| Publicerad 1901 | Lämna synpunkter |
BEGYNNA bejyn4a, i Sveal. äfv. 032 (begy´nna Weste; bej`ynna Almqvist), v. -er (pass. -es l. -s), -gynte, -gynt, -gynt (ipf. -te G. I:s reg. 1: 27 (1521), 1 Mos. 9: 20 (Bib. 1541) osv.; p. pf. -t (-ter, -te, -ta) Fosz 195 (1621; i ssg), RP 6: 644 (1636) osv. — (numera föga br.) ipf. -de Wallquist Själfbiogr. 18 (1789), Fahlcrantz 4: 24 (1865; s. 208: begynte), Odhner G. III 1: 223 (1885) m. fl.; p. pf. -d (-de, -da) G. I:s reg. 13: 29 (1540), Girs E. XIV 63 (c. 1630), 2 RARP 3: 339 (1723), Hallenberg Hist. 2: 416 (1790), Geijer I. 8: 340 (1839), Levertin Wellander 11 (1896) m. fl. — (numera bl. ngn gg i bygdemålsfärgadt tal, i sht i södra Sv.) -ar, -ade osv. G. I:s reg. 2: 156 (1525), Rudbeckius 3 Pred. C 3 b (1622), Swedberg Schibb. f 3 a (1716), Blanche Polit. kock. 37 (1850) m. fl.). — vbalsbst. -AN (†, J. Banér i Oxenst. brefv. 6: 319 (1636)), -ANDE (mindre br., N. Av. Acc.-punct. 6 Sept. 1658, § 6, Askelöf Objudne g. nr 51, s. 2 (1829), Atterbom Siare 5: 511 (1849) m. fl.), -ELSE (se d. o.), -ING (†, Stiernhielm Virt. 2 (1650), Risingh Kiöph. 8 (1669), Lucidor Hel. I i 2 a (1673) m. fl.), BEGYNSEL (†, Lucidor Hel. S s 1 b (c. 1670)); -ARE (se d. o.), -ARINNA (föga br., Dalin (1850, under begynnare); jfr NY-BEGYNNARINNA), -ERSKA (föga br., Lind (1749, under anfängerin); jfr NY-BEGYNNERSKA).
Anm. Ordet, hvilket till såväl bet. (jfr Dalin Synon.) som konstr. i hufvudsak öfverensstämmer med det inhemska BÖRJA, synes under 1500-talet nästan hafva utträngt detta ur det skrifna spr. I NT 1526 tyckes BÖRJA förekomma bl. två ggr (Mat. 26: 22, Apg. 9: 3), i Bib. 1541 anträffas det öfverhufvud icke, o. i andra skrifter från nämnda årh. är det mycket sällsynt. Från början af 1600-talet blir BÖRJA vanligare i skriftspr.; dock synes begynna hafva bevarat en viss öfvervikt ända in i medlet af 1800-talet. Hos Weste o. Lindfors är begynna tydligen hufvudordet, som behandlas utförligt o. till hvilket hänvisas från BÖRJA, medan ett motsatt förh. råder vid BEGYNNELSE o. BÖRJAN. I det bildade talspr. användes begynna numera föga, mest i södra Sv. (jfr förh. i den nuv. danskan, där begynde alldeles utträngt det inhemska byrie). Äfv. i skriftspr. har BÖRJA efter medlet af 1800-talet allt mera kommit till öfvervägande anv. o. tränger undan begynna, hvilket börjar få en viss ålderdomlig o. högtidlig prägel. Detta sistn. ord förekommer dock fortfarande ganska ofta o. har särsk. ett visst stöd i den omständigheten, att vbalsbst. BEGYNNELSE (i pl. o. ssgr) o. BEGYNNARE (jfr dock NYBÖRJARE) icke kunna ersättas af motsv. bildningar af BÖRJA.
