung] allt då och då. En tår smög sig allt då och då ur hans .. ögon. Lovén Folkl. 92 (1847). Bååth Dikter 123 (1879).
β’) (bl. i Finl.) allt efter litet. Den tanken .. gör det möjligt för mig att få ned ett glas allt efter litet. Runeberg E. skr. 2: 68 (c. 1850). Hahnsson (1884). Och sedan blef hon (dvs. den skridskoåkande) nästan genast trött och föll allt efter litet. Hertzberg Lifsb. 2: 131 (1886).
γ’) (hvard., mindre br.) allt emellan l. alltemellan. Beskow Vandr. 2: 61 (1834). För öfrigt plär så tillgå allt emellan. Dahlgren Moreto 7 (1873). — (föga br.) ss. konj.: allt emellanåt under det; rätt som; bäst. Allt emellan jag arbetade .., fick jag putsa om mig för att springa ärender. Wetterbergh G. Nord 15 (1862).
δ’) allt emellanåt l. alltemellanåt. Allt emellanåt öppnades sakta dörren. Bremer Grann. 2: 280 (1837). Vi (skola) finna, huru Gud allt emellanåt möter oss. Rudin 2 Evigh. 2: 518 (1887, 1889). Alltemellanåt flammade det till bland kolen. Roos Str. 7 (1892).
ε’) (hvard.) allt ibland l. alltibland. Han kunde gå ut på en stund alltibland. Braun Calle 36 (1843). Allt ibland steg en hvirfvel upp ur den sotblandade röken. Geijerstam Kronofogd. 34 (1890).
ζ’) (bl. i Finl.) allt med ens. Hon stannade alt med ens för att se än på det ena, än på det andra. Arkadius Tjärk. 94 (1895).
η’) allt som (l. alltsom) oftast l. (hvard. i vissa delar af södra Sv.) tätast; jfr ESOMOFTAST, ALLSOM. Jag räknade och räknade .., under det den vackra frun .. alltsomoftast såg på mig. Atterbom Minnen 22 (1817). Allt som oftast finner man bepröfvad för pröfvad, beständigt för ständigt (osv.). V. Rydberg i Sv. tidskr. 1873, s. 499.
Anm. till β. Till denna anv. sluta sig sannol. följ. enst. uttr. Dee Nådige breef, som kommo alt effter hwar annan. G. O. Stenbock i HSH 31: 323 (1662). Länge hon väfvit ännu .. / Glad att skåda en rand allt efter en annan sig fylla. Runeberg 1: 147 (1832). Likartade bestämmelser kommo allt efter annat till stånd i de flesta tyska staterna. S. Wieselgren Motion i 1 kam. 1896, nr 6, s. 3.
b) om rum. Hafvet syntes alt här och der vid vägen. Linné Ungd. 2: 77 (1732). Liknande byggnader träffas allt der och hvar. Holmberg Nordb. 190 (1852).
5) [utveckladt ur 3; jfr d. o. nor. alt större og större, t. immer mehr, fr. toujours davantage; jfr äfv. 9 b β samt ALLTID 2] vid komparativer för att beteckna ett fortsatt till- l. aftagande; ofta (i ä. tid nästan alltid) med upprepning af komp. Allt mer (l. allt mer och mer). Regl. 30 Mars 1699, mom. VI. Alt högre och högre vp. Swedberg Schibb. 458 (1716). Serenius (1734, under and). Han blir alt större och större, (allt) vackrare. Weste (1807). Blifve det vår allvarliga föresats, att .. allt mer och mer likna vår Gudomliga Förlossare. Handb. 1811, s. 75. Allt mörkare blef lunden. B. E. Malmström 6: 35 (1840). Tiden vänder allt mer sin håg från fädernesagan. Tegnér 1: 242 (1841). Visst blir kassans tillstånd allt värre, / Apparenserna dagligen färre. Wennerberg 2: 3 (1848). Sveas gamla modershjerta klappar med allt högre slag. Snoilsky 1: 300 (1878). — särsk.
