Publicerad 1921   Lämna synpunkter
BOXA bωk3sa2, äfv. bok3-, v. -ade, o. BOXAS bωk3sas2, äfv. bok3– (bòkksas (med slutet o-ljud) Almqvist), v. dep. -ades. vbalsbst. -ANDE, -NING; -ARE (se under afledn.).
Etymologi
[jfr d. bokse, bokses, t. boxen; af eng. box, v.; besläktadt med BOKA, v.1, o. BAXA, v.3; jfr BOX, sbst.2]
1) intr.: slåss med knytnäfvarna särsk. under utdelande af stötar o. knuffar; särsk. i fråga om dyl. knytnäfskamp efter bestämda regler o. utöfvad ss. sport. I Stockbridge (i London) hafva fader och son med hvarandra boxat. PT 1791, nr 28, s. 3. Matronor knuffas och matroser boxa. MarkallsN 2: 139 (1821). Ingen boxar, sparkar fotboll och spelar handboll med mera energi än en japansk skolpojke. Nyblom Österut 125 (1908).
2) dep. = 1; numera mindre ofta i fråga om boxning efter bestämda regler l. utöfvad ss. sport. Linné Diet. 1: 123 (c. 1750). Vi (min hustru o. jag) skull’ boxas om vår flaska. Bellman Skr. Ny saml. 1: 23 (c. 1770). Jag har (i England) sett qvinfolk, käringar boxas. Geijer I. 3: 64 (1810). Vill ni boxas med mej! Blanche Våln. 173 (1847). — bildl.: kämpa. Boxas .. med .. stormarna och strömmen. Vår flotta 1911, s. 145. Boxas med svårigheter. Blomberg Overg. 127 (1915).
3) tr.: gifva (ngn) en (l. flera) stöt(ar) l. ett (l. flera) slag (ngnstädes) med knuten hand. Boxa skurken i hans buk! Andersson Terentius Phormio 24 (1896). — (tillf.) bildl. Med edra infall ej er sjelf ni boxe! Hagberg Shaksp. 6: 252 (1849).
Särskilda förbindelser (till 3): BOXA IHJÄL10 04. VLitt. 3: 653 (1902). —
BOXA NED l. NER 10 4. bildl.: (brutalt) slå ned. (Englands) nedärvda politiska vishetsregel att boxa ned envar, som på fastlandet reser sig över de andra. Steffen Krig o. kultur 2: 235 (1915).
Ssgr: A: BOX-HANDSKE. visst slags stoppad läderhandske som användes vid boxning; äfv.: (af sammanlödda järnringar bestående) handskliknande vapen som trädes på fingrarna upp öfver knogarna. TIdr. 1882, s. 130. Som tillhygge begagnade (slagskämpen) en s. k. boxhandske af järn. GHT 1897, nr 63 A, s. 3. —
-KONST. (mindre br.) boxningskonst. SvLitTidn. 1818, sp. 176 (i bild). —
-TÄFLAN. (mindre br.) boxningstäflan. —
-TÄFLING. (mindre br.) boxningstäfling.
B: BOXNINGS-KAMP. —
-KONST. —
-MATCH. —
-TÄFLAN. —
-TÄFLING.
Afledn.: BOXARE, m. särsk.: person som bedrifver boxning ss. sport; knytnäfskämpe. Engelska Boxare. Allm. journ. 1814, nr 285, s. 4. Boxare indelas alltefter sin kroppsvikt i olika klasser: tungvikter, mellanvikter, lättvikter och fjädervikter. 2 NF 3: 1387 (1905).

 

Spalt B 4121 band 5, 1921

Webbansvarig