Publicerad 1924 | Lämna synpunkter |
BUFFERT buf4ert, r. l. m.; best. -en; pl. -ar302, stundom, i sht i Skåne, 400; äfv. (numera bl. ngn gg ss. första ssgsled i ssgr till 1) BUFFER buf4er, best. -n; pl. buffrar. Anm. Förr användes den eng. pl. buffers. TByggn. 1860, s. 37. PrHb. 1: 1102 (1885).
1) i sht tekn. fjädrande inrättning som tjänar till att upptaga stötar o. borttaga de skadliga verkningarna af sådana; särsk. om i hvardera ändan af järnvägsfordon anbragt(a) dylik(a) inrättning(ar). TByggn. 1860, s. 37. TT 1871, s. 60. — jfr FJÄDER-, GUMMI-, LUFT-, VÄTSKE-BUFFERT m. fl.
2) bildl., om person l. sak som får ”taga stöten” i ett l. annat afseende. Han tjänstgjorde som buffert mellan mammas vrede och tjänstfolket. Cavallin Kipling Emir. 50 (1898). (Österrike står) som en buffert för Europa, ett värn för dess fred och kultur. Kjellén Storm. 1: 63 (1905). Stora reservfonder .. äro förträffliga buffertar mot tillfälliga förluster. LAHT 1908, s. 136.
(jfr 2) -BATTERI. elektrotekn. i elektrisk anläggning med starkt växlande belastning förekommande ackumulatorbatteri, afsedt att träda i verksamhet vid plötsligt inträdande ökningar i belastningen inom ledningsnätet. TT 1899, M. s. 114. —
-HUFVUD. (buffers- 1883) tekn. å buffert på järnvägsfordon: yttre skifformig del som omedelbart upptager stöten, då två fordon stöta ihop. NF 2: 1298 (1878). —
(2) -STAT. mellan två (stor)makter med skilda intressen liggande (mindre) stat som gm sitt läge förhindrar att dessa komma i omedelbar konflikt med hvarandra. PT 1895, nr 72 A, s. 3.
B (numera föga br.): BUFFERS-BALK, -HUFVUD, -PLANKA, se A.
Spalt B 4547 band 5, 1924