a) motsvaradt af bisats, inledd af ju. Den inhemska oron lugnades allt mer, ju längre sakerna fingo gå sin ostörda gång. Malmström Hist. 3: 146 (1870). jfr: Skriftspråksformen .. behärskas (af barnet) endast i ringa mån, och allt ofullkomligare, ju mindre läsning af svensk prosa det medhunnit. Cederschiöld o. Olander Uppsatsskrifn. 1: 121 (1896); jfr 9 b α.
b) (föga br.) ss. underordnande konj.: ju. Allt mera hans .. brott .. tryckte ned honom, allt mindre tyckte han sig ha gemenskap med menskligheten. Wetterbergh Selln. 109 (1853); jfr a. — (enst.) i förkortad sats. Monne strömmarne blifva diupare alt närmer intil sina källor? Dalin Hist. 2: Föret. 11 (1750).
Anm. till 5: 1:o Denna anv. synes vara jämförelsevis sent utvecklad. De ställen i Nya testamentet som enl. öfv. 1883 hafva allt i denna anv., hafva i NT 1526 samt Bib. 1541 (o. 1703) andra uttr., vanl. ju. Fsv. alt vid komparativer har bet. ”vida”.
2:o Allt sammanskrifves stundom med följ. mer, ngn gg äfv. med flere, sällan med andra komparativer.
6) [jfr fsv. hawir bondin alt synir samt eng. you have been all kindness to me. Denna anv. synes vara utvecklad ur en anv. af ALL, adj. (se d. o. VIII samt I 2, IV 2)] (†) uteslutande, blott, bara; idel; jfr ALLDELES 1 j. Och war Christus sielff j (predikandet) .. så flitigh, at han .. icke gaff sigh tijdh til at döpa .. vthan .. achtade .. alt på Ordet. L. Petri Kyrkoord. 1 b (1571); jfr 3. I Torne .. är alt finskt folk. Bureus Suml. 27 (c. 1600). Här måste achtas, at icke uti en rota skrifwes allt bönder, och alt dränger, Vtan begge ibland. Gustaf II Adolf 23 (c. 1620). Stiernhielm Arch. G 1 a (1644). Thesse Carmeliter äta aldrigh Kiöt, vthan alt Krydder, Örter, Rötter och Frucht. Kiöping 35 (1667). Dens. 112. Jag gifver en eller annan grekisk Philosoph på köpet (dvs. lämnar en o. annan ur räkningen); men alt sådana män, som vti Philosophien hafva varit oansenlige. Rydelius Förn. Föret. § 3 (1718, 1737).
7) [jfr isl. allt, d. o. nor. alt, nt. all, holl. al] (numera bl. hvard. i vissa delar af Sv.) redan. G. I:s reg. 8: 106 (1532). Menniskian moste alt haffua syndernes förlåtilse .. förra än hon får then helga anda. O. Petri Sal. H 4 b (1535). Thenne tin broder war alt dödh, / och är igen vpstonden. Ps. 1536, s. 13. Att Upsala Academiæ qvarn skulle repareras, är och alt för min tijdh slutit (dvs. beslutadt). Rudbeck Bref 1: 62 (1670). Huru widare skal handlas med (den dödsdömde) .. är allt tilförene förmält och föreskrifwit. Handb. 1693, s. 201. Är han allt borta? Leopold 1: 346 (1808, 1814). De äro allt (redan) återkomna. Moberg Gram. 273 (1815; angifvet som hvard.). Den goda tid var allt förbi. Runeberg 4: 27 (1858). Han var allt gången, när jag kom. SAOB (1870). Björkman (1889).
