Publicerad 1924   Lämna synpunkter
BRYGGARE bryg3are2, m.; best. -en, äfv. -n; pl. =.
Ordformer
(-ga- Nordberg C12 1: 191 (1740) osv. -gia- GR 8: 291 (1533), Spegel (1712). -ge- OPetri (1524) i SthmTb. 1: 13 (: bryggere huss), Lagförsl. 78 (c. 1609: Bryggerehuus))
Etymologi
[fsv. bryggiare (bryggärä, brwgare); till BRYGGA, v.1; jfr d. brygger (ä. d. bryggere)]
person som har till yrke att brygga öl o. d.; person som (äger l.) drifver ett bryggeri (i sht förr ofta förenadt med utskänkning af öl); äfv. (i ssgn PUNSCH-BRYGGARE) motsv. BRYGGA, v.1 2. Attu och bestyrer oss i Hamburg en god bryggere, som kan bryggia Hamborger öll. GR 11: 78 (1536). Uti Libau hade elden kommit lös hos en Bryggare. Nordberg C12 1: 191 (1740). Bryggaren (tillverkar) helst sin malt sj elf. Lindberg Svagdr. 31 (1892). — jfr HOF-, PRYSSINGS-, PUNSCH-, ÄTTIK-, ÖL-BRYGGARE m. fl.
Ssgr.: BRYGGAR- l. BRYGGARE-DRÄNG. mansperson som har drängtjänst hos en bryggare l. i ett bryggeri; förr äfv. om yrkeslärd bryggeriarbetare. Lind 1: 454 (1749). En herkulisk bryggardräng. Snellman Tyskl. 115 (1842). —
-HARTS. bryggharts. Ekenberg (o. Landin) 400 (1891). —
-HUS. [fsv. bryggiara hus (bryger-); jfr d. bryggers] (†) brygghus (se d. o. 1). OPetri (1524) i SthmTb. 1: 13. Serdeles (skall) utgiffves aff alle bryggerehusz, .. femptedelen aff all räntten ther affgå kan. GR 27: 87 (1557). Johansson Noraskog 3: 358 (i handl. fr. 1643). Bremer Strid 39 (1840; i folkmål). —
-HÄST. (vanl. stor o. tung) häst som användes vid ett bryggeris transporter, särsk. vid utkörsel af bryggeriets produkter till kunderna. En .. stark Häst .. passande till Bryggarehäst. DA 1824, nr 29, s. 3. UB 3: 373 (1873). —
-KÄRRA. kärra, särsk. inrättad för o. använd till utkörning af dricka (o. öl). PH 5: 3057 (1750). THedberg i VLitt. 3: 506 (1902). —
-LÄRA. Sedan han begifvit sig i Bryggarelära som Utkörsdräng. Bellman 5: 187 (1781). —
-LÄRLING. (i sht förr) SP 1780, s. 752. Underlöjtnanten (blef) förvandlad till bryggarlärling i Stettin. Wieselgren Bild. 478 (1882, 1889). —
-RÄTTIGHET~200 l. ~102. (förr) rättighet att utöfva bryggaryrket (brygga o. försälja öl o. dricka). Wikforss 1: 317 (1804). Dalin (1850). —
-SKRÅ. (förr) Lind 1: 453 (1749). Klint (1906). —
-SOCIETET. (förr) = -SKRÅ. SP 1779, s. 504. —
-SVEN. (†) ogift bryggardräng. GR 8: 66 (1532). —
-VAGN. jfr -KÄRRA. OrdnLilleTull. 1658, s. C 2 a. Vallentin London 233 (1912). —
-VERK. (†) större bryggeri; jfr BRYGGERI-VERK. Almqvist Lad. 3 (1840). —
-YRKE(T). —
-ÅLDERMAN~200 l. ~102. (förr) ålderman i bryggarämbetet. SthmHCal. 1761, s. 81. Klint (1906). —
-ÄMBETE(T)~020, äfv. ~200. (under skråtiden) benämning på den privilegierade sammanslutningen af bryggare i en stad. SthmStadsord. 1: 77 (1640). F. d. bryggareembetets i Stockholm pensionskassa. SFS 1892, nr 21, s. 2.

 

Spalt B 4379 band 5, 1924

Webbansvarig