1) sätta sig i verksamhet för att utföra (ngt), utföra den första delen af (ngt), lägga första hand vid, gripa sig an l. taga itu med, gifva sig till; inträda i (ngt visst tillstånd l. tidsskede l. ngn viss verksamhet); göra en början med; börja.
a) [jfr fsv. begynte engelbert graffwa, then som byghinnar falla i armodh, samt motsv. anv. i d., mnt., holl., t. o. eng.] med inf., vanl. utan, men äfv. med att l. (numera bl. hvard.) till att. Sedhen konung Cristiernn begynthe fegda in paa suerigis rike. G. I:s reg. 1: 27 (1521). Strax isen ær åff gången och skipen byginne ath vanke (dvs. vara ute). Därs. 4: 267 (1527). (Då) begynte the siw hårda åren gå vppå. 1 Mos. 41: 54 (Bib. 1541). (Tobias’) modher begynte til at gråta. Tob. 5: 23 (Därs.). The Poler .. begynte til at miströsta. Petreius Beskr. 1: 28 (1614). Thet första späda barnen begynna jola (dvs. jollra), så säija the A. Swedberg Schibb. 3 (1716). Hafver någor sin vederdeloman til rättan domstol instemma låtit, och han ther begynt i saken svara; tå bör ock then i samma Rätt slutas. RB 10: 13 (Lag 1734). Sigge lilla var intet väl til häst, förr än kampen begynte göra sats på sats. Dalin Vitt. II. 6: 108 (1740). The kunna begynna äta på ny räkning. Wennerdahl Lex. myth. 313 (1748). Fader Jon begynte till at orda, / Och sade. Livin Kyrkost. 117 (1781). Saltet afrökes tills .. saltsyresuperoxidul begynner utvecklas. Berzelius Kemi 2: 273 (1812, 1822). När .. dagens sorl begynner att försvinna. B. E. Malmström 6: 36 (1840). Södermanlands räkenskaper .. begynna först vid slutet af 1540-talet lemna några användbara siffror. Forssell Hist. 1: Bil. s. 8 (1869). Så begynte hon .. till att bygga och reparera. T. Topelius Sommarsjö 12 (1897). jfr: Thå begynte han till begära opfylla sin bwk medh såådhor. Luk. 15: 16 (NT 1526). — [jfr lat. cæpti sunt premi] (†) i pass. med pass. inf. (jfr 4 c α). Såådana (församlings-)hws begyntes ath kallas kyrkia. O. Petri Män. fall F 1 b (1526). Wedh midie natten .. begyntes .. H(ans) S(aliga) F(urstliga) N(å)de anfächtas af .. döden. Gustaf II Adolf 102 (1622). Wennerdahl Lex. myth. 61 (1748). jfr: Effter år 1653. wid pass äro wid Hofwen först Skäggen begynt afleggias. Rudbeck Atl. 3: 68 (1698).
Anm. Se anm. till b α γ’.
b) [jfr fsv. the begyntä theres sang samt motsv. anv. i d., mnt., holl., t. o. eng.] med direkt obj.; i pass. stundom närmande sig 4 c.
α) med afs. på en handling, verksamhet, tilldragelse o. d. (Den som) nogra onda stämplan i rigit pa nyt beginna vil. RA 1: 4 (1522); jfr γ’. Judas .. ropadhe til sitt folck på Ebreisko, och begynte en song. 2 Mack. 12: 37 (Bib. 1541). Fyrehundrade marck Ort(uga)r .. till att begynne samme Spettalls byggningh medh. Bielke Præs. i VetA 1776, s. 115 (i handl. fr. 1551). (Erling) begynte .. sin resa af byen. Peringsköld Hkr. 2: 416 (1697). En Domare-dants vi begynna. Lundin G. Sthm 39 (cit. fr. 1772). Hvad jag begynt, fullbordar jag nu. Tegnér 1: 197 (1820). Tysta som Egyptens prester / begynte stjernorna sitt tåg. Därs. 163 (1822). En dåre, som på nytt begynner sitt oförnuft. Ordspr. 26: 11 (öfv. 1897). — särsk.
α’) (†) med refl. pron.; jfr BEGYNNA UPP slutet. Then sigh begynna wil ett spel, / Och så sin dårskap följa wil, / Thet lyckas honom sällan. Ps. 1695, 226: 1; jfr γ’.
β’) [jfr motsv. anv. i eng.] (†) i uttr. begynna en skål o. d., föreslå en skål (jfr 3). Sedan begynte Prestafwen .. Arf-Printsens skål. Loenbom Märkv. 3: 150 (1662). At begynna en Skål, går .. intet an (för en gäst). Ehrenström Complimentbok 57 (1741). jfr: Ryssarna som skålerna begynna, stijga vp ifrån bordet, och gå mitt vpå gålfwet. Petreius Beskr. 3: 30 (1615); jfr 3.
