Publicerad 1909   Lämna synpunkter
BIGGER, m.
Etymologi
[bildadt till BIGGA med den i (lätt) förklenande benämningar på män vanliga (gamla nominativ)ändelsen -er; jfr FJANTER, SLARFVER, SPJUFVER o. d.]
(†) lättretlig l. ondsint, äfv. trätgirig gosse l. man; jfr -BIGGE. Sahlstedt (1773; under bigga). Dähnert (1784). — Anm. I följ. språkprof torde ett misstag med afs. på ordklass föreligga: Bigger .. ond, wrång. Lat. ferus, contentiosus. Spegel Gl. (1712).

 

Spalt B 2486 band 4, 1909

Webbansvarig