| Publicerad 1925 | Lämna synpunkter |
BÄTTRA bät3ra2, v. -ade; äfv. BÄTTRAS bät3ras2, v. dep. -ades. vbalsbst. -ANDE, -ING (se d. o.); -ARE (tillf., Bergklint Vitt. 42 (1772), Thomander 1: 605 (1841)).
I. tr.
1) (numera bl. i skriftspr., i sht i vitter stil, mindre br., se dock b) i allm.: göra bättre, förändra till det bättre, förbättra, reformera; bättra på, upphjälpa; stundom: korrigera, rätta; äfv.: bota, afhjälpa (brist l. ondt l. olägenhet o. d.); förr äfv.: öka, förmera (förmögenhet, inkomst o. d.); i sht förr ofta i (den tautologiska) förb. bota och bättra o. d. Man skall icke bättra ondt med hälften värre (ordspr.). The .. (skola) randzaka .. om alla brister och them bota och bätra. GR 5: 25 (1528). Han reformerade och bettrade Sveriges Lagbook. LPetri Kr. 73 (1559). (Barnens arf) skall .. bättras och inthz minskas. VDAkt. 1698, nr 117. Cardinalen (sökte) .. at bättra de ringare Prästers vilkor. Dalin Hist. 2: 209 (1750). O ädle Svensk, du statt nu fast / Och bättra det, som fordom brast! LbFolksk. 286 (1868; öfvers. af Biskop Thomas’ sång om ”Engelbrekt och Karl Knutsson” från 1437). Ställen (på en etsad plåt), som ännu ej äro tillräckligt starka och skarpa, kunna .. bättras med grafstickeln. 2UB 10: 297 (1907). — särsk.
a) (numera föga br.) laga, reparera (ngt söndrigt l. bristfälligt). GR 12: 106 (1538). (Det) ähr dageligen till att lappa och bättra, på fönster, dörar, låsar (osv.). HSH 31: 6 (1663). Där .. det åligger socknemän att på sin kostnad bygga eller bättra husen å prästgård. SFS 1905, nr 18, s. 4.
b) (fullt br., i sht i religiös stil) med afs. på moraliska brister l. fel, (syndfullt) lefverne o. d.: förbättra, rätta; omvända sig från, bortlägga o. d.; jfr II 2 o. 3. (Gud) giffue oss nådhe til at wij måghe bettra wort syndogha liffuerne. Mess. 1531, s. B 1 b. Bätrer idhart leffuerne och wesende. Jer. 7: 3 (Bib. 1541). RB 17: 10 (Lag 1734). Dessa straff .. förvärra Brottslingens väsende .. d. v. s. det brottsliga, det som just borde bättras. CJLAlmqvist i Hermes 1821, 1: 44. Fel kunna bättras. De Geer Hjertkl. 207 (1841).
c) [jfr motsv. anv. i ä. t.] (numera föga br.) med afs. på person (l. sinnelag o. d.): komma att rätta sig l. bättra sig, upprätta (från synd o. d.); jfr II 2; förr äfv.: tillrättavisa, tukta, bestraffa (ngn). GR 16: 43 (1544). Har tijn nästa .. råka förseedt sig, så straffan vppenbarliga, och bättra honom. Schroderus Comenius 923 (1639). Sällan bättras af ord et hjerta som hårdnat i synden. Nicander Minn. 15 (1769). Heidenstam Svensk. 1: 21 (1908).
2) [jfr motsv. anv. i ä. dan. o. mnt.] (numera bl. arkaiserande) göra l. gifva bot för (ett brott l. en förseelse o. d.), godtgöra (hvad man brutit o. d.); gifva ersättning för, ersätta (ngns skada l. förlust o. d.); förr ofta i (tautologisk) förb. med bota l. böta. GR 1: 95 (1523). Böta och bettra thet the bruttit haffua. Därs. 8: 95 (1532). (Sjöman) wari .. skyldigh at bota och bättra all then Skada, som .. igenom hans (olofliga) Frånwarelse (från skeppet) hända kan. Sjöl. 1667, Skipm. 3. För dig jag bättra vill det fel som jag begått. GFGyllenborg Vitt. 3: 309 (1773, 1797). GCederschiöld i Landsm. V. 6: 117 (1891).
3) [jfr motsv. anv. i fsv.] (numera bl. arkaiserande) jur. (gm giftermål) upprätta, återskänka hedern åt (kvinna som man ”skämt” gm lägersmål), ofta öfvergående i bet.: äkta, gifta sig med; med afs. på barn: (gm giftermål med modern) gifva äktenskaplig börd åt. (Erik XIV) bättrade .. Modren (Katarina Månsdotter) för Sonen skuld. Girs E14 105 (c. 1630). När man bättrade kånan, bättrar man och barnet. FörarbSvLag 1: 297 (1690). VRP 12/2 1728.
4) (†) afvärja, hindra, afstyra (en olycka l. ett missförhållande o. d.); i nekad l. frågande sats äfv.: ”hjälpa”, ”rå för” (ngt ondt som händer o. d.). Jcke kan hans nade .. bettre, ath oföre kommer stundom vppå. GR 4: 171 (1527). (Om) man .. brukade .. twenne .. personer (vid uppbörden) .. kunde sådant underslef bätras. RARP V. 1: 13 (1652). ConsEcclAboP 445 (1660).