γ’) [jfr nt. he wett nig meer, wat he beginnen sall samt motsv. anv. i holl. o. t.; jfr äfv. motsv. anv. af t. anfangen, lat. cæptare] (†) taga sig för, företaga sig, taga sig till; närmande sig bet.: göra; nästan bl. i (direkt l. indirekt) frågande sats. Hwadh wele the nu begynne? Hund 355 (c. 1605). Förr än min Moder kunde fatta något vist slut, hvad hon med mig begynna skulle. Humbla 33 (1740). Då jag .. ej viste hvad jag skulle begynna, til at bäst kunna fylla min toma pung. Robinson Cr. 17 (1752, 1772). Leopold 5: 382 (c. 1820). — Anm. Denna bet.-skiftning föreligger utan tvifvel i en del ä. ex. på begynna åtföljdt af inf. (se a), men kan i detta fall icke med bestämdhet skiljas från den vanl. bet.
β) med afs. på ngt visst lefnadssätt l. stånd l. yrke l. ngn viss bana: inträda i, påbörja. Tob. com. E 2 a (1550; med afs. på äktenskap). Tessin hade redan (vid 1727 års riksdag) begynt sin lysande bana. HSH 7: 290 (c. 1750). Andreas .. blef i Hag, at där åter begynna sin handel. Ågren Gell. 59 (1757). Då begynnes och fortsättes Äktenskapet efter Guds vilja. Handb. 1811, s. 119. jfr: Hionelaget (hade) af släkt och vänner fådt Förnings-gäf, Vingäf eller hvarjehanda hem-kreatur, til at begynna sit bo. Dalin Hist. 1: 286 (1747). — (†) med prep. (ut)af. Han (dvs. Jesus) hafwer .. sielff begynt ther vtaff (dvs. med predikan om bättring) sitt H. Predikoembete. Muræus 1: 286 (1648).
γ) (mindre br.) med afs. på ett konkret föremål: begynna göra l. förfärdiga osv., taga itu med, begynna på, påbörja. Horn .. hadhe begyntt en skantz, dän och nu färdigh är. J. De la Gardie i Oxenst. brefv. 5: 448 (1627). Begynna en väv. Schultze Ordb. 2080 (c. 1755). jfr: Språk .. kunna och böra begynnas vid fyra à fem års ålder. Tegnér 6: 85 (1827). — (†) Sextan åår ther epter (dvs. efter år 1170) begyntes Riga i Liffland. O. Petri Kr. 67 (c. 1540); jfr 4 c.
δ) (†) med afs. på institution, samfund, lära o. d.: vara upphofsman till, stifta, inrätta, grunda. Thet nyia ordan (dvs. klosterstiftelse) i Wadzstena som Sancta Birgitta .. begynnat hade. O. Petri Kr. 139 (c. 1540). Herren .. haffuer begynnat itt Rike. Psalt. 93: 1 (Bib. 1541). Såsom och icke heller någre nye Scholer begynnes .. uthan Konungens .. bewilligen. Stiernman Riksd. 366 (1587). (Därför) hade H: K: Mt: .. för godt funnidt att begynna ett Söder Compagnie. RARP 1: 24 (1627). Alle .. som begynte och förswarade någon ny Lära. Schroderus Osiander III. 1: 151 (1685). Eneman Resa 2: 214 (1712; med afs. på munkorden). jfr: See på Jesum som trona begynt och fulkompnat haffuer. Ebr. 12: 2 (Bib. 1541; öfv. 1883: trons begynnare och fullkomnare).
ε) med afs. på tidsskede. Man har redan begynt terminen. Wår Gwd lathe ås täte nyjår så begyne / att wij må haffue hans nadhe och ynne. 2 Saml. 9: 157 (1569). När thet gambla året är framfarit .. och man nu börger begynna et nyt åhr. Gustaf II Adolf 590 (1614). Ack, menniskor! begynner hvarje Herranom helig dag med en uppriktig syndabekännelse. Wallin Rel. 1: 403 (1825).
