BJÄLLER bjäl4er, n.; best. bjällret.
(enst.) vbalsbst. till BJÄLLRA, v.2: bjällerklang. Slutligen hördes ett bjäller i sjungande takt, det var Richnans släde som körde opp bredvid vår. Berg Signe Clerck 52 (1898).
Spalt B 2940 band 4, 1912
Webbansvarig
admin_saob@svenskaakademien.se