| Publicerad 1917 | Lämna synpunkter |
BLÄNK bläŋ4k, n. l. r. l. m.; best. -et l. -en; pl. = l. -ar.
1) (numera bl. ss. tillfällig bildning) motsv. BLÄNKA, v.1 I 1: glans, prakt. Salomons Tempels blänck, gloria och herrligheet. Sylvius De Mornay Rel. vissh. 581 (1671, 1674). Svanen med .. vita vingars granna blänk. DN 1915, nr 307 A, s. 6; jfr 2.
2) [jfr ä. eng. blenk] motsv. BLÄNKA, v.1 I 3: plötsligt frambrytande (o. åter försvinnande) sken l. glans; blink, blixt, glimt. Hwad äre wij emoot Gudh? .. (vi) som icke kunna tohla een blänck .. vthaf hans ansichte? Sylvius De Mornay Rel. vissh. 187 (1671, 1674). Vattenspeglars blänk bland årets första, saftiga ågräs. Rosenius Naturstycken 2 (1897). Blänket av blanka föremål. Holmström Resa t. Holland 87 (1915). — jfr LJUS-, SOL-, STJÄRNE-, VATTEN-BLÄNK m. fl. — särsk.
a) bildl. Een blänck af förståndet. Sylvius De Mornay Rel. vissh. 265 (1671, 1674). Ett godt leende med ett blänk af humor. Lundgren Människor 55 (1913).
b) fyrväs. motsv. BLÄNKA, v.1 I 3 c: (småningom) frambrytande o. åter (småningom) försvinnande ljussken, användt ss. signal från fyrar l. fartyg; jfr BLINK, sbst.1 6. Oxenstierna Vanderdecken 89 (1865). Fast fyr omvexlande med starkare blänkar, hvilka föregås och efterföljas af kortare förmörkelser. Lista på sv. fyrar 1867, s. 1. En .. linsfyr med stillastående hvitt sken omvexlande med röd blänk. SFS 1870, nr 4, s. 19. Fyren .. visar ett briljant blänk hvar half minut. Stenfelt Skepparlif 57 (1903).
3) (föga br.) fisk. agn af blank metall med krok(ar), litet metalldrag; jfr BLÄNKE. (Jag) försökte (vid forellfiske) .. efter hvarandra en annan sorts fluga, ett förgyldt blänk och ett par konstgjorda fiskar. J. Lundgren i Sv. turistfören. årsskr. 1897, s. 288.
-DAGER. (föga br.) plötslig o. kortvarig belysning. Elden .. kastade .. skarpa blänkdagrar öfver mängden af blankskurade metallkärl. Anholm Normandie 165 (1898). bildl. Repliker, hvilka kunna kasta flyktiga blänkdagrar öfver ämnet men sällan bidraga att utreda det. Samtiden 1874, s. 483. —
-FYR, se d. o. —
-KANON. (föga br.) mil. kanon med sänkbart lavettage. Blänkkanonerna .. blottas i själfva eldgifningsögonblicket. AB 1902, nr 296 B, s. 1. —
(2 b) -LINS. roterande lins(fack) som koncentrerar ljuset i en blänkfyr till mycket starka blänkar. Atlas ö. Finl. 26: 7 (1899). —
(2 b) -LJUS. (successivt till- o. aftagande) starkt sken afbrutet af perioder af mörker l. svagare ljus. 2 Uppf. b. 9: 495 (1906). —
(jfr 2 b) -SKEN. Santesson Nat. 227 (1880). Man kan uppdela .. (skenen) i trenne hufvudgrupper: blänksken, klippsken och växelsken. A. H. Hedelius i Vår flotta 1913, s. 31.
Spalt B 3604 band 5, 1917