ζ) med afs. på sammanträde o. d. Att alle Ständerne skole .. (infinna sig) på Rikz Salen .. och således begynna denna vttschrefne .. Rikzdag. RARP 3: 180 (1642). Med Sång och Böner, samt någon tienlig texts förklaring begynnes Häradstingen. Nehrman Pr. civ. 95 (1732, 1751). jfr: (föga br.) Hoffretten ähr aff nhärvarande assessores begynt, oansedt de icke ähre flere .. ähn siu personer. G. Oxenstierna i Oxenst. brefv. 3: 78 (1624).
η) med afs. på ord, stafvelse, mening, tal, skrift o. d.: börja (ngt) l. låta (ngt) börja (på ett visst sätt). Han begynte brefvet med en nyårsönskan. (Då) måste man then Meeningen som föllier effter Puncten, begynna medh stoor Bookstaaff. Arvidi 217 (1651). (Dalin) begynte sin svenska Frihet sålunda: Jag talar etc. Leopold 5: 432 (1799). Det är ”inkonsekvent” att behålla fv i kväfva, när man fordrar att få begynna samma ord med k i stället för med q. Lyttkens o. Wulff Ljudl. Föret. II (1885). — [jfr lat. incipere ab] (†) med prep. af. Först begynne wij thesse Breff (dvs. straffbref), antingen aff sielffua klagan och straffandet, eller och aff orsakenes tilkenna giffuelse, hwarföre wij sådant skriffue. A. J. Gothus Thes. ep. 1: 74 (1619). Alt folck begynnar sitt a, b, c, d, af A. Swedberg Schibb. 3 (1716).
c) med prep.-uttr. l. med ett däremot svarande adv. för att angifva hvad man (på)börjar.
α) [jfr motsv. anv. i d. o. t.] (numera i sht med hvard. anstrykning) med prep. med. 2 RARP 4: 2 (1726). Under påstående brunscur har jag likväl begynt med inventeringen. Leopold i 2 Saml. 7: 47 (1785). Begynna med utförande af detta arbete. Sv:s land o. folk 929 (1901).
β) (numera i sht hvard.) med prep. på.
α’) [jfr motsv. anv. i d. samt eng. begin on] med sbst. Än har man redan begynt på en sak, som man först måste afgiöra, än får man et publiqut mål at skiuta skulden på. Oelreich 809 (1755).
β’) med inf. med (fordom äfv. utan) att; ej alltid möjligt att med bestämdhet skilja från BEGYNNA PÅ 1. När the Muskowiter .. skulle begynna vppå at rumora ther inne vthi Slottet. Petreius Beskr. 1: 26 (1614). När thesse (dvs. kanonerna osv.) begynna på brumma. Stiernhielm Fred. 1 (1649). När .. theras Prowiant och lifs medel begynte mangla (dvs. tryta) för dem, begynte Skepsfolket på at knorra emot honom (dvs. Kolumbus). Holm N. Sv. 13 (1702). Hans toma buk begynte på at klia. Livin Kyrkost. 134 (1781).
γ) (†) med prep. till. För än han (dvs. en barberare) begynnar til sina Practica, eller til at läkia allehanda såår. B. Olavi 128 a (1578). — Anm. I fråga om förb. begynna till att se a.
d) [jfr motsv. anv. i d., holl., t. o. eng.] med det som påbörjas icke (uttryckligen) angifvet (jfr 2 b). Gal. 3: 3 (NT 1526). Ah thet wij doch hadhe bliffuit på hinsidhon Jordan såsom wij begynt hadhe. Jos. 7: 7 (Bib. 1541). Wäl begynt är halff ände. Lex. Linc. (1640, under dimidium) [jfr mnt. begunnen is half gewunnen, t. frisch begonnen ist halb gewonnen, lat. dimidium facti, qui bene cæpit, habet]. Sant är thet, at han (dvs. Kupido) för-vng begynner (näml. att älska). Stiernhielm Cup. 12 (1649). Man begynner småningom. Hiärne Surbr. 44 (1680). Bättre är serla begynt, än aldrig vilja begynna. Nicander Minnes-sann. 50 (1769). Man bör .. begynna der De (dvs. de gamle mästarna) begynde. Atterbom Minnen 290 (1818). En ung bokhandlare skall begynna smått och icke brådstörta utvecklingen af sin affär. Wieselgren Vår samt. 60 (1880). — särsk.
