Publicerad 1925   Lämna synpunkter
BÖMISK bø4misk, adj.1; adv. -T.
Ordformer
(be(h)misk (-esk) 1527—c. 1700; be(h)msk 1561; behemisk (-esk) 1589—1635. be(h)mersk 1691—1759. bö(h)misk c. 1710 osv.; bömsk 1637—1762. — ss. substantiveradt n. bemisk 1544; bemiskt c. 1560; bömersk c. 1600)
adj. till BÖMEN o. BÖMARE. En Beemesk kiettere. OPetri PEliæ a 4 a (1527). — särsk.
a) i vissa ss. namn använda uttr. o. förb.: bömiska bröder(na), kyrklig sekt som framgick ur den hussitiska rörelsen i Bömen på 1400-talet; jfr märiska bröder(na). Bäckström Benzelius 335 (1734). — bömiskt glas, i Bömen tillverkadt konstglas. Fånge 57 (c. 1710). — (†) bömisk sten, bömisk diamant, bergkristall. Medan .. (borgarna) intet förstå sig på ädelstenar, köpa the glabecker, Behemiske demanter .. för rätte Orientaliske demanter. Stiernman Com. 1: 355 (1589). Linné SystNat. 5 (1735). — bömiskt hvalf, bömisk kupa, (byggn.) stympadt halfklotformigt kupolhvalf. Stål Byggn. 1: 343 (1834). 2NF 11: 1391 (1909). — bömisk jord, ett slags grön målarfärg, grönjord. Ekenberg (o. Landin) (1889). — (†) bömisk storknäf l. näfva, växten Geranium bohemicum Lin., svedjenäfva. Liljeblads Fl. 211 (1816). Iverus VästmFanerog. 207 (1877).
b) i substantivisk anv.
α) (†) bömare. Någre bemiske, som dageligen bliffve förfölgde utaff konungh Ferdinando. GR 26: 237 (1556). The Behemiskes Landdaghar. Schroderus Os. III. 1: 56 (1635).
β) (†) i obestämd form sg., om det bömiska språket. Husz lydher en Gåås på Behmisk. Forsius Progn1620 C 1 b (1619).
γ) (förr) i obestämd form sg. n.: kläde från Bömen. Forssell Hist. II. 1: 7 (cit. fr. c. 1560). Widmark Helsingl. 1: 183 (cit. fr. c. 1600). jfr: Halff Bemisk. GR 16: 648 (1544).

 

Spalt B 4873 band 5, 1925

Webbansvarig