Publicerad 1909   Lämna synpunkter
BILANDER bilan4der, äfv. BILÄNDER bilän4–der, r. l. m.; best. -n; pl. -drar ((†) = A. Oxenstierna).
Ordformer
(bilander Röding osv. billender NF (1877; med hänvisning till bilander). Ekbohrn Främ. ord (1904; med hänvisning till bilander). bilendare PT 1758, nr 70, s. 3. belinder A. Oxenstierna)
Etymologi
[af holl. billander, bijlander (l. ett motsv. mnt. ord), sannol. af bij- (se BI-, prefix1 1) l. möjl. af bin- (= binnen-, inom-) o. land, land (jfr holl. binnenlander, ett slags holl. flodfartyg); jfr de från (mnt. l.) holl. lånade dan. o. t. bilander, eng. bilander (billinder) o. fr. bélandre]
(förr) sjöt. visst slags, företrädesvis för kust- l. flod- l. insjöfart afsedt (tvåmastadt) fartyg. Sedan våre hadhe i Kåkenhusen fått staden in, och der medh belinder gått nähr under förborgen. A. Oxenstierna 1: 105 (1625); jfr Hallenberg Hist. 5: 371 (1796). Vid Frugårds Sätesgård, lopp .. af stapelen uti .. Vennern, under en .. myckenhet Åskådare en Bilendare om 40 Lästers storlek. PT 1758, nr 70, s. 3. Röding SD (1798). Ekelöf Naut. ordl. (1898). Auerbach o. Blomqvist (1907).

 

Spalt B 2516 band 4, 1909

Webbansvarig