Publicerad 1922 | Lämna synpunkter |
1) apot. o. tekn. naturprodukt l. råämne (mest ur växt- l. djurriket, i sht det förra) som förarbetas till läkemedel l. användes inom tekniken. Förordn. 14/12 1721, s. B 2 b. Opobalsam, Myrrha, Olibanum, Zedoaria med flera drogver. Hasselquist Resa 90 (1750). För att bereda färgerna .. och för att appretera tygen fordras en .. stor mängd droger. TT 1873, s. 126. Flodström SvFolk 110 (1918). — jfr VÄXT-DROG. — (numera föga br.) i utvidgad anv., om läkemedel. GJEhrensvärd Dagb. 1: 326 (1779).
2) [efter fr.] (†) dålig vara, strunt, smörja. Förmodligt kunde (källar-)Gästerne, / Vid Ljus begynna efterse / Hvad drogue dem gafs för deras pengar. Kellgren 2: 155 (1792).
-HANDLARE. Wikström ÅrsbVetA 1833, s. 261. Drog- och kemikaliehandlare, från hvilka apotekarne vanligen anskaffa sina varor. SFS 1901, nr 111, s. 2. —
-KÄNNARE. —
-KÄNNEDOM~002 l. ~200. Drogkännedom eller läran om ur naturens tre skilda riken .. hämtade och för medicinskt-farmacevtiskt ändamål .. använda råämnen. Rosendahl Farm. 475 (1897).
DROGIST -gis4t, m.||ig. [fr. droguiste]
2) (tillf.) drogkännare. En mästare du är försann / i yrkets hela list, / en tusen ädla salvors man, / en underbar drogist. Karlfeldt FlBell. 125 (1918; till en apotekare).
Ssg: drogist-bark. för apoteksbehof afsedd kinabark (motsatt: till alkaloidberedning använd ”fabriksbark”). Rosendahl Farm. 373 (1897).
Spalt D 2184 band 7, 1922