8) [fsv. alt; jfr holl. al samt med afs. på betydelseutvecklingen nor. fulla, sv. dial. fuller, äfvensom ALLDELES 1 i, ALLTID 3] (i sht hvard.) svagt bekräftande: nog, visst, väl, tänker jag; ofta användt bl. för att gifva uttr. en modest prägel. Han (dvs. döden) sköter ey titt krusadha håår, / Tin månge swenner som hoos tigh står, / Medh honom måstu alt gånga. Forsius Spec. A 3 b (1620). Iagh vet alt var ifrån (dvs. hvarifrån) dätta kommer. Rudbeck Bref 1: 49 (1668). Lät honom gå: han kommer allt (nog, väl, säkert) tillbaka. Moberg Gram. 273 (1815; angifvet som hvard.). Det (skulle) allt göra henne godt att vara en tid med dig. Knorring Kusin. 2: 102 (1834). Den fiffigaste af Er båda, är allt hon! Wijkander Onkel Sam 49 (1875). Han telegraferar, att vi inte skola vara oroliga, men mamma är det allt mycket. Molander Gogol 104 (1883). Det är alt så det. Lidforss DQ 1: 410 (1890). Vårt långa sorgliga farväl / var allt en syn att se. Fröding Guit. 182 (1891). Det förefaller allt något sällsamt. Wirsén i PT 1896, nr 236 A, s. 3. — särsk.
a) (†) starkare bekräftande, ofta ställdt i satsens början: för visso, med säkerhet, visserligen. Alt hade iagh förmodat mig annen swar vtaff edher. Svart G. I:s kr. 127 (1561); jfr Fryxell Ber. 3: 101 (1828). Ther står tu tå fast vppå, at Canon skal wara för nödhenne ..? .. Thet gör iagh alt. L. Petri Dial. om nattv. 12 a (1562). Ehuru fanen iagh köper in, / alt skall iagh först skoo taskan min. Asteropherus 19 (1609). Ehuru han nu dreef den saak, / alt fick han skam uppå sin baak. Dens. 51. (Mången tänker:) Wore iagh icke mehr Konungh än på ett Åhr, alt skulle iag laga så, thet skulle gå bättre til än thet går. Rudbeckius Kon. reg. 100 (1615). Handb. 1693, s. 198. — jfr: Hure ther om wara kan, alt fandz han (dvs. Ture Jönsson) några dagar ther effter .. liggiandes huffwudlöös på gatene. Svart G. I:s kr. 166 (1561).
b) åtföljdt af adversativ konj. Almqvist (1842, under all). Hvad du säger har allt sin riktighet, men … SAOB (1870).
9) med allmänt generaliserande bet.
a) vid konklusiva o. liknande uttr., i sht (sammanfattande) efter en längre juridisk l. filosofisk motivering. jfr ALLTSÅ 2.
α) (†) allt då. Alt tå (dvs. om du iakttager allt detta, då) skal titt liws vthbrista såsom en morghonrodhne. Es. 58: 8 (Bib. 1541).
β) (numera knappast br. utom skämtsamt arkaiserande) allt därför(e). Och som Hans Majst. åstundade att vetta hvad för orter funnes .. att besättjas .. och om inge pass .. funnes .. så ock att förderfva alla WeichselCaaner (dvs. -båtar) allt derföre commenderade Hans Majst mig detta ärendet att förrätta. Dahlberg Dagb. 110 (c. 1660). Rydelius Förn. 3 (1718, 1737). Nu som en ämbets-stol fans innom Magistraten, / Stått ledig någon tid, alt derför ynglingen, / Utbad sig i vacance at upförd bli på Staten. Bellman Gell. 89 (1793). Alt derföre frikallade Härads-Rätten Uno (från att göra afbön). Cederborgh UvT 3: 26 (1810). Leopold 5: 205 (c. 1827). Matrosen var en .. butter sjöman, som ändå i botten hade ett .. muntert lynne och alltderför hade svårt att ligga i land utan att komma i .. krångel med polisen. Wetterbergh G. Nord 70 (1862).
γ) (numera knappast br. utom skämtsamt arkaiserande) allt fördenskull. J. Andersin (1689) hos Schück Anteckn. 43. Rydelius Förn. 139 (1720, 1737). Emedan merberörde privilegier 1:o äro utvärkade desse 3:ne Stånden ohörde .., och 2:o deras rättigheter uti en och annan måtto kränckia, .. 4:o icke heller blifvit uti .. Regeringzformen stadfästade, mindre 5:o kunna emot bemälte Regeringzform .. äga kraft af någon Lag ..; Altfördenskuld tächtes Eders Kongl. Maij:t .. i nåder låta antyda, det de .. skola uphöra. 2 RARP I. 2: 327 (1720). Modée Dårh. 6 (1741).
