| Publicerad 1920 | Lämna synpunkter |
DOM då4m, sbst.4, r. l. m.; best. -en; pl. -er.
1) om halfklotformigt l. kupigt tak öfver en byggnad; kupig öfverbyggnad; kupol. Sielfwe dommen eller runde taaket (till sultaninnans grafrum var) ännu otäckt. S. Agrell (1711) i Karol. krig. dagb. 5: 244. (Sanssouci i Potsdam) har et Italienskt tak, med .. en Dome midt på. Sv. Merc. 1765, s. 53. Ny dome och öfverbyggnad (på klockstapeln). Växiö domk. akt. 1790, nr 524. Då falla de åldriga, höga / Kyrkornas dômer brakande ned. Stagnelius (SVS) 3: 84 (1817). Praktfull är Isakskyrkan (i Petrograd) med sin stora förgylda dom. A. Sandström i Verdandi 1892, s. 32. — i jämförelse. Merendels uppstiga .. (trakytbergen) hastigt och ordentligt, såsom klockor, såsom höghvälfda dômer, eller uti en spetslik form. Jernk. annal. 1832, Bih. s. 352.
2) (föga br.) med kupol försedd graf- l. tempelbyggnad. En Mahometansk Eremit, hade .. sit tilhåll vid en Dome, den de uprest öfver en af sina heliga. Hasselquist Resa 101 (1750).
3) [efter motsv. anv. i fr.] zool. benämning på den ofvan jord befintliga delen af en myrstack. O. M. Reuter i UVTF 35: 91 (1886). Vintertiden bebos huvudsakligen den underjordiska delen av (myr-)boet, medan på sommaren dômen företrädesvis användes. Holmgren Om term. o. myror 211 (1911).
4) [efter motsv. anv. i t.] geol. om vulkan med kupolformad kägla utan krater; kupp. Till de .. (homogena vulkanerna) höra .. kupper och domer i alla vulkantrakter på jorden. Rebau Naturh. 3: 90 (1879). J. E. Rosberg i Fennia VII. 2: 43 (1892).
5) [jfr motsv. anv. i holl, t., eng. o. fr.] tekn. huf. Afståndet mellan vekrörets öfverkant och den lilla domen (på flatbrännaren å en fotogenlampa). Tekn. tidskr. 1886, s. 23. Kakelugnen är försedd med kakelklädd dôme. 2 NF 13: 575 (1910). — särsk. om upptill tillslutet, nedtill öppet, cylindriskt kärl, anbragt på öfversidan af en rundpanna för åstadkommande af större ångrum (o. därmed torrare ånga). Jernk. annal. 1886, s. 457. Höjer Lokom. 208 (1910). — jfr LOKOMOTIV-, ÅNG-DOM.
(1) -FORM, utan pl. Branta berg, som ofta närma sig dom- eller kupolformen. Högbom Norrl. 93 (1906). —
(1) -FORMAD. —
(5 slutet) -MANTEL. benämning på den af plåt bestående väggen af en ångdom. Tekn. tidskr. 1891, s. 171. —
(4) -VULKAN. [efter t. domvulkan] Var lavan i den gasformiga eruptionskanalen redan nära sin stelningspunkt, så upptornade den sig till kullar och käglor, s. k. domevulkaner. Rebau Naturh. 3: 94 (1879). Kjellén Underjord. infl. 27 (1893).
Spalt D 1922 band 7, 1920