Publicerad 1904   Lämna synpunkter
CEREBRAL ser1ebra4l l. se1r-, adj. o. sbst. r.; ss. sbst. best. -en; pl. -er; adv. -T.
I. [jfr t. o. eng. cerebral, fr. cérébral, af nylat. cerebralis, af lat. cerebrum, hjärna (jfr CEREBROSPINAL, CERVELATKORF samt HJÄSSA)] i sht anat. o. fysiol. adj.: som rör l. hör till l. härleder sig från hjärnan; hjärn-. Almqvist Tre fruar 2: 193 (1842). Tvenne fall .. der symptomerna varit cerebrala. Huss Typhus 9 (1855). Cerebrala molekylrörelser. Rydberg Varia 91 (1894).
II. [efter eng. cerebral (jfr I), i denna bem. först användt af engelsmannen Halhed (1778?) ss. (en mindre lycklig) öfv. af sanskr.-grammatikernas mūrdhanja, hufvudskålsljud, af mūrdhan, panna, hufvudskål, toppen af ngt (jfr KAKUMINAL)] (mindre br.) språkv.
1) adj.; om konsonantljud l. artikulation: kakuminal; jfr 2. V. E. Lidforss i Tidskr. f. philol. 10: 304 (1872). Möjligheten att uttala det sanskritska r cerebralt, d. v. s. med mot gomhvalvet riktad tungspets. Dens. Därs. 306. Noreen Fryksd. ljudl. 8 (1877). Antagandet, att äldre isl(ändskan) haft både cerebralt l ock cerebralt n. P. Åström i Landsm. XIII. 2: 62 (1893).
2) sbst.: konsonantljud bildadt med tungspetsen riktad uppåt o. närmad till l. stödd mot tandvallens öfre del l. främre delen af hårda gommen; kakuminal, spetsgomljud; jfr LINGVAL o. SUPRADENTAL. Noreen Fryksd. ljudl. 7 (1877). Edgren Sanskr. forml. 3 (1883). Våra supradentala och kakuminala ljud, ehuru väl skilda, sammanslås af fonetiska författare ofta till en enda grupp under namnet cerebraler, kakuminaler, supradentaler. NF 8: 26 (1884). P. Åström i Landsm. XIII. 2: 63 (1893).
Ssgr (i allm. till I): CEREBRAL-FUNKTION103~02. Florman Anat. 2: 435 (1830). —
-GANGLIE l. -GANGLION~200.
1) i fråga om lägre djur: det främsta l. ngt af de främsta (med de högre djurens hjärna jämförliga) ganglierna. S. Lovén Årsber. t. VetA 1843—44, s. 161.
2) nervknut i stora hjärnan. NF 5: 873 (1882). —
-HEMISFÄR~002. hjärnhalfva. Thorell Zool. 2: 69 (1861). —
(II 2) -KLASS(EN)~2. V. E. Lidforss i Tidskr. f. philol. 10: 309 (1873). —
(II) -LJUD~2. —
-NERV~2. E. J. Bonsdorff i Acta soc. scient. fenn. II. 1: 145 (1843). A. Retzius i Hygiea 1850, s. 538. —
-ORGAN~02. D. Bergendal i Arkiv f. zool. 1: 97 (1903; i fråga om ”snörmaskar”). —
-PROCESS~02. (fysiologisk, patologisk osv.) process som har sitt förlopp i hjärnan. Rydberg Varia 61 (1890). —
-SYSTEM(ET)~02. (knappast br.) det cerebrospinala systemet. Dalin (1850). —
-TYFUS~20. hjärnfeber. Collin Ordl. (1847).

 

Spalt C 83 band 5, 1904

Webbansvarig