| Publicerad 1916 | Lämna synpunkter |
BLYGSEL blyk4sel l. blyg4sel l. bly4gsel (bly´gsel Weste), r. l. f. (m. Sahlstedt, Weste, Kindblad (1868) m. fl.); best. -n, sällan -slen.
1) [jfr motsv. anv. i dan. o. i nor. dial.] (i sht i skriftspr.) handling(en) l. förhållande(t) att blygas; med själfförebråelser förenad känsla af själfförakt, känsla af skam l. förödmjukelse. Känna blygsel (öfver ngt, för l. öfver att göra ngt). Rodna af blygsel (öfver ngt). Förgås af blygsel. Jag var färdig att sjunka (ner) i jorden af blygsel. Falsk blygsel, blygsel utan skäl, blygsel under omständigheter då blygsel ej är på sin plats. Svart G. I 22 (1561). The Gudfruchtigha .. skola förvtan all redzlo och blyxl .. samckas in til theras Frelsare Iesum Christum. L. Paulinus Gothus Thes. cat. 203 (1631). Hos osz öfwas vtan blygsel fylleri och ganska syndig öfwerflödighet på wåra gestabod. Swedberg Sabb.-ro 653 (1692, 1710). Af blygsel höljd, af ånger tärd, / Jag är, o Gud! din nåd ej värd. Ps. 1819, 185: 4. (Jag) måste .. till min blygsel bekänna, att jag var mera road af .. (de talare), som tilläto sig personligheter, än dem, som höllo sig till sak. De Geer Minnen 1: 79 (1892). — särsk. med tanken riktad på de yttre tecken hvarigenom blygseln röjer sig; särsk. närmande sig bet.: blygselrodnad. Dalin Arg. 1: 92 (1733, 1754). Blygsel .. Schamröthe. Dähnert (1784). För din skull höljer blygsel mitt ansikte. Psalt. 69: 8 (öfv. 1904).
2) [jfr motsv. anv. i ä. dan. o. i nor. dial.] (†) blyghet (se d. o. 1). RARP V. 1: 146 (1652). Den blygsel eller grofhet, den räddhåga eller otidighet, som gärna åtfölja Skolans folk. Kellgren 3: 148 (1758). Mer blygsel i ert tal! Remmer Tart. 47 (1820). (Schejkens son lekte o. glammade) utan den minsta blygsel .. mellan sin far och mig. Wallin Bref o. dagb. 85 (1847).
3) (numera bl. ngn gg i högre stil) sedesamhet, höfviskhet, ärbarhet. Sin’ ögons deijligheet (dvs. sina vackra ögon) mäd blygsel hon uphöijer (dvs. upplyfter, slår upp). S. Columbus Vitt. 132 (1671). En anständig blygsel har väl (på 1200-talet) intet varit räknad bland Fruentimbrets egenskaper. Lagerbring 1 Hist. 2: 245 (1773). Notarien. Tänk på domstolns värdighet. / Corvino. Det skall jag — och på edra örons blygsel. T. Hedberg i Världslitt. i urval 3: 803 (1902).
4) [jfr ä. d. thenn blyssell och hoenhedt, handtt haffde theraff, att hans szøster vor beliggen] (†) skam, vanära, nesa. (De) sade .. thet wara skam och blyxell att någre vndersåter skulle thet begära aff theris herrer, att (osv.). Svart G. I 171 (1561). Till rijketz stoora skada och blygsell. 2 RARP 3: 361 (1723). O blygsel! att de som så väl begynte, / På lika sätt ej sluta lifvets bana. J. G. Oxenstierna 4: 408 (1815).
5) [jfr motsv. anv. i d.] (†) blygd (se d. o. 5). Qvinfolk, nakne, endast täkte öfver sin blygsel. Hasselquist Resa 111 (1750). Almqvist (1844).
Sammansättningar (i allm. till 5).
(1) -KÄNSLA. —
(1) -RODNAD. —
Spalt B 3518 band 4, 1916