Publicerad 1901   Lämna synpunkter
ARMHÅLA ar3m~hå2la (a`rmhåla Weste), r. l. f.; best. -an; pl. -or
Ordformer
(-er Lex. Linc. (1640, under hircus), Dalin Hist. 2: 496 (1750)).
Etymologi
[fsv. armhula; jfr d. armhule, t. armhöhle]
benämning på insänkningen l. gropen i sidan af bröstet under axeln o. armens fäste; äfv. allmännare, om vecket mellan armen o. bröstet; jfr ARM-GROP, -HÅL 1 o. -LEDS-HÅLA, ARMVECK 2 samt AXEL-GROP, -HÅLA o. -VECK. Lex. Linc. (1640). Rosenstein Comp. 13 (1738). Svetten i armhålorna luktar ofta ammoniakaliskt. Berzelius Kemi 6: 377 (1830). Snön låg stundom så djup att den gick dem ända upp till armhålan. Quennerstedt Resa 161 (1867). I vanliga fall begagnar man .. armhålan såsom ort för bestämning af kroppstemperaturen. R. Tigerstedt i Förel. f. sjuksköterskeelev. 1: 77 (1899). — särsk. zool. i utvidgad anv.
a) till ARM, sbst. II 1. Retzius Djurr. 144 (1772; i fråga om fåglarna). Marklin 179 (1818; i fråga om däggdjuren). C. J. Sundevall i VetAH 1843, s. 309 (i fråga om fåglarna).
b) till ARM, sbst. II 2. Gälöppningarne (äro hos marulkfiskarna) belägne i eller nära armhålorna. Lilljeborg Fiskar 1: 755 (1891).
Ssgr: A: (jfr a) ARMHÅLS-FJÄDER30~20. (armhål- Nilsson) zool. fjäder i armhålan hos vissa fåglar. De långa armhålfjädrarna (hos ljungpiparen äro) hvita. Nilsson Fauna II. 2: 135 (1835, 1858). Kolthoff o. Jägerskiöld Nord. fågl. 232 (1898). —
-HÅR~2. —
-KÖRTEL~20. anat. Sönnerberg Loder 623 (1799). —
-PULSÅDER~020. (mindre br.) axelpulsåder. Martin Läk.-grunder 512 (1783). —
-SVETT~2. jfr ARM-SVETT. Wollimhaus Syll. (1649, under capra).
B (mindre br.): ARMHÅL-FJÄDER, se A.
C (mindre br.): ARMHÅLE-HÅR, jfr A.
Anm. De under A o. B anförda ssgrna äro delvis eg. bildade till ARM-HÅL 1, men torde nu i allm. anslutas till ARMHÅLA.

 

Spalt A 2328 band 2, 1901

Webbansvarig