| Publicerad 1923 | Lämna synpunkter |
DÖDA dø3da2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ELSE (†, OPetri 2Post. 79 a (1530), Lind (1749; under tödtung)), -NING, sbst.1 (knappast br. utom i bet. 5, Linc. (1640; i bet. 1), PT 1916, nr 301 a, s. 4 (i bet. 5)); DÖDARE (i sht ss. senare led i ssgr, SUFinlH 4: 62 (1612), LfF 1904, s. 286), DÖDERSKA (†, Muræus Arndt 2: 376 (1648)).
1) motsv. DÖD, adj. 1 (o. 3); i eg. mening, med afs. på människa l. djur (l. öfverhufvud allt som tänkes ha själfständigt lif): beröfva lifvet, (på ett våldsamt sätt) taga af daga; stundom öfvergående i bet.: dräpa, mörda; dels med personligt subj., dels med subj. betecknande sjukdom (sår l. dyl.), gift, vapen (hugg) o. d. l. för lifvets bestånd skadliga förhållanden ss. osundt klimat, ansträngande arbete o. d.; i det senare fallet ofta i p. pr. ss. adj.: som är af den natur att det dödar, mördande (jfr DÖDLIG 4). Luk. 12: 5 (NT 1526). Thet är på Läkiare .. en hånisk Speeglosa .. them wara allena loffgifwit .. ostraffelighen döda. Schroderus Comenius 794 (1639). Dödar okynnes fä, eller hund, någon menniskia ..; gifve ut skadediuret at dödas. MB 33: 1 (Lag 1734). Långsamt dödande förgifft. Serenius (1734; under slow). Dödad af kolos. SD(L) 1895, nr 10, s. 4 (rubrik). — jfr HALF-, UT-DÖDA. — särsk.
a) (numera bl. hvard.) refl.: taga lifvet af sig, begå själfmord. Messenius Svanhv. 114 (1613). Dalin Mont. 101 (1755).
c) (†) i uttr. döda (ngn) med (en viss) död, döda ngn på visst sätt, o. döda ngn med döden, emfatiskt: döda ngn. Moses haffuer sagt .. hoo ther bannar fadher eller modher han skall dödhas medh dödhen. Mark. 7: 10 (NT 1526; Bib. 1541: dödhen döö). Joh. 18: 32 (Därs.).
d) (numera hufvudsakl. i vitter stil, mindre br., o. i fackspr.) med afs. på växt, frö o. d. Serenius (1734; under bite). Dödade frön (dvs. frön hvilkas groningsförmåga förstörts). Lyttkens Frök. 25 (1879).
2) motsv. DÖD, adj. 9, i öfverförd anv., med sakobj. l. abstrakt obj.: bringa ur världen, göra slut på, tillintetgöra, upphäfva, undertrycka. Schroderus Waldt 22 (1616). D:r W:s inspirationslära anse vi .. ovilkorligen döda all verklig theologisk spekulation. Klockhoff ESkr. 220 (1866). (Näringarnas målsmän hafva) funnit de svenska järnvägsfrakterna ”orimligt höga”, .. dödande för näringslifvet. Forssell Stud. 2: 221 (1888). — särsk.
a) (†) förklara (ngt) vara l. bringa (ngt) ur världen, såsom om det icke hade funnits l. sagts l. skrifvits, särsk. med afs. på tvist l. tvistepunkt, process, förolämpning l. förolämpande ord l. dyl.; jfr MORTIFICERA; jfr DÖD, adj. 9 b. I Medler tijdh Reste åkiäranden sin koos: och sålunde dödade .. sin kiäremåll. ÅngermDomb. 22/8 1646, fol. 28; jfr 5. C. hade giffuitt migh en nöghachtigh skrifft .., som dödade dee skällesord som migh .. påfördes. VDAkt. 1662, nr 11. Aldrig hade jag kunnat föreställa mig, att vi skulle råka i sådan oenighet. Låt nu saken vara dödad. Tersmeden Mem. 4: 236 (1765). Annerstedt Rudbeck Bref cxi (1899).
b) med afs. på tid: få att gå, fördrifva. Tessin Bref 1: 282 (1753). Du vackra Julia, nämn ett sätt / att döda den långa tiden. Heidenstam Dikt. 99 (1895).
c) (†) med afs. på skuld: gälda; jfr AMORTERA. Tessin Bref 1: 108 (1751). (47 millioner af statsskulden) äro redan dödade. PT 22/3 1830, s. 2.