α) begynna tala l. säga. Tå Herrans Nattward skal hållas, begynner Presten altså: Herren ware med eder. Handb. 1693, s. 85; jfr γ. ”För ungefär fyra år se’n vid den här tiden”, begynte doktorn, ”bevistade jag föreläsningar i en viss stad”. Nyblom Hum. 69 (1874, 1883).
β) [jfr holl. een beginnend dichter] i p. pr., närmande sig bet. af ett adj.; jfr BEGYNNARE 3. Begynnande diktare. Kullberg i SAH 41: 72 (1866).
γ) med adverbial angifvande, hvarest l. hvarmed ngn begynner. — särsk.
α’) med prep. i l. (numera föga br.) på; i sht i uttr. begynna i galen ända l. på galna ändan l. i orätt ända. Il ecorche l’anguille par la queuë, Han begynner på galna ändan. Mont-Louis 277 (1739). Sedan blef jag ofta rådlös, i hvilken ända jag skulle begynna. Carleson 47 (1769). Hade jag bara förstått att begynna i rätta ändan med (min man). Edgren Tre kom. 32 (1891).
β’) [jfr holl. van nieuws aan beginnen] med prep. från; i uttr. begynna från början. Wi wiljom nu ifrån början åter å nyo begynna. Loenbom Märkv. 4: 7 (c. 1700).
γ’) [jfr motsv. anv. i d. o. holl.] med prep. med. Begynna medh Nåål, och lychta medh Silffskåål. Grubb 42 (1665; eg. om tjufaktig person); jfr Rhodin Ordspr. 6 (1807). Predikanten .. begynner (vid katekesförhöret) med en Psalm. Kyrkol. 2: 9 (1686). Den, som är fallen, at blifva högfärdig, begynner med, at ifrån sin första barndom, tro sig vacker och artig. Tessin Bref 1: 62 (1751). Mången, som ej har det minsta att begyna med. Oelreich 769 (1755) [jfr d. denne købmand havde intet at begynde med]. Morse och Leslie begynte med att måla hvarandras porträtt. Wieselgren Bild. 368 (1872, 1889). — särsk. [jfr eng. to begin with i motsv. anv.] i uttr. (till) att begynna med, till att börja med, till en början, för det första. Så skal jag först, til at begynna med, berätta, at han .. var mycket arg och onskefull. Lagerström Bunyan 3: 10 (1744). Hvad .. vill (det) säga att ”förlora sin själ” (?) Det är, till att begynna med, att få erfara ett utslag .. af detta innehåll: ”Ditt lif är förfeladt”. Rudin Ord. t. ungd. 9 (1889, 1894).
2) vid beräkning l. framställning l. utförande osv. af (ngt) taga utgångspunkten (ngnstädes); låta (ngt) börja (med ngt); börja; stundom: börja räkna l. framställa l. genomgå (en tid, en grupp, en serie o. d. från ngn viss punkt).
a) (mindre br.) med obj. (jfr 1 b). Hwsregementet begynnar sitt åår om Michelzmesso. Rudbeckius 1 Pred. A 2 b (1618, 1625). Hwarföre wij Christne begynne Wårt Åhr på Christi Omskärelses Dag. I. Erici 1: 3 (c. 1640). (Kants lära) begynner all realitet för oss .. med vår egen tankes åskådningar. Leopold 6: 139 (1806). — särsk.
α) (föga br.) med afs. på rum. Men Plinius .. begynner deras (dvs. hyperboréernas) landskap dher Solen om Sommaren är 17. tijmar uppe. Rudbeck Atl. 2: 132 (1689).
β) (föga br.) med prep. från, fordom äfv. af l. ur (jfr b slutet). Thenna månadhen skal wara när idher then förste månadhen, och aff honom skole j begynna månadhena om året. 2 Mos. 12: 2 (Bib. 1541). Så böör oss Tijdsens Måål ifrån then Dag begynna / Tå Werlden blef begynt och Liuset syntes grynna. Spegel Guds verk 30 (1685). Den förste thonen hvarutur en Musicant begynner sin Music är Basen. Lagerström Bunyan 2: 140 (1727). — i pass. närmande sig intr. anv. (jfr 4 c). Säg mig hwarföre begynnes nu nya året aff winteren ..? Rudbeck Atl. 2: 179 (1689; lat. incipit).
