Publicerad 1915   Lämna synpunkter
BLIXTER, n.; best. -tret; pl. =, best. -tren. Anm. Jfr rörande ordets anv. hos Bellman, Dalin o. Lidner anm. under BLIXT, sp. 3267.
Etymologi
[sannol. bildadt till BLIXTRA; jfr sv. dial. blikster (Uppl., A. Schagerström i Landsm. X. 1: 10 (1889); Skåne), blekster (Hall., Bondeson Hall. sag. 133 (1880)); se för öfr. etym. afd. under BLIXTRA]
(†, se dock ssgn BLIXTER-BLÅ)
1) blixt (se d. o. 1 a), blixtrande. (Tor) med sitt dunder och blixster. Rudbeck Atl. 1: 710 (1679). Jupiter skakade blixtren. Dalin Vitt. 5: 377 (c. 1753). Blixtret hväser, / Eol hviner i hvart hörn. Bellman Skr. Ny saml. 2: 88 (1777). Blixtret flammar. Därs. 213 (1791). Med viggen blixtren dröja. Lidner 1: 317 (1791).
2) = BLIXT 2 e. Krigs och blixters tyg och don. Dalin Vitt. I. 2: 48 (1743). Ur hvirflar af röken, vid blixtret, ibland / Så syntes (vid Hogland) .. / .. med värjan i hand, / Wachtmeistrar och Hornar och flera. Bellman 6: 179 (1788).
Ssgr: (1) BLIXTER-BLÅ30~2. [jfr sv. dial. en blixterblå dj(äfvul) te o’ stampa (Nilsson Ord o. talesätt fr. sydöstra Blek. 7 (1900))] (starkt hvard. o. bygdemålsfärgadt, föga br.) blixtblå. Alla fynd måste, för blixterblå smådj(äfla)r, hembjudas åt kronan! Hallman o. Elmgren Förr o. nu 1: 18 (1868). —
(1) -TRON, se anm. under BLIXT sp. 3267.

 

Spalt B 3277 band 4, 1915

Webbansvarig