basalt | SAOB

Publicerad 1900

BASALT basal4t, äfv. ba3sal2t, stundom bas3al2t (basa´lt Weste, basállt Almqvist; bàsallt Dalin), r. l. m.; best. -en; pl. (numera bl. i bet. olika slag af basalt, förr äfv. i bet. basaltpelare; se 1 slutet) -er.

Etymologi

[jfr d., t. o. eng. basalt, fr. basalte, af lat. basaltes, enl. Plinius 36: 7 af afrikanskt ursprung, af andra sammanställdt med lat. basanites, gr. βασανίτης, βάσανος, probersten (jfr sista ex. under 1), hvilket ord anknytes till namnet på det öster om Jordan belägna, på basalt rika landet Basan; jfr Geete Ordklyf. 202 (1888)]

1) ett slags grön- l. gråsvart, massformig, ofta pelarformigt förklyftad, eruptiv bergart. S. Rinman i VetAH 27: 57 (1766). Förslaggad basalt. E. Erdmann i NF 2: 27 (1876). Man kan deraf (dvs. af lava) särskilja tvänne hufvudarter(:) trachyt, ljus till färgen, och basalt, mörk. Holmström Jorden 33 (1877). Basalternas vigtiga familj, som starkt påminner om diabaserna, utmärkes i mineralogiskt afseende af plagioklas(,) .. augit och olivin. Svenonius Stenriket 158 (1888). Templets bottenvåning / bygges upp, som du befallt, / af basalt. Rydberg Dikt. 2: 70 (1891). Basalt (förekommer) i Skåne (nordligt från Ringsjön). E. Erdmann i NF 15: 1023 (1891). — (†) i pl.: basaltpelare. De stora och ordenteliga pelare, som ifrån äldre tider varit bekante under namn af Basalter. Troil Isl. 272 (1773, 1777). På Island brukas de smalare Basalter til Dörrpostar … En del äro så fina och svarta, at de kunna nyttjas til Proberstenar. Rinman 1: 102 (1788). — jfr NEFELIN-, PELAR-BASALT m. fl.

2) [af eng. basalt] ett slags helsvart porslin. Basalt, eller Basaltes, är en konstprodukt af den berömde Wedgewood, som gör deraf de skönaste svarta pottmakare arbeten. Synnerberg (1815).

Ssgr (i allm. till 1): BASALT-BERG03~, äfv. 30~2. T. Bergman hos Troil Isl. 368 (1777). Vid Stolpenstein är hela Slottet byggt på et Basaltberg. Rinman 1: 102 (1788). Basaltberget förekommer ofta förklyftadt i än lodräta, än lutande, vanligen fem-, sex- eller sjusidiga pelare. Uppf. b. 3: 34 (1873). —

-BILDNING~20. Hisinger Ant. 4: 187 (1828). —

-BYST~2. Rydberg Rom. d. 58 (1882). —

-BÄDD~2. Islands basaltformation .. utgöres af den ena basaltbädden öfver den andra. Nathorst Jord. hist. 201 (1889). —

(2) -GODS~2. G. Upmark i NF 17: 452 (1893). —

-GROTTA~20. Lundell (1893). —

-GRUS~2. E. Erdmann i NF 2: 27 (1876). —

-IMITATION~1002 l. ~0102. Basaltimitationer kunna framställas genom tillsats af en lätt förkolnande kropp eller bildning af svafvelmetaller. C. A. Ålander i AHB 123: 125 (1885). —

-JASPIS~20. S. k. basaltjaspis är halfglacerad mergel eller gråvackeskiffer. Sjögren Min. 116 (1865). —

-KLIPPA~20. NF 1: 93 (1875). A. G. Högbom i Sv:s rike 1: 59 (1899). —

-KONGLOMERAT~1002 l. ~0102. A. Erdmann Bergart. 170 (1855). —

-KULLE~20. Hisinger Ant. 4: 155 (1828). Basaltkullen Anneklef. Ill. Sv. 1: 221 (1866, 1882). —

-KUPP~2. [jfr KUPP, sbst.2] Svenonius Stenriket 159 (1888). —

-LAVA~20. kiselsyrefattig lava. E. Erdmann i NF 2: 26 (1876). Nathorst Jord. hist. 168 (1889). —

-MANDELSTEN~002 l. ~102. basalt som i sin massa innesluter ett antal blåshål l. oregelbundna små håligheter fyllda med hvarjehanda mineralämnen. A. Erdmann Bergart. 163 (1855). —

-PELARE~200. Bergman Præs. i VetA 1777, s. 25. NF 15: 332 (1891). —

-PIMSTEN~20 l. ~02. kiselsyrefattig pimsten. Nathorst Jord. hist. 181 (1889). —

-SKIFFER~20. Dalin (1850). Cronquist 83 (1878). —

-TUFF~2. A. Erdmann Bergart. 179 (1855). Nathorst Jord. hist. 876 (1893).

Spalt B 467 band 3, 1900

Webbansvarig