b) utan obj. (jfr 1 d): göra början; numera vanl. med prep. med, äfv. (i sht hvard.) på. Kalla fram arbetarena och giff them theres lön, begynnandes på the sista. Mat. 20: 8 (NT 1526; öfv. 1883: begynnande med de siste). Intet af alt thet som Gudh hafwer Lijf gifwit, fins, som icke skal fächta för sijn Frijheet. Man begynne på Elephanter och Leyon, och lychta på Bijen och Myran. Stiernhielm Lycks. 1 (1650). Auktor begynner med att utreda begreppet om pligt. Leopold 4: 96 (c. 1820). Härolden (lät) .. den ena jungfrun stå upp efter den andra, .. begynnandes med den aldraskönaste. Carlstedt Herodot 1: 187 (1832). Vårt nuvarande pianoforte begynner med .. (subkontraoktavens) a och slutar med den fyrstrukna oktavens a. Wegelius Musikl. 1: 5 (1888). — (numera föga br.) med prep. från, fordom äfv. af (jfr a β). Rudbeckius Kon. reg. 3 (1614). The som strax begynna aff Verszskrifwande, och icke achta någon An- och Handledning i Saken, äre them blindom Målarom lijke. Arvidi 5 (1651). Att jag må begynna af Franciscanerne .., så äro desse .. munkar .. af en Francisco deras stamfader så kallade. Eneman Resa 2: 214 (1712). Lät oss begynna ifrån den nedersta graden. Nohrborg 331 (c. 1765). Man begynte ända från de förbehåll, som konungen 1751 gjort vid underskrifvandet af sin försäkran. Malmström Hist. 4: 222 (1874).
3) [jfr motsv. anv. i d., holl., t. o. eng.] med hufvudvikten på subj.: vara den förste som gör l. utför l. tager itu med (ngt) l. som inträder i (ett visst tillstånd); börja; ofta förstärkt med först o. i detta fall eg. ej strängt skildt från 1. Hoo skal dragha tijt vp för oss til at begynna strijdhen .. (?) Herren sadhe, Juda skal begynna. Dom. 20: 18 (Bib. 1541). Man wenter nu swar aff tigh, Ty .. tu haffuer begynnat thz, och icke iag. Job 34: 33 (Därs.). Den ähr skyldig att .. (ersätta kostnaderna), som krijged först begynner. A. Oxenstierna Skr. 1: 71 (1612). Thet innersta Slottet .., hwilket en part mena at Konung Magnus Ladulås haffuer först begynt och funderat (dvs. grundat). Petreius Beskr. 1: 64 (1614); jfr 1 b γ. Til utseende äro .. (kräftorna) nog haskelige (dvs. otäcka), och har den, som först begynte äta dem, icke varit rädd och förfärad. Schultze Fiskaren 59 (1778). — särsk. med saksubj.
a) med obj.: öppna, inleda. När then (dvs. bokstafven i) begynner stafwelsen. Swedberg Schibb. 15 (1716). Ljusets födelse .. begynner Naturens rike. På liknande vis begynner Andens födelse .. Historiens rike. Atterbom Filos. hist. 263 (1835).
b) utan obj.: vara först, stå i början; i sht i p. pr. Begynnande indoeuropeiskt p öfvergår i germanska språk till f. Rydqvist SSL 4: 360 (1868).
4) taga sin början, inträda, taga vid, börja.
a) [jfr motsv. anv. i d., holl., t. o. eng.] i aktiv form. Ett begynnande historiskt studium af modersmålet. Plåghan haffuer begynt ibland folcket. 4 Mos. 16: 46 (Bib. 1541). Ther menniskones förnufft wender åtther (dvs. tryter), ther begynnar troon. KOF 1: 218 (1575). Thesse Febres begynna på menniskiona vthi tweggiahanda måtto, Then ena begynnar och håller igen vppe. B. Olavi 87 b (1578). Interesset (dvs. räntan) skall begynna den 6 Junij 1630. RP 6: 66 (1636). När Solen kommer tilbaka så begynnar och året. Rudbeck Atl. 2: 179 (1689). Långa flathandsmuskeln .. begynner på armbenets inre ledfogningsknöl. Sönnerberg Loder 177 (1799). Grekernas .. historia .. begynner temligen högt upp i ålderdomen (dvs. forntiden). Leopold 6: 104 (1803). Nu med frågor och svar begynte förhöret. Tegnér 1: 189 (1820). (De bref) som begynna ungefär med året 1827. Atterbom (1842) hos Törneros Bref 2: XXVI. Den bragdrika tiden begynner med det stora (nordiska) kriget. Svedelius i SAH 44: 48 (1868). Sitt byggnadsarbete börjar bäfvern .. mot hösten .. Älfven bär vittne om, när det begynt. Kolthoff Djurens lif 377 (1900). — särsk.
