| Publicerad 1919 | Lämna synpunkter |
EFTERSTÅ äf3ter~stå2, v. -står, -stod, -stodo, -stått; se för övr. STÅ. vbalsbst. -ENDE (föga br., Lex. Linc. (1640; under desiderium), Dalin (1850)); jfr EFTERSTÅNDARE.
1) [till EFTER- 1 a; jfr motsv. anv. i ä. dan. o. t.] (föga br.) i p. pr.: som står bakom l. bakefter (ngn annan l. ngt annat). De efterstående lederna. Dalin (1850). Kindblad (1870).
2) [till EFTER- 5] (†) stå kvar, stanna kvar, bliva kvar (på ett ställe, då ngn annan l. ngt annat avlägsnar sig l. avlägsnas därifrån). (Svenskarna ankommo till Puchinoff) allenast medh manskapet af compag(nie)t, men baggagiet blef effterståendes öfver 8 dagar. A. Pihlström (1708) i Hist. handl. XVIII. 4: 3.
a) [jfr motsv. anv. i fsv., ä. dan. o. ä. t., mnt. achterstân o. nastân, ävensom d. efterstaaende, p. pr., resterande] ligga efter, icke vara fullgjord, brista, återstå, restera; om arbete, utbetalning o. d.; om arbete o. d. äv.: stå tillbaka, försummas. (Vi) wele .. bethale same kneckter i Schåne theris efterstondende rest. G. I:s reg. 11: 22 (1536). En ganska stoor deel arbete effterståår, som nödwändigt måste till kyrkians behoof fortsättias och fullgiöras. Växiö domk. akt. 1699, nr 342. Växiö domk. arkiv 1724, s. 6.
b) vara efter, vara på rest (med ngt); om person. Fru Westerschiöld så wäl som iag effterstå med wårt Contingent så til H. Bokhollaren som H. Borgemestaren Thesmar. Ågerups arkiv 30 april 1705.
a) [jfr motsv. anv. i ä. dan. o. t., ävensom ä. holl. nastaan] (numera bl. i högre stil) ivrigt önska, eftertrakta, eftersträva, åstunda, åtrå, stå efter (ngt l. att göra ngt l. att ngt skall göras). G. I:s reg. 10: 101 (1535). (De) effterstå, att wette huadt theris lösn eller soning ware skall. Därs. 15: 391 (1543). Then annen hopen, som wår och wåre liiffzärffherrers (dvs. arvfurstliga söners) skadhe och fördärff effterstå. Därs. 19: 157 (1548). (Vi) skolom .. intet thetta timmeliga förmycket effterstå. Laurinus Likpr. ö. J. Hänkelsson A 3 b (1632). Lär migh thet onda hata, / Thet goda efterståå. Ps. 1695, 261: 3. Nyss då Teukros kom .. / .. och kungaspiran efterstod. Runeberg 5: 129 (1863). O unge riddare, svärdet / Du ej bör efterstå. Wirsén Sång. o. bild. 268 (1884).
b) [jfr motsv. anv. i ä. t.; anv. är utvecklad ur a gm förmedling dels av sådana uttr. som efterstå ngns skada l. fördärv o. d. (se under a), dels av sådana som efterstå ngns egendom l. blod l. liv o. d., eg.: eftertrakta l. eftersträva att tillägna sig ngns egendom l. få se ngns blod l. få ngns liv i sin hand o. d.] (†) trakta efter l. sträva efter att omintetgöra (ngns välfärd) l. att beröva ngn (egendom l. liv o. d.), eftertrakta (ngns blod l. liv o. d.); trakta efter l. sträva efter att bringa (ngn) fördärv l. skada l. ofärd l. att bringa (ngn) om livet; förfölja (ngn); stå (ngn) efter livet; stämpla emot (ngn l. ngns liv). Then annen hoop .., som oss och wåre Lifzerfwinger .. efterstå. G. I:s reg. 16: 15 (1544). Thet kan .. icke .. oss, medh någen fog vppålagt warda, at wij någens wälferd effterstådt haffue. Därs. 18: 296 (1547). (Herr Sten) war the Swenska mykit godh, / Och wille förswara theris godz och blodh. / Thet the Danske monde effterstå. Svart Gensv. F 5 b (1558). En grym Septimius .. / .. efter döden än Wår Hielte efterstår. En saml. öfvers. o. bearb. 92 (c. 1712). Han efterstår mitt lif. Hagberg Shaksp. 12: 352 (1851).
5) [till EFTER- 8; jfr motsv. anv. i d.] (i skriftspr.) i p. pr.: nedanstående, nedan anförd l. nämnd, efterföljande. SAD 1: 5 (1786). Såsom efterstående figur visar. Holmberg Nordb. 134 (1852). I den omfattning, som efterstående siffror angifva. NDA 1892, nr 283, s. 2.
6) [jfr motsv. anv. i t. samt av holl. achterstaan; jfr EFTER- 10] (†) stå efter (ngn), stå tillbaka för (ngn), vara (ngn) underlägsen. Schultze Ordb. 4926 (c. 1755). Den småländska nationen (vid Uppsala universitet) .. efterstår numera i estetisk bildning ingalunda någon annan. Atterbom Minnest. 2: 90 (1847).
Spalt E 241 band 7, 1919