δ) (†) allt förty. Altförthy foro the gamle Sceptici myket ville. Rydelius Förn. 126 (1720, 1737). Jag åtager mig upprättelsen åt eder dotter ..; och alt förthy skall jag .. genast draga ut att uppsöka denne samvetslöse ungersven. Lidforss DQ 2: 592 (1892; arkaiserande). — särsk.
α’) [fsv. alt for thy] koncessivt: det oaktadt, icke förty. Then som tiill Aldersman warder walder, och icke wiill, böte .. v marc peninger Och sittie alt för dj för åldersman thett årett. Skråordn. 229 (1545).
β’) ss. kausal konj.: emedan, eftersom. Thesse skole .. icke i Rotor skrifwas, Alt förty the igenom adheligh wapentienst äre frijedhe. Gustaf II Adolf 21 (c. 1620). Helst och allttfördij denna tijdz Sorgelige tillstand högeligen dett fordrar. RARP 2: 5 (1633). jfr: Alttfördij att. Därs. 1: 29 (1627).
b) [trol. utveckladt ur 1 a; jfr holl. al naar, al naarmate] vid uttr., som beteckna motsvarighet: allt efter (jfr 1 a δ) l. alltefter o. (föga br.) allt enligt, prep.; allt eftersom l. allteftersom, allt som (jfr 1 a ε) l. alltsom o. (numera knappast br.) allt såsom, konj.
α) [jfr fr. tout selon] betecknande, att motsvarighet eger rum i flere alternativa l. samtidigt förek. fall. Antingen det är Monarchie, Aristocratie, eller Democratie .., så tillåter Gud (det), altsåsom dhet ett Land, Rijke och Folck kan tienligit, gott och nyttigt wara. Rudbeckius Kon. reg. 21 (1614). Alt som omständigheterna wid handen gifwa. Kyrkol. 19: 24 (1686). Tomt skal delas til hvarje gård i byn, efter öre .. eller hemmantal, alt som hvarje landsorts gamle sed är at mäta och räkna. BB 1: 1 (Lag 1734). Om en contribution skulle upbäras af fruntimret, uppå deras egen taxering, alt effter deras skiönhet .., så skulle en ansenlig summa upbringas. Serenius (1734, under according). (Af de upproriska dalkarlarna) blefvo ganska många straffade med spö, allt efter som the voro brottslige. HSH 3: 240 (c. 1750). Anmärkningen .. synes mig både riktig och oriktig, allt som man tar det. Tegnér 5: 98 (1814). Min bok är dessmera mig kär, / Alltsåsom hon drygare är. Braun Dikt. 1: 84 (1837). Att gudarne .. belöna den rättfärdige allt enligt hans förtjenst. Palmblad Fornk. 1: 354 (1844). (Man använder) en .. tunna eller bytta (allt efter ostens mängd). Björklund Kokb. 340 (1849). Allt efter som detta vemod gör sig mer eller mindre bemärkt, uppkomma olika former af denna humor. Ljunggren Bellm. 7 (1867). Alltefter situationens olika kraf kunna .. (neutra) med samma lätthet uppträda än som manliga väsen, än i qvinnlig skepnad. E. H. Tegnér i 3 SAH 6: 307 (1891). — (numera bl. hvard.) i den likbetydande förb. allt (efter)som .. till. Eneman 1: 113 (1712). Han skall blifva betald alt som han arbetar til. Björkegren (1784, under selon). Hvarje blomma .. (bär) med tiden .. sin egen frukt — söt eller bitter, allt som den växt till. Wetterbergh G. Nord 1 (1862).