α) [jfr motsv. anv. i d., t. o. eng.] med inf., vanl. utan, men stundom med att l. (numera bl. hvard.) till att (jfr 1 a); ofta med formellt subj. Om tigh begynnar misgå. Syr. 12: 14 (Bib. 1541). För än thet begynnar til at werckia (dvs. värka). B. Olavi 83 a (1578). Det begynner regna. Sahlstedt (1773). Det begynner att gå kräftgången för honom. Dalin (1850). Redan då begynte talas om folkbeväpning. Wieselgren Vår samt. 49 (1880).
β) (föga br.) med prep. från, fordom äfv. af. Then sidhan södher vth skal begynna aff then öknenne Zin widh Edom. 4 Mos. 34: 3 (Bib. 1541). Nilströmmen begynner ifrån denna redd. Eneman Resa 1: 163 (1712). jfr: Från den lilla floden Ems .. begynde, med det Preussiska området, ett betydligt vackrare land, men ock ett sämre väder. Fahlcrantz 4: 24 (1835, 1865).
b) [jfr motsv. anv. i d., mnt., holl. o. t.] (numera mindre br.) i p. pf.: inträdd, påbörjad. G. I:s reg. 13: 29 (1540). Så att her nogen besynnerlig fördyring upkommer, som alrede myckit begynt är. RA 1: 585 (1549). Han .. önskar honom i detta begynta året hälsa och vältrefnad. Dalin Arg. 1: 21 (1733, 1754). Detta skrik, en gång begyndt, understöddes utan dröjsmål af alla små skolmänner. Leopold 3: 102 (1797, 1816). Denna förändring .. var på sätt och vis begynt redan före recessens utfärdande. Forssell Hist. 1: 162 (1869). De 1860 begynta handelstraktaterna. Dens. Stud. 2: 418 (1888). — (†) Widh .. (Abrahams) tijdh är Swerige först begynt. Spole Almanach 1673, s. A 16 a. (Borgarståndet) beklagade at det missförstånd, som opkommit är, skulle vara begynt. 2 RARP 3: 187 (1723).
Anm. Se anm. efter 4 c.
c) [jfr fsv. här begynnas biblia pa swensko] (numera mindre br.) begynnas i intr. bet. (jfr 1 b i pass.). När munkaleffuerne rätzligha först begyntes. O. Petri Klost. A 2 b (1528). Och begyntes een ganska hård strijdh på then daghen. 2 Sam. 2: 17 (Bib. 1541; öfv. 1896: begynte). (Ture Jönsson o. andra) screffue vth breff .. Hwilka så begyntes. Svart G. I 144 (1561). Och begynnas samme månadztijdh medh quinnos personer på thet fiortonde året. B. Olavi 141 a (1578). Att konung Carls förestånderskap icke .. skulle .. få een ända, uthan tå först begynnas och komma till flor. Gustaf II Adolf 90 (c. 1620). Åhret skall begynnas in Januario och lychtas in Januario. RP 6: 3 (1636); jfr 2 a. Därefter begyntes ock östan med sydväder. Eneman Resa 1: 136 (1712). Om nu vintern begynnes med skarpa froster, bildar sig öfverallt en tjock isskorpa. Castrén Resor 1: 231 (1843). Att domens dag begyns. Bäckström Frey 107 (1876). — särsk.
α) [jfr fsv. her beginnas atsye (dvs. att säga) aff en riddare] (†) med inf. Thå begyntes .. handlas om gyijfftemåål emellen konung Håkon och konung Waldemars dotter. O. Petri Kr. 133 (c. 1540); jfr 1 a slutet. Rudbeck Bref 1: 6 (1662). Det begyntes ock att förljuda mera svårheter och farligheter. Eneman Resa 2: 1 (1712).
