Publicerad 1909   Lämna synpunkter
BIGARRÅ big1arå4, sällan bi1-, äfv. big3a-rå2 (bi`garrå Weste, b`igarå´Almqvist), r. l. m., stundom n. (n. Sahlstedt (1773), Meurman (1846), Abelin Frukt 213 (1902: bigarrå ss. pl.) m. fl.; m. Almqvist (1844) osv.); best. -n, stundom -en, ss. n. -et, äfv. -t; pl. -er, ss. n. ngn gg = (Abelin M. trädg. 64 (1902), Dens. Frukt 213 (1902; s. 212: -er), i äldre tid med fr. stafning -r(e)aux Bonde Hesselby 159 (1756), L. F. Rääf (c. 1862) hos Ahnfelt Rääf 95, m. fl.) ((†) -ron Lundberg Träg. 63 (1754, 1780), J. G. Oxenstierna Dagb. 19 (1769); -rån Sahlstedt (1773));
numera bl. bygdemålsfärgadt l. vulgärt BIGARRONG big1aroŋ4, sällan bi1-, r. l. m.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(förr ofta o. ännu ngn gg skrifvet bigarreau (bigarau) M. Triewald i VetAH 1745, s. 139, osv. — bigarron Mont-Louis Fr. spr. 220 (1739: Bigaronner, pl.), DA 1793, nr 212, s. 3 (: Biggaronner, pl.), Därs. 1824, nr 1, s. 10 (: bigaroner, pl.). bigarong Pfeiffer (1837: det vanliga namnet bigaronger), Almqvist (1844; betecknadt ss. tillhörande det ”ovårdsammare umgängesspråket”), Dalin (1850; betecknadt ss. tillhörande ”vårdslöst tal”) m. fl.)
Etymologi
[jfr dan. o. t. bigarreau, eng. bigarreau (o. bigarroon), af fr. bigarreau (prov. äfv. bigarrouno), af bigarrer, göra brokig, af okänd härledning. Formen bigarrong torde bero på fr. (läs)uttal af ngn -n- form i fr. l. eng. l. af en till pl. bigaron(n)er bildad sg. bigaron. Pl. bigaron(n)er torde hafva uppkommit som sidoform till pl. bigaron, bigarån]
stort sött körsbär med fast kött, i den äldsta o. vanligaste varieteten (vid mognaden) på ena sidan gult o. på den andra rödt. Le Bigareau, Spanska Kirssbäär, Bigaronner. Mont-Louis Fr. spr. 220 (1739). Denne Fruckt (dvs. spanska körsbär) är (hos oss) smakeligare särdeles de vi kalla Bigarau, än i Spanien. M. Triewald i VetAH 1745, s. 139. Hvita, röda, svarta .. Bigaron. Lundberg Träg. 63 (1754, 1780). Af de hos oss kände (körsbären) äro Bigarreaux de köttfullaste. P. J. Bergius Præs. i VetA 1780, s. 30. Torkade .. Biggaronner .. för 3 R:daler Lisspundet. DA 1793, nr 212, s. 3. Att sylta Bigaronger. Nylander Matlagn. 187 (1822; rubrik). Gula bigarreaux. Lundström Trädg. 190 (1831, 1852). Af de odlade körsbären härstamma från den söta Pr(unus) avium de så kallade bigarråerna och hjärtkörsbären. Elfving Kulturv. 68 (1895). (Trädgårdssångaren) nöjer sig med att slita bort några småstycken ur de vackraste, mognaste bigarråerna och de andra sötkörsbären. A. T. Gellerstedt i PT 1902, nr 11 A, s. 3. — jfr HALF-, HEL-, HÖST-BIGARRÅ m. fl.
Ssgr: BIGARRÅ-SKÖRD103~, äfv. 300~2. Bigarrå- och körsbärsskörden fortgår (i juli). Abelin Frukt 245 (1902). —
-SORT~2. Lundström Trädg. 190 (1852). Kindblad (1867). —
-SYLT~2. Hedenstierna Fru W. 260 (1890). —
-TRÄD~2. Lindfors (1815). Der sutto vi .. samlade under ett stort bigarråträd och njöto .. af kaffetåren. Ödman Hemma o. borta 155 (1896). Det söta körsbärsträdet, bigarråträdet, har sin nordgräns vid Dalälfven. Abelin M. trädg. 60 (1902). —
-YMP~2. Af flera Bigarreaux-ympar, jag en gång insatte i Hägg, qvicknade bara 3 och fingo löf. P. J. Bergius Præs. i VetA 1780, s. 77.

 

Spalt B 2484 band 4, 1909

Webbansvarig