5) [jfr motsv. anv. i ä. d.] (†) hjälpa (ngn), vara (ngn) till hjälp l. nytta; särsk. i uttr. Gud bättre mig l. honom (osv.) o. d., Gud hjälpe mig l. honom (osv.), stundom användt bl. ss. uttryck för beklagande o. d. (jfr 6), i uttr. Gud bättre oss för (det l. det) äfv. ss. uttryck för (beklagande) förakt l. ringaktning o. d.: Gud hjälpe oss för (det l. det). Svart Gensv. H 3 a (1558). Drögzmålet kan intett skada E. K. M:tt och intett bättre vederparten. AOxenstierna 2: 307 (1617). Gudh bettre migh, så wist som det är sant. BtÅboH I. 7: 120 (1635). Gud bättre oss för (sådan) christendom. VDAkt. 1702, nr 73. Gud bättre den, som liten är. Dalin Arg. 2: 178 (1734, 1754). Ack! nej, Gud bättre oss! Nohrborg 603 (c. 1765).
6) [jfr motsv. anv. i d.; anv. utvecklad ur 1 o. 5] (numera nästan bl. i skriftspr., ålderdomligt) i uttr. Gud bättre, förr äfv. Gud bättra l. Gud bättret l. bättrat, l. bättre(t) Gud l. bättra(t) Gud, l. det Gud bättre l. Gud det bättre o. d., användt ss. uttryck för beklagande (af ngt) l. sorg l. förtviflan (öfver ngt); vanl. parentetiskt inskjutet i en sats l. ett satssammanhang; i detta fall i sht i uttr. Gud bättre, tidigt öfvergående till rent adverbiellt (l. interjektionellt) uttr.: tyvärr, dess värre, gunås, i ä. tid ngn gg skrifvet i adverbiell form (Gud bätter) o. numera stundom uttaladt 0 40. Arboga ær sidhan brendt, thet gudt betthre. GR 2: 92 (1525). (Om) obestond opweckias skulde her j riikied, thet tywer gud bätre nog titt och offta warit haffuer j bedröffuilsze. Därs. 6: 28 (1529). Som Gwdh thet bättre strax ther effter skedde. Svart Ähr. 53 (1560). Adelen, som på then Tijdh (Gudh bättret) ganska ringa war. Tegel G1 1: 154 (1622). Gudh bätter. JMatthiæ 1: 184 (1658). Karijn Eerichz dotter, den sigh låtit, bättre Gudh, besofva af een drängh. VDAkt. 1682, nr 209. Wi moste ingalunda hålla osz effter werldenne, som nu Gud bättrat, the fleste giöra. Swedberg Cat. 310 (1709). Vår Finska här, Gud bättre, / Går baklängs, icke fram. Runeberg 2: 101 (1848). Wulff WTGnosspelius 19 (1888).
II. [jfr fsv. bätra sik o. bätras, t. sich bessern] refl. o. dep.
1) dep. o. (numera vanligare) refl., i allm.: blifva bättre, ändra sig l. vändas till det bättre, förbättras. Jag tror att vädret snart bättrar sig. (Ryssarnas läge) bättrade sig .. hwar dagh. Gustaf II Adolf 135 (1616). (Jag) hoppas att tå alla tingh skole bettras. Dens. 528 (1629). Jag .. är långt efter honom i kunskaper. Men det skall väl bättra sig. CFDahlgren 4: 190 (1831). Osådda skola / åkrar växa, / allt ont sig bättra. Brate Edda 9 (1913). — särsk. i fråga om hälsotillstånd; numera bl. med subj. betecknande hälsa, sjukdom l. sjukdomssymtom, sinnesfunktion o. d. l. opers.; förr äfv. med personsubj.: blifva bättre, tillfriskna. Såret har betydligt bättrat sig. Hennes hörsel bättrar sig för hvar dag. Min b(roder har) .. legedt till sengs vtj 8 dager af en werk vtj sitt knä, doch bettres deth nu. HB 2: 264 (1594). (Den sjuka) begynte .. till att bättras. Horn Lefv. 19 (c. 1657). Han bättras ögonskenligen. Dalin (1851). Kronprinsens hälsotillstånd bättras fortfarande. GHT 1896, nr 9, s. 2.
2) refl., förr äfv. dep., i fråga om brott l. förseelser l. försummelser l. fel l. moraliska brister o. d.: rätta sig, (sträfva att) afhålla sig ifrån brott o. d., bortlägga l. bortarbeta fel l. brister o. d. Han var i början lat och försumlig, men han har nu bättrat sig. GR 1: 48 (1523). Att the sigh her effther bättre skulle och medh större trohet och flit blifve befundne. RA 2: 123 (1565). Lösachtige bätras intet gerna. Swedberg Dödst. Qq 4 b (1711). Vil .. (tjänaren trots varning) ej bättra sig; varde ur tiensten vräkter. HB 14: 5 (Lag 1734). Böttiger 2: 82 (1857).
3) [eg. specialanv. af 2; efter motsv. anv. i ä. t. (Luther)] (i religiöst spr.) refl., förr äfv. dep.: i ånger o. tro vända sig från synden till Kristus, omvända sig; jfr BÄTTRING 5. Omvända och bättra sig. Bätren idher, och troon euangelio. Mark. 1: 15 (NT 1526). Ingen sigh nu bättra wil / Och sigh til Gudh omwända. Ps. 1695, 309: 8. Jag bättras vill; ack! styrk min matta vilja. Därs. 1819, 175: 7. (†) Hwem är som bättrar sigh aff sinne ondsko? Rothovius 4Pred. I 2 a (1645).
BÄTTRA UPP10 4 l. OPP4 (i sht hvard.) = BÄTTRA PÅ. Bättra upp sin titel. Att anlägga en ny väg i stället för att bättra upp den gamla. Lindström Härjed. 15 (1894). jfr UPPBÄTTRA.
Spalt B 4837 band 5, 1925