β) (†) med prep. af. Tidhen är, ath domen skall begynnas aff gudz hwsz, Begynnes thet aff oss, hwad bliffuer thå theras endalyct som icke troo euangelio? 1 Petr. 4: 17 (NT 1526; Bib. 1541: på); jfr 2 b slutet. (B-ljudet) begynnes af läpparnes sammantryckiande. Salberg Gr. 31 (1696); jfr 1 b η slutet. När de (dvs. orden) af vocali a begynnas. Linné Ungd. 2: 254 (1734); jfr 1 b η slutet.
γ) i numera knappast br. förb. Thetta berget begynnes widh stadhen Leucas. Schroderus Liv. 565 (1626). Då (dvs. när kaliferna antogo en turkisk lifvakt) begyntes det så kallade Turkiet. Dalin Hist. 1: 102 (1747). (Nidälfven) begynnes i Helags-fjällen. N. Marelius i VetAH 24: 297 (1763). Under hakan, där Luftröret begynnes. Rosenstein Barns sjukd. 435 (1771).
δ) (†) inträffa; närmande sig bet.: gå, hända. Mon thet ock gå honom (dvs. Adam) någhot til hiertat, at thet intet bätre begynnades medh hans barn: än at then eene hans Son Cain slogh then andra .. ihiäl. Rudbeckius 3 Pred. C 3 b (1622).
ε) (†) närmande sig bet.: förorsakas. (Detta slags frossa) begynnes antingen aff wakande eller när en är torstigh bleffuen. B. Olavi 89 a (1578).
Anm. till b o. c. I många fall är det svårt att med bestämdhet afgöra, om ett språkprof rättast bör föras hit l. är en pass. anv. af 1 b, 2 a.
d) [jfr motsv. anv. i ä. d. o. mnt.] (†) refl. (jfr 1 b). (Trätan) hafuer sigh begynt uthi konung Gustafz .. sijdste regemäntz tiidh. A. Oxenstierna Skr. 2: 95 (1612). Thet begynner sigh sårg och mykin suckan. Forsius Esdr. 192 (1613). Stigen, som .. begynner sig i ett .. blånande fjerran. Atterbom Minnest. 2: 11 (1840). — närmande sig bet.: inträffa (jfr c δ). (Gåsens) fäst begynnar sigh, / På S. Mårtens dagh. Sigfridi I 1 b (1619).
Särskilda förbindelser:
BEGYNNA PÅ 010 4, ngn gg UPPÅ 04. (numera i sht hvard.) = BEGYNNA; jfr d. o. 1 c β samt PÅBEGYNNA. — särsk.
1) till 1 a. Johann Twrssonn .. haffwer nu begynt vppå at lathe byggie och förbättre samme Cronones Slott. G. I:s reg. 18: 786 (1547); jfr 1 c β β’. — jfr: Der (dvs. om) vij ville begynna på och negociera med dem. RP 8: 76 (1640); jfr ATT, OCH.
2) (föga br.) till 1 b α. Jnsippere sermonem begÿnna på sit tal. Gl. Ter. 67 (c. 1550). Förste ondskann han begynte på / War mooth Konungh Johan, then Hertigh war thå. Hund 341 (c. 1605).
3) (mindre br.) till 1 d. När alle Foghlar .. / Hade sigh satt .. / Begynte (papegojan) på och sadhe så. Sigfridi A 4 b (1619).
Anm. I åtsk. fall är det omöjligt att med bestämdhet afgöra, om ett språkprof rätteligen hör hit l. till BEGYNNA 1 c β.
BEGYNNA TILL. (†) begynna; särsk. till d. o. 1 d. Noah begynte til och wardt en åkerman. 1 Mos. 9: 20 (Bib. 1541; Luther: fieng an vnd ward); jfr OCH.
BEGYNNA UPP. [jfr fsv. upbegynna] (†) påbörja; särsk. till BEGYNNA 1 b. Och är nyttigt, at man .. sedan hon (dvs. boken) är lychtat, begynnar henne vp igen på nytt. L. Petri Kyrkoord. 86 b (1571). Dee beghynte wp ett kiff. Polit. vis. 38 (c. 1650). — särsk. till BEGYNNA 1 b α α’. De begynte sig allt up en träta. Polit. vis. 70 (c. 1600).
Spalt B 777 band 3, 1901