| Publicerad 1922 | Lämna synpunkter |
BRODERA brode4ra l. brå-, äfv. brω-, i Sveal. äfv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING; jfr -ARE, -ERSKA, BRODERI, BRODYR, BRODÖR, BRODÖS (se under afledn.).
1) sy l. sticka figurer på tyg l. dyl.; utsy; med obj. betecknande antingen det hvarpå ngt sys osv. l. den (det) därpå sydda osv. figuren l. mönstret; äfv. abs.; jfr BORDERA 2. Brodera en duk l. på en duk. Brodera en figur på en duk Brodera med l. i silke. Konungar .. låta brodera deras namn på fahnor. LMil. 2: Föret. 22 b (1764). En med en guldranka lätt broderad hvit väst. Tersmeden Mem. 1: 165 (c. 1780). Tärnorna sutto tillsammans och broderade. Fryxell Ber. 2: 101 (1826). — jfr HAND-, MASKIN-BRODERA m. fl., äfvensom GULD-, SILFVER-, SILKES-BRODERAD, -BRODERING m. fl. — särsk.
a) (numera mindre br.) ss. vbalsbst. brodering i konkret anv.: broderi. PåminNKlädedr. 1773, s. 2. Dalin (1850).
b) i bild (jfr 2). Begäret .. att om så må sägas, alltid brodera en grann sinnlig fras på hvar tanke som skall uttryckas. Leopold 5: 212 (c. 1820). Hårda sandmoar, .. broderade med sjöar i silfver och blått. Topelius 23: 233 (1876).
2) i bildl. l. öfverförd anv. (jfr 1 b): utsmycka, utpynta; stoffera ut, brodera ut. Då Christi Födelse afbildas, .. broderas Historien (ibland) med prägtiga färgor, och decorationer, som icke hafva den ringaste likhet af sanning, och sakens bokstafveliga innehåll. Posten 1768, s. 120. — särsk.
a) öfvergående i bet.: öfverdrifva, breda på, ”skarfva”. Skulle .. (storskräflaren) brodera för starkt, så kan det icke skada, om man medelst .. frågor .. snärjer honom i sin egen väfnad. Rademine Knigge 1: 136 (1804). Ryssarna (hafva) broderat mer än lofligt på sina segerrapporter. NDA 1915, nr 11, s. 4.
b) ”skarfva ihop” (en öfverdrifven l. osannfärdig skildring af ngt). Crusenstolpe har (i Morianen) på .. (Hammarskölds) rapport (om Fersens mord) broderat en fantasiskildring i sitt vanliga manér. Lundin o. Strindberg GSthm 588 (1882).
c) utgjuta sig i vidlyftiga o. öfverdrifna ordalag (öfver ett ämne), göra utläggningar. Man broderade öfver jemförelser mellan Sverige och Balkanhalfön. Thyrén Sedl. 8 (1915).
Anm. till 1. På grund af sammanblandning med BORDERING förekommer ngn gg i ä. tid vbalsbst. brodering i bet. bård. Lind (1749; under beleg, n.). (T.) Borte .. (sv.) bordering eller brodering, kant-söm eller snöre. Dens. (under borte).
-BÅGE. ram (af trä) att spänna tyget på, då man broderar; jfr -RAM, -RING, äfvensom BRODERI-, BRODYR-BÅGE. Dalin (1850). —
-DUK. tyg(stycke) afsedt att brodera på; jfr -TYG. Brodérduk eller så kallad Marle. SFS 1832, s. 98. Öfningsmateriel (för brodering): En s. k. broderduk af medelfin skirting, på hvilken äro uppritade några alfabet. Schallenfeld Met. 74 (1886). —
-SAX. liten sax (med hvassa uddar) som användes vid brodering o. d.; jfr BRODYR-SAX. Berg Handarb. 14 (1873). —
1) (numera knappast br.) till 1: brodör. Eklund Upf. 113 (1746). Cederschiöld Maghreb 113 (1918). jfr GULD-, SILKES-BRODERARE m. fl.
2) (†) till 2. Broderare .. En, som gerna utsmyckar sina berättelser. Dalin (1850; angifvet ss. föga br.). —
BRODERERSKA, f. (numera knappast br.) till 1: brodös. SvSaml. 1: 6 (i handl. fr. 1756). Klint (1906). —
BRODERI, BRODYR, se d. o. —
BRODÖR, m. manlig person som broderar l. har till yrke att brodera; jfr BRODERARE. VittAH 1: 357 (1786, 1789). GHT 1898, nr 109 B, s. 1. jfr HOF-BRODÖR. —
BRODÖS, f. kvinnlig person som broderar l. har till yrke att brodera; jfr BRODER-SÖMMERSKA, BRODERERSKA. Dalin (1850). En skicklig brodös. Hagdahl Det bästa 184 (1885); jfr LINNE-BRODÖS m. fl.
Spalt B 4270 band 5, 1922