Publicerad 1922   Lämna synpunkter
BRITANNIER britan4ier, äfv. 0302, m.; best. -n; pl. =; i pl. äfv. BRITANNER britan4er.
Ordformer
(-nier Schroderus osv. -ner Isogæus Segersk. 427 (c. 1700), Weste (1807))
Etymologi
[jfr eng. britain; af lat. britannus; jfr BRITT]
1) person tillhörande den keltiska folkstam som utgjorde de äldsta historiskt kända invånarna i det nuvarande England. Schroderus Sleid. 97 (1610). Anglosaxarnas anförare togo Britannerna på det sätt i försvar, at de på slutet gjorde sig sjelfva til Herrar i Landet. Lagerbring 1Hist. 1: 578 (1769).
2) (†) engelsman. Dalin Arg. 2: 72 (1734, 1754).
Afledn.: BRITANNISK, adj.
1) till 1. Schroderus Os. 2: 323 (1635). Thet gambla Britanniske Språket. Brask Pufendorf Hist. 108 (1680). För de brittanniska språkens tidvisa utbredning öfver hela ön (dvs. Storbritannien) talar det faktum, att namn med tydlig brittannisk ljudform påträffats ända uppe på Shetlandsöarna. Charpentier IeurSpr. 232 (1915).
2) till 2 l. till landsnamnet BRITANNIEN: brittisk, engelsk. Dalin Arg. 2: 364 (1734, 1754). Det af Englands konungar så länge eftersträfvade målet af de britanniska kronornas förening. Stavenow EngRev. 26 (1895). —
BRITANNISKA, r. l. f. till 1, benämning på den af de båda ökeltiska språkgrupperna som omfattar kymriska, korniska o. bretonska; i ä. tid allmännare om det keltiska språket i Britannien; jfr BRITTISKA. Märkeligt är, att man uti Britanniskan .. igenfinner så mycken likhet med vår Göthiska. Ihre DialLex. Föret. 4 (1766). Charpentier IeurSpr. 231 (1915).

 

Spalt B 4243 band 5, 1922

Webbansvarig