Publicerad 1904 | Lämna synpunkter |
BERSALJÄR l. BERSAGLIER bær1saljä4r l. -æ4r, stundom -e4r, m.; best. -en, äfv. -n; pl. -er. Anm. Äfv. de rent it. formerna bersagliere (sg.) o. bersaglieri (pl.) förekomma, t. ex.: (I sardinska armén finnas) corpser, som betecknas såsom särdeles utmärkta, såsom bersaglieri och grenadierer. H. Raab i Krigs VAT 1859, s. 473. Nyblom Bilder 243 (1864; sg.), Lindgren Ital. 4 (1896; pl.).
person hörande till jägarkår inom italienska armén, jägare (inom italienska armén). De små käcke mörklagde bersagliererna med spänstig gång och vajande hattfjädrar. Rydberg Rom. d. 253 (1874, 1882). Der ute på torget smattrade de krigiska tonerna af bersaglierernes lifliga horn. Beckman Påfv. 16 (1880).
-UNIFORM~002.
B (föga br.; jfr anm. ofvan): BERSAGLIERI-HATT, se A.
Spalt B 1345 band 3, 1904