d) med obj. som betecknar känsla, sinnesförfattning o. d.: taga död på, förkväfva. Nordenflycht QT 1748—50, s. 94. Uplifwa eller döda kärleken till fäderneslandet. Fennia XVI. 3: 59 (cit. fr. 1761). (”Skogsfebern”) dödar (liksom ”guldfebern”) hvarje ädlare känsla. Englund Ged. 128 (1853). Rydberg Vap. 170 (1891). — särsk. (i sht i religiöst spr.) med objekt betecknande lusta, sinnlig natur, ”köttet” o. d. (Guds ande) werkar j oss itt annat modh, / och kötzens ondsko dödhar. Ps. 1536, s. 56. Döda then gamla Adam. Lind (1749). Lybeck Dikt. 1: 159 (1890). jfr AF-, FÖR-DÖDA.
3) (föga br.; se dock a) motsv. DÖD, adj. 10: sätta ur verksamhet l. funktion. (Denna dekokt) köler och dödar Födzlokrafften. IErici Colerus 1: 230 (c. 1645). — särsk.
a) (fullt br.) spelt. i vissa spel: på visst sätt i enlighet med spelets regler åstadkomma att (en boll l. ett klot) icke längre får deltaga i spelet. TIdr. 1882, s. 84 (med afs. på krocketklot).
b) (gm trollmedel, besvärjelser l. dyl.) betaga (ett vapen, ett skott l. dyl.) dess farlighet, ”döfva”. Att dödha och dempa skott och svärdzägg. HH 20: 287 (c. 1640).
4) (i fackspr.). motsv. DÖD, adj. 11: beröfva (ett ämne) dess normala egenskaper. Hiärne Berghl. 453 (1687). För att finna, om i den till sirap kokade stärkelsen all syra är dödad eller neutraliserad, anlitar man det vanliga profvet med lackmuspapper. TT 1871, s. 279. — särsk. kem. o. farm. med afs. på kvicksilfver: (på kemisk l. mekanisk väg) betaga (kvicksilfver) förmågan att flyta. Dödadt kvicksilfver. Forsius Min. 44 (c. 1613). Ahlberg FarmT 200 (1899). Rosenberg OorgKemi 460 (1888).
5) [jfr 2 a] motsv. DÖD, adj. 12: förklara ogiltig l. ur kraft, annulera, upphäfva, numera i sht med afs. på förbindelse af ekonomisk art (ss. inteckning, revers, pantbref), förr äfv. med afs. på utfästelse l. öfverenskommelse i allm. GR 4: 134 (1527). (Vid alla öfverenskommelser gäller) att thenn sijdzste dödher och gör till inthett then förhandling (dvs. öfverenskommelse), som tilförende varitt haffver. GR 29: 111 (1559). Pantbeviset N:o 785 .. är förkommet och dödas härmed. SD 1895, nr 289, s. 8.
6) [efter nedan anförda språkprof från NT] motsv. DÖD, adj. 19, i uttr. bokstafven dödar o. d., om det förh. att ett strängt fasthållande vid den yttre formen, formalism o. bokstafsträldom förkväfva allt andligt lif. (Gud) huilkin oss och giordt haffuer doghse till ath wara nyie testamensens tienare, icke bookstaffsens vthan andans, ty ath bookstaffuen han dödhar, men anden han gör leffwande. 2Kor. 3: 6 (NT 1526, Bib. 1541). Geijer I. 5: 37 (1810). Genberg VSkr. 2: 65 (1870).
7) (numera mindre br.; se dock nedan) i öfverförd anv. med utsatt l. underförstådt personobj.: göra förtviflad l. utom sig, ”tillintetgöra” l. dyl., numera vanl. i försvagad bet.: göra utledsen l. uttråkad, jfr DÖD, adj. 20; särsk. (fullt br.) i p. pr.: ”mördande”, ordräglig, förskräcklig; framför sbst. som beteckna tråkighet, enformighet o. d. öfvergående i bet. af förstärkningsord. Detta dödar mig att jagh seer, huru meer och meer gemüterne sig förandra och kolna. DelaGardArch. 7: 139 (efter handl. fr. 1680). I dödande ångest kastade sig Axel på hästen. Carlén Repr. 416 (1839). I den dödande ensamheten. Cederschiöld Riehl 2: 92 (1878). Hvad det skulle bli dödande tomt när de reste! Benedictsson Peng. 248 (1885). Här är dödande. Vi ha ingenting att roa oss med. Sundbeck Elsa 106 (1897).
Spalt D 2586 band 7, 1923