| Publicerad 1924 | Lämna synpunkter |
FASTA fas3ta2, sbst.2, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
1) fastande; särsk. ss. (föreskriven) religionshandling. Hålla fasta. (Hanna) kom aldrig bort vthwr templet, tienandes gudi medh fastor och böner natt och dagh. Luk. 2: 37 (NT 1526). Långfredagen .. bör .. fijras och helgas, och Folcket til fasta och nychterheet förmanas. Kyrkol. 2: 8 (1686). Catholikerne kalla fasta, då de äta sig väl mätte af fisk, men få icke smaka kött. Fernow Värmel. 360 (1773). Mot diarré .. verka värme .., fasta och thédrickning mest välgörande. Dahlberg Os. 54 (1865). Fastan afsåg ursprungligen ej att späka kroppen utan att hindra främmande, möjligen skadliga eller orena ämnen att inkomma. Nilsson PrimRel. 120 (1911). — särsk. i ordspr. Han hölt sijn Eedh som Hunden Fastan. Petreius Beskr. 2: 229 (1614); jfr Grubb 297 (1665). Long fasta är ingen brödspara. Rhodin Ordspr. 88 (1807). — jfr FREDAGS-, HALV-, ONSDAGS-FASTA m. fl.
2) tid l. period då det är (l. förr var) föreskrivet att fasta. Iosaphat .. lät vthropa een fasto j hela Iuda. 2Krön. 20: 3 (Bib. 1541). Fastorna (under medeltiden) voro många och i flere fall långa. Hildebrand Medelt. 3: 841 (1903). — särsk.
a) om tiden från o. med onsdagen efter fastlagssöndagen (numera ofta ända från o. med fastlagssöndagen) t. o. m. dagen före påskdagen; numera nästan bl. i sg. best.; jfr FASTLAG 2. I l. under fastan, förr äv. om fastan l. i fasta. Vti fasta nw nesth förliden. GR 1: 78 (1523). Then andhra söndaghen wthij fasthen. Därs. 2: 37 (1525). Huar präst medh sinom caplan skall scriffta i sin eghen sochn om fasten. KyrkohÅ 1911, MoA s. 100 (1585). Hele Fasten egenom skal predicas Passionen. ChristOrdn. A 2 a (1602). Fastan kommer med fetvägg och ris. Levertin Dikt. 23 (1901). — jfr MIDFASTA. — särsk.
α) i ordspr. Jul räcker inte till påsk; fasta kommer emellan. Granlund Ordspr. (c. 1880). Godt är att vara prest om påska, barn om fasta, bonde om jul och föl om höst. Därs.
β) i numera obr. uttr.: i fastas, under den gångna l. sistförflutna fastan. HSH 1: 7 (1527). Effther vij .. ther um bestelthe alredhe i fastes. GR 20: 261 (1549). — första vecka fasta, första veckan i fastan. Odhensdaghen j första wecha fastha. GR 2: 32 (1525). Därs. 3: 81 (1526).
b) (†) i uttr. (den) långa fastan, = a. Han haffuer ätiith köth j laanga ffastena. GR 6: 358 (1529). — jfr LÅNG-FASTA.
B: FASTE-DUK. (förr) duk varmed altare, bilder o. d. i kyrkan betäcktes under fastan; jfr FASTO-KLÄDER. LPetri Kyrkiost. 35 a (1566; se under FASTO-KLÄDER). Branting TextilKyrk. 160 (1920). —
-GRIS. (†) gris som är född i fastan. Förwara tina Julekalfwar til Lijffz och sammaledes tina Fastegrijser. IErici Colerus 1: 15 (c. 1645). —
-GÅNG. (†) fastans ingång. Huilken swen som Embethet winna wiill .. han skall theras åldersman tilseia om fastegong Och sedan valburgemesse ther nest embethet eskia. Skråordn. 230 (1545). —
-GÅNGS-SÖNDAG. (†) fastlagssöndag. Fastelags Söndag kallades fordom Fastegångs Söndag, efter Fastan gick då in. Bælter Cerem. 280 (1760). —
-GÅNGS-TID. (†) tiden vid fastans ingång. HH XIII. 1: 186 (1565). Hildebrand Medelt. 1: 354 (1881). —
-MANDAT. Inom den romerska kyrkan utfärdar hvarje biskop årligen ett fastemandat, hvilket föreskrifver, huru fastan under de fyrtio dagarna skall iakttagas. NF 4: 1048 (1881).
C (†): FASTO-KLÄDER, pl. kläden varmed bilder o. d. i kyrkan betäcktes under fastan; jfr FASTE-DUK. (Till katolska kyrksaker hörde) Fastedwkar, beläte teckelse eller fastokläder, beläte kläder. LPetri Kyrkiost. 35 a (1566). —
(2) -SLAG. slag av fasta. Longfasta, Aduentzfasta, S. Johannisfasta, Michelsmessofasta, Hymberdagafasta, Helga afftonafasta, Wårfru fasta, Patrona fasta, Apostla fasta, Och äntå mongahanda annat fastoslagh. LPetri Kyrkiost. 36 b (1566).
Spalt F 353 band 8, 1924