Publicerad 1925   Lämna synpunkter
BÖMARE bø3mare2, m.; best. -en, äfv. -n; pl. =; förr äfv. BEHEM l. BEM; pl. -er.
Ordformer
(behm 1635. behemer, behmer, pl. 1610—1691. bö(h)mer, pl. 1637—1680. böhmrar, pl. 1765. bö(h)mare Wikforss 1: 308 (1804) osv.)
Etymologi
[till BÖMEN, förr benämndt BEHEM l. BE(H)MEN (jfr BOHEM, sbst.3); jfr mht. böheim, beheim, t. böhm, böhme, mlat. bohemus (jfr BOHEM, sbst.1)]
invånare i Bömen, person från Bömen. Schroderus Sleid. 144 (1610). Östergren (1917).
Anm. I KKD 9: 184 (1706) användes böhm [jfr motsv. anv. af t. böhm, ”kaisergroschen”] i bet.: mindre silfvermynt som (urspr.) präglats i Bömen.
Ssgr [jfr t. böhmer-]: BÖMER-KRISTALL. Halsband af Böhmerkristall. Strindberg SvÖ 2: 153 (1883). —
-STORKNÄF. (†) = bömisk storknäf. Liljeblad Fl. 134 (1792).

 

Spalt B 4873 band 5, 1925

Webbansvarig