β) om händelser, som (vanl. på grund af kausalsammanhang) utveckla sig i hvarandra motsv. moment: i den mån (som); i samma ordning (som). Jag .. kiände Modet .. på nytt qvickna alt efter som denne vijse Vännen med mig talade. Ehrenadler 46 (1723). De andra Regementerna landstego alt som de ankommo. Nordberg 1: 163 (1740). Alt som språket upodlas, så qväfvas tankarna. Tessin Bref 2: 217 (1754). Folkets rättigheter utvidgades steg för steg, alt som Adelens .. myndighet förföll. Schröderheim Rob. 1: 52 (c. 1794). Svara allt efter som jag ropar opp. Hagberg Shaksp. 1: 14 (1847). Allt som jag tillväxte i ålder och erfarenhet(,) växte (kärleken till bibeln). Bremer G. verld. 3: 222 (1861). jfr: Och allt som han såg, så höjde / Han högre sin resliga kropp, / Och allt som han teg och dröjde, / Så klarnade anletet opp. Runeberg 5: 77 (1860).
Anm. till b. 1:o På de ställen i Nya testamentet, där öfv. 1883 har allt i denna anv., hafva NT 1526 samt Bib. 1541 (o. 1703) andra uttr., vanl. bl. efter som osv. — 2:o I vissa fall har denna anv. nära beröring med den, som det synes, ungefär samtidigt utvecklade 5. — 3:o På anslutning till här behandlade uttr. med allt efter, trol. ock på inverkan af allt 4 o. 5, beror sannol. det mindre br. uttr. allt efter hand. I medler tijdh bekommo wij alt effter handh meer och meer aff Inwånarena tillfånga. Kiöping 13 (1667). Tavaststjerna Barnd. 1: 3 (1886). Och höga eder kväfvas / Alt efter hand. Bååth På gr. st. 43 (1889).
c) (i bygdemålsfärgadt hvardagsspråk i vissa delar af Sv.) i frågor, åt hvilka man vill gifva en sväfvande l. mycket allmän form. Hvart ska’ ni gå allt? Hvar får ni di här varorna allt? — (mindre br., med sammanblandning af hvardagsspråk o. högre stil) Hvilka misstankar allt skulle det icke vara herrligt att vältra öfver mig! Carlén Köpm. 2: 122 (1860).
Anm. Då frågeordet är hvad, t. ex. Hvad har du allt för nytt från staden? Hvad är det allt för dumheter du pratar? kan uttr. föras under den under ALL, adj. IV 1 b γ behandlade anv. Trol. är det sådana uttr., som utgjort mönstret för de ofvan upptagna.
d) (†) i förb. med ursprungliga frågeord, bildande s. k. allmänna relativer; jfr ALL, adj. IV 3 a β γ’, samt EHUR, ENÄR osv. I ähren wälkommen i wårt hwss, / Alt när (dvs. närhelst) i kommen. Asteropherus 42 (1609). Alt hur (dvs. huru än) en utlänsk gäck / han teer ok bär sig åt, är han dem Swenskom täck. Columbus Ordesk. 10 (1678).
10) [fsv. alt; jfr d. alt, holl. al; närmast anslutande sig till 1, men påverkadt äfv. af öfr. anv., i sht de under 2, 3 o. 9 behandlade prepositionella förb.] (bl. i vers) med mycket försvagad bet., ofta utan annan synlig uppgift än att fylla en sänkning i versen; ss. fyllnadsord vanl. framför prepositionsuttr.
a) i folkvisor. Allt under himmelens fäste. Allt om vännen min. Allt under så grönan lind. Sv. folkv. 1: 393. Allt för min kärastes hydda. Därs. Jagh togh then rosen alt wthi min fampn. Visb. 57 (c. 1570). jfr: Hann skall sigh så grantth förware, / altt hwem hann tager i handh. Därs. 16; jfr 9 d.
b) i konstpoesi, åtm. i yngre ex. med afsiktlig efterbildning af folkvisorna. Gudz sinne wij alt fölie tå. Ps. 1536, s. 20; jfr 1. Han går sigh j Kyrken in, / Så såre blek alt om sijn kin. Svart Gensv. I 3 a (1558). Alt när han skulle frå honom gå / Förrädeligen monde han honom slå. Därs. F 3 a. Stiernhielm Fägn. 122 (1643, 1668). O Segersälle Hielt .. / Som migh beskärma kan alt medh en wäldigh Hand. Arvidi A 2 b (1651). Wij tröste osz alt widh titt Namn. Ps. 38: 5 (1695). Och Kungen och Drottningen de vandrade alt fram. Dalin Vitt. 5: 71 (c. 1755); jfr 3. Ps. 206: 1 (1819). Likt fångna möss de qvidde, allt under skeppets rast. Atterbom LÖ 1: 87 (1824, 1854). Kung Salomo satt sig allt uppå sin thron. C. F. Dahlgren S. arb. 1: 150 (1826). Så talte gubben mången gång allt i sitt bryderi. Runeberg 2: 49 (1846). Och har jag icke dragit dig upp ur dyn, / Allt för det mörkret der kring ditt ögonbryn ..? Därs. 58 (1848); jfr 6. Allt i den strålande vår. Topelius Sånger 159 (1854, 1863). Hon lyssnar med spända blickar / Alt efter det barnets röst. Bååth N. dikter 144 (1881).
Anm. till 10. I vissa vändningar, som af historiska skäl uppförts under föreg. afdelningar, torde språkkänslan numera snarast inlägga bet. 10, hvilket torde vara anledningen till att en del poetiska ex. i det föreg. förefalla mera brukliga än de språkprof, med hvilka de sammanförts. jfr 1 a ε, 3 a, 3 e o.
Anm. till allt. 1:o På grund af de mångskiftande bet., i hvilka ordet allt, adj. o. adv., förekommer, är det stundom, i sht i språkprof från ä. tid, omöjligt att afgöra, hvilken betydelse som föreligger. Så kan ordet betyda antingen ”alldeles” l. ”hela tiden” i: (Mannen) satt alt stilla. Bureus Suml. 37 (c. 1600); antingen ”alldeles” l. ”redan” i: Castelettet (är) .. mäst alt färdigt. S. G. Helmfelt i HSH 31: 507 (1662); antingen ”redan” l. ”nog” i: Jag rodnar blott jag ljuger, / Jag allt försökt mig deruti. Ridderstad 3: 292 (1862). I följ. språkprof har man sannol. allt, adj., ehuru äfven allt, adv., ger mening: När thetta var nu alt väl bestält. P. Brahe d. ä. i HSH 4: 31 (c. 1586). — jfr anm. till 10.
2:o Om betoningen i de här behandlade förb. med allt gäller följande:
a) Om det efter allt följ. ordet på grund af sitt förh. till efter detsamma följ. ord är obetonadt, så har allt i allm. tonvikt. På detta sätt betonas i regeln de förb., allt ingår med följ. prep. l. konj.; se t. ex. allt medan (3 d α β’), allt under (det) (3 d β, γ), allt efter, allt eftersom, allt som (9 b); jfr äfv. ALLTFÖR, ALLTIFRÅN, ALLTINTILL o. ALLTSEDAN ss. prep. o. konj.
b) Om efter allt följer ett ord, som oberoende af allt skulle varit betonadt, så behåller det (i regeln) sin accent; jfr dock under ALLTIGENOM, ALLTJÄMT. Med afs. på betoningen af allt äro därvid tvenne fall möjliga:
α) Äfv. allt behåller sin accent. Detta är (vid sidan af det under β nämnda uttalet), mer l. mindre vanligt i alla de under 2 o. 3 upptagna förbindelserna med följ. adv., t. ex. allt omkring, allt hitintills, allt fortfarande, allt framgent, samt förekommer äfv. i allt emellan(åt) (4 a β γ’, δ’), allt som oftast. jfr för öfr. ALLTFORT, ALLTIGENOM, ALLTJÄMT, ALLTNOG samt ALLTSEDAN ss. adv.
β) allt uppgifver sin accent o. sluter sig till det följ. Detta torde kunna vara fallet i alla de under α upptagna förbindelserna o. är det vanliga i de under 4 o. 5 upptagna.
Särsk. på grund af dessa växlande accentförhållanden äro i en mängd fall dubbla skrifformer berättigade.
Spalt A 1081 band 1, 1898