Publicerad 1924   Lämna synpunkter
FEDERATIV fed1erati4v l. fe1-, adj.
Etymologi
[jfr t. federativ, eng. federative, fr. fédératif, av lat. fœderatus, förbunden, p. pf. till fœderare (se FEDERERA)]
1) (mindre br.; jfr dock slutet) i allm.: som avser l. grundar sig på osv. förbund l. förening l. sammanslutning o. d.; förbunds-. Trolle-Wachtmeister Ant. 1: 299 (1812). Kollektiv l. federativ socialism. 2NF 26: 188 (1917). särsk. (fullt br.) polit. i uttr. (den) federativ(a) makt(en), eg.: rätt(en) att sluta förbund o. fördrag o. d.; bestämmande(t) av förhållandet till främmande makter. Bolin Statsl. 2: 176 (1871). 2NF 16: 947 (1911).
2) som utgör l. tillhör l. gäller osv. ett statsförbund l. en förbundsstat; förbunds-, federations-. Federativ stat. Federativ författning. EP 1792, nr 13, s. 2. Svedelius Statsk. 3: 21 (1869). —
Ssgr (till 2): FEDERATIV-FÖRFATTNING. NF 3: 79 (1878). —
-STAT. förbundsstat. SvLittFT 1833, sp. 148. —
-SYSTEM. förbundssystem; federalism. Frey 1849, s. 8. —

 

Spalt F 421 band 8, 1924

Webbansvarig