Publicerad 1922   Lämna synpunkter
BRITTSOMMAR brit3~som2ar, r. l. m.; best. -en, äfv. -n; pl. -somrar.
Ordformer
(brit- Heidenstam Svensk. 1: 234 (1908). birgitt- DN 1894, nr 9050 A, s. 2. birgitta- SAOL (1900; under brittsommar), PT 1904, nr 231 A, s. 3)
Etymologi
[af kvinnonamnet BRITA, BIRGITTA (se d. o.) o. SOMMAR, l. förkortning af BRITTMÄSS-SOMMAR]
benämning på dagarna omkring den heliga Birgittas dag d. 7 okt.; äfv. allmännare om den tid på eftersommaren som i allm. kännetecknas af solsken o. klar, hög luft; jfr EFTER-, INDIAN-SOMMAR. Bremer Hertha 308 (1856). Det berättas, att de pilgrimer, som efter S. Birgittas kanonisering besökte Sverige och hennes graf i Vadstena, öfverraskades af de härliga septemberdagar, som här i landet tycktes höra till årstiden, och de kallade dem Birgitta-sommaren. PT 1902, nr 225 A, s. 3. — bildl. Den .. gottländska medeltidskonsten har haft en vacker brittsommar på 1600- och 1700-talen. (Romdahl o.) Roosval 117 (1913). I lifvets ”brittsommar”. (Schück o.) Warburg LittH IV. 2: 575 (1916).
Ssgr: BRITTSOMMAR-DAG. Bremer Hertha 321 (1856). —
-VÄDER.

 

Spalt B 4245 band 5, 